Rossignol: Näktergalens skidor har kvittrat i över hundra år

I franska Alperna gjorde den duktige snickaren Abel Rossignol sina första skidorna 1907. Idag är Rossignol världens äldsta och största skidmärke. Med mottot ”Another best day” levererar man fortfarande hårdvara i absoluta världsklass som ger skidåkare minnesvärda dagar om och om igen. 

Franska Rossignol har en lång historia kantad av både framgång och utmaningar. Även om man både är en anrik och stor tillverkare – med mer än 1400 anställda globalt och en omsättning förra året på 340 miljoner Euro där sjuttio procent är skidprylar (skidor, pjäxor och bindningar) – så är nytänkande knappast något som saknas.

Denna vinter 2019/2020 är det inte bara Jacob Wester och de andra teamåkarna i Rossignol som kan åka på innovativa modellen ”Black Ops”. Skidmodellen som prioriterar utförsegenskaperna före låg vikt har nu sedan i höstas även kommit ut till väl valda skidhandlare. Black Ops har en robust konstruktion som är dämpad, fartstabil och slitstark i bredderna 98 mm och 118 mm. 

Men låt oss backa bandet och ta det från början. Är du fortfarande med? Eller har du klickat vidare? Tja, ni som klickat er vidare bryr vi oss faktiskt inte särskilt mycket om. Det är er andra, nyfikna läsare som vi har en story om den lille gossen Abel att förtälja.

Starten: snickaren Abel Rossignol, franska armén och träskidor

En månad före julafton 1882 damp barnet ned. Den franska killen växte upp till en skicklig snickare, ett yrkesval – som kombinerat med en näsa för att lukta sig till affärsmöjligheter och en viss hjälp från den franska armén – skulle visa sig bli startskottet för en helt ny era med skidåkning.

I början av 1900-talet fanns det bara ett fåtal, riktigt små franska skidtillverkade som arbetade i sin produktion med Telemarksskidan från Norge som förebild. 1903 etablerade den franska armén sin första skidskola i Briançon i sydvästra delarna av franska Alperna, inte långt från de gryende skidorterna  Serre Chevalier och Montgenévre  som idag en del av det vidsträckta systemet Via Lattea. Till skidskolan rekryterade man tre norska skidinstruktörer som skulle utbilda fransoserna i hur man åker lagg, med sig hade norrmännen inte bara lusekoftor och ett glatt humör, givetvis också en packe Telemarksskidor.

De kommande åren i början på 1900-talet skulle allt fler franska unga män utbildas inom militären och kunna åka skidor för att försvara Frankrike, skidskolan i Briançon fick brist på skidor och i ett tappert försök gav sig rekryterna själva på att konstruerade skidor och fick faktiskt till någorlunda dugliga träplankor, 340 par står nedtecknats i historieböckerna att de fick tillverkat fram till år 1906. Men det året gick allt bananas vad gäller kvantitet.

ROSSIGNOL IDAG

Rossignols huvudkontor ligger franska Saint-Jean-de-Moirans, Grenoble och industriell tillverkning sker i Frankrike, Spanien och Italien:  

  • Saint-Jean-de-Moirans, Grenoble, Frankrike: Huvudkontor Groupe Rossignol 
  • Sallanches, Frankrike: Rossignol and Dynastar skidfabrik
  • Artès Spanien: Alpin skidfabrik
  • Nevers, Frankrike: Look bindningsfabrik
  • Montebelluna, Italien: Fabrik och R&D för Lange pjäxor.

För samma år fick nämligen ”Club Alpin de France” ansvaret att utveckla sporten skidåkning i Frankrike. De satte sig i rådslag med många baguetter, flera runda getostar och ännu fler pavor rödtjut och konfererade ihop ett event som skulle gå av stapeln i Montgenèvre nästa vinter i februari.
–Santé! sa de i kör och saken var klar.
Civila skidåkare från alpländerna Italien, Schweiz, Frankrike och Österrike kom på eventet, så även ett antal åkare från Norge. Dessutom deltog militär från tre av alpländerna, och ett stort pressuppbåd – inga influensers dock, bara giltigt presslegitimation godtogs – och en publik på inte mindre än tretusen pers.

Gissa vem som fanns i publiken? Jo, den lille franske gossen Abel som då var 25 år gammal och utbildad snickare och träarbetare. Han fick feeling, precis samma feeling som får dig att fortsätta åka skidor, men vi snackar alltså över hundra år sedan och problemet med Abel och franska arméns exploderande fäbless för sporten skidåkning var bara ett enda – det fanns inte tillräckligt med skidor.

Abel rådde snabbt bot på det, såg möjligheten och fick ett kontrakt från löjtnant R. Gelinet som lovade att köpa Abel Rossignols första batch med träskidor. Abel carvade fram fina skidor i både amerikansk valnöt och europeisk ask, precis som de få andra av den tidens premiumskidor var byggda. Men Abel hade något på G i sin verkstad i Voiron, strax nordost om Grenoble, som de andra skidtillverkarna inte hade.

