Revelstokebloggen säger hej då
I december lämnade ett gäng på åtta personer Sverige för att söka lyckan på andra sidan Atlanten. De tog sikte på Revelstoke i Kanadas djupaste skogar och efter ett par månader är de nu tillbaka i Sverige. Hör de summera sin säsong med ord och rörlig bild.
Som alla andra drog vi mot vitare vidder med puder i sikte och även om vi inte hade det i samma rikliga mängder som vissa andra så hade i vilket fall kul och träffade massvis med nya, trevliga människor och vänner. Vi har fått lära oss att slita ännu lite mer för det vita guldet och även om jag (Robert) stundtals var något av det mesta griniga och bittra mänskligheten har skådat så har jag också haft kul, fått mycket bra åkning och blivit ett par erfarenheter rikare (som att kanadensisk polis inte är att leka med). Men inte har jag vart ensam om att vara bitter, det har nog de flesta av oss varit under vintern, om inte av snön så av skador men ändå tror jag att jag talar för oss alla när jag säger att vi ändå har gjort vårt bästa för att hålla glädjens fana högt.
Rasmus har åkt lavin, kvalade in till Subaru FWT och slutade totalt på 19:e plats på Revy-stoppet , ett stort grattis. Hanna och Cattis tog ett stort kliv framåt i friåkningen (enligt mig i vart fall) och fått uppleva puder på riktigt. Johan och Tim har hoppat stora klippor, Nisse har skjutit fräna bilder och tagit ett enormt kliv framåt i skidåkningen. Jossan hade jag inte åkt så mycket med innan men tycker jag har blivit säkrare och öser på mer, tyvärr drog hon också av korsbandet när det började snöa på riktigt, hoppas du är tillbaka till nästa vinter. Per har hoppat stort till platt och också tagit tuffa bilder och själv känner jag att jag har blivit ståsäkrare och kommit igång med jibb ut för klippor på riktigt.