Abels skidor, som fick näras hans familjenamn ”Rossignol”, vilket betyder näktergal på franska, hittade sina köpare fortare än ståldam dras till en magnet. På en tillverkningsmarknad i Chamonix 1909 vann han förstapris för sina träskidor. Men Abel fortsatte att utvecklas och gjorde, den på den tiden enormt långa resan, norrut till det exotiska, tillika snorkalla Norge för att studera olika skidfabriker och själva skidåkningen i Skandinavien. En tidig säsongare om du så vill, men med affärsmässiga ambitioner förutom att åka puder, dricka en norsk akvavit eller två, säga bonjour! till norska jäntor och få nya nordiska vänner.

Första världskriget bröt den gyllne eran i början på 1900-talet och satte världen i brand 1914-1918. Abel Rossignol fick i och med detta stora beställningar från armén som behövde skydda sitt land och alliansen Ententen med länderna Storbritannien, Frankrike och Ryssland även i snöiga berg mot de så kallade Centralmakterna som bestod av Tyskland, Österrike-Ungern och Italien.

Rossignol etablerar sig som racemärke på OS i Chamonix 1924

Efter första världskrigets fasor hölls världens första olympiska vinterspel i Chamonix 1924 och det blev startskottet för Rossignols starka koppling till kvalitativa, snabba och vinnande tävlingsskidor. Man levererade skidor till flera av de första olympierna till deras race i den franska skidmetropolen.

Abel var då en rutinerad och 42 år gammal skidtillverkare, hans son Abel Rossignol Junior (ja, han hette så) var en vindsnabb fartåkare på alpina skidor som hade fått skidåkningen med modersmjölken och arbetade också i pappa Abels familjeföretag. Men sonens kompis Emile Allais var ännu kvickare nedför berget och tog silver i det första alpina världsmästerskapet, grenen som kördes var kombinationen störtlopp och slalom, som hölls i schweiziska Mürren 1935 och blev sedan världsmästare två år senare. Allais fick också jobb på Rossignol och uppgiften att göra race-skidorna ännu mer framgångsrika.

Allais och Abel Jr skakade några år senare fram den nya modellen ”Olympique 41”, som var konstruerad på ett nytt sätt med laminat av askträ, byggt i flera lager. En tyngre version av skidan för störtlopp laminerades istället med valnöt. Skidan blev en succé och åkaren Henri Oreiller blev både den första världsmästaren och olympiska mästaren i störtlopp på skidorna 1948, eftersom det var första året som störtlopp och slalom blev två separata grenar.

I slutet av 1940-talet och i början av nästa årtionde gjordes nya upptäckter hur man kunde använda både plast och stål i träskidorna. Skidor med plastbelag undertill såg dagens ljus, stålkanter infrästa i sidan introducerads också, och Rossignol var inte sena på utvecklingsbollen som var i rullning.

Abel Rossignol dog 1954, då 72 år gammal, och Abel Jr tog över helt och fortsatte med arbetet. Samma år producerade Rossignol 8000 skidor i laminerat trä och ungefär 500 par med metal i. Men företaget Rossignol hade haft ett annat viktigt ben att stå på, nämligen som underleverantör av delar till textilindustrin. Textilindustrin fick en kollaps 1955, vilket gav Rossignols fabrik seriösa finansiella problem. Det var ekonomiska bekymmer som inte ens den lyckosamma skidtillverkningen kunde kompensera för. Skulle företaget Rossignol dö bara ett år efter dess upphovsman bortgång? Skulle näktergalens sång sluta kvittra nedför snöiga berg runt om i världen?

Fartfantomen Allais kontaktade då den unge entreprenören Laurent Boix-Vives, som han hade lärt känna när de tillsammans arbetade i Courchevel, en av dalarna i Val Thorens, med att bygga liftar och skidbackar. Inte långt före nyår 1955 cashade den 29-årige Boix-Vives upp motsvarande 500 000 SEK tillsammans med två partners och fick majoritetskontroll på aktierna i Rossignol.

Nytändning ekonomiskt och produktmässigt i slutet av 1950-talet

Boix-Vives första åtgärd var att renodla Rossignol, alla åtaganden mot textilindustrin knoppades av och man satsade helhjärtat på skidåkning och endast skidåkning. Emile Allais och Abel Jr fick ekonomiska muskler att fortsätta skidutvecklingen med nya modeller och gick rakt mot att ta fram en aluminum-laminerad skida (tänk på hur hett och populärt titanal är idag, en metallegering som till allra största del är just aluminium). Till sin hjälp tog de den franska skidåkaren Adrien Duivillard som fick teståka och tycka till.

Den nya modellen fick namnet ”Allais 60” och pro-modell versionen var svart upptill. Franska toppåkaren Adrien Duvillard vann franska mästerskapen i störtlopp med de nya skidorna 1959, säsongen därpå tog han ALLA störtlopp på hela säsongen utom det olympiska störtloppet i Squaw Valley som vanns av landsmannen Jean Vuarnet. Vad åkte han på för skidmodell då? Rossignol Allais 60 så klart.

Den vanliga, kommersiella varianten av aluminiumförstärkt Allais fick ett rött top sheet och namnet ”Rossignol Allais Major” och visade sig vara en fantastiskt storslalomskida.:
– De var snabbare än träskidorna i valnöt eftersom aluminium lagret vibrerade och bröt upp en del ytspänning under belagen, berättar Adrien Duvillard.

När alpina VM gick i Chamonix 1962 åkte alla franska landslagsåkare på Allais-modellerna från Rossignol i störtlopp och storslalom. Den unge entreprenören Boix-Vives insåg där och då att de alpina stjärnåkarna var perfekta reklampelare för att få visa världen vilka fantastiska skidor som Rossignol tillverkade. Marknadsstrategin var satt och nu rullade det verkligen på för Rossignol som ville ha mer än bara den franska marknaden som globalt stod för 7-8 procent av världens alla skidåkare. 

Rossignol siktade in sig på grannländerna Italien, Schweiz och Tyskland för att därefter fokusera på USA och Japan. På en av Boix utlandsresor knöt han Lee Russel till sig som internationell marknadschef och denne skickade toppåkaren Duivillard till både Japan och Nordamerika för att tävla på Rossignol-skidorna och visa upp dem för världen utanför Frankrike och Alperna. Och saker och ting rullade på. Rossignol öppnade ett nordamerikanskt huvudkontor i Aspen, och försäljningen till både USA och Kanada tog fart.

Glasfiberns intåg på 1960-talet

Under 1960-talet började fiberglas-skidor att slå igenom kommersiellt men på tävlingsinriktade lagg så var det fortfarande träskidor som gällde. Intresset att kapa vikt på skidorna växte (vilket verkar hålla i sig än idag) och Rossignol började producera lättare skidor i trä. Tyvärr var dessa skidor inte tillräckligt hållbara för att tävla på, något som Duivillard minns väl, eftersom skidorna ofta gick av. Rossignol, och andra konkurrerande märken, förstod att det var dags att utveckla en glasfiberförstärkt skida skapad för racing och en teknologisk kapplöpning med konkurrerande märken startade för att lista ut hur glasfiber ska användas på bästa sätt i en race-skida.

Resultatet blev modellen Strato som lanserades 1965, en skida som byggde på tidigare modellen ”Olympique”, men med flera lager av ask eller hickory, diverse lättare tropiska träslag samt glasfiberförstärkning på både ovan- och undersidan. ”Strato” blev en stor succé och exporterades i stor skala. Samma år pensionerades Abel Junior och i samband med det slutade även tillverkningen av hans dåtida mästerverk, ”Olympique 41”.

1966 uppdagades en konflikt mellan Emile Allais och Laurent Boix-Vives efter att den förstnämndes namn på ett osympatiskt sätt plockats bort från Rossignols skidor under VM 1966 vilket resulterade i att Allais hastigt avslutade sitt 30 år långa samarbete med Rossignol och aldrig mer besökte företagets lokaler och fabriker igen. Ett snöpligt slut på ett tidigare väl fungerande samarbete.

Nya fabriker och Rossignol blir störst i världen 1970

Nåväl, historien tuffar på utan Allais. Men att tillverka skidor var en tuff och kostsam bransch med stor konkurens. Den nyöppnade skidfabriken i Sallanches utanför Chamonix där Dynastar huserade förlorade åtskilliga miljoner under 1967, men den enes död är den andres bröd. Entreprenören Boix-Vives köpte loss hela Dynastars fabrik för en enda franc. Och därmed hade nu Rossignol ytterligare en fabrik att tillverka skidor i.

1970 byggde Rossignol en helt ny, toppmodern fabrik i närheten av Barcelona. Spanien var vid den här tidpunkten ett billigt land att massproducera skidor i, och i över 30 år var detta Rossignols största och mest effektiva anläggning. Vid samma tidpunkt så förvärvade även Rossignol dåvarande skidmärket Olins fabrik i Stans, Schweiz. Segertåget rullade friktionsfritt och 1970 blev Rossignol världens största tillverkare av skidor, vilket är en titel som man har även i dessa dagar.

Träkärnornas vara eller ickevara, skumplastkärnor introduceras 1972

Rossignols skidor hade träkärnor. Men Adrien Duivillard, som fortfarande testade och utvecklade skidorna, började nu tycka att träskidorna var för inkonsekventa både i flex och spann vid massproduktion. Därför började Rossignol att arbeta fram skidor med skumkärnor som var mer förutsägbara och enklare att bygga identiska. 1972 kom de första race-skidorna med skumkärna, GS-skidan Metal Roc 550 och GS-skidan ST-650.

Med tiden så planade skidförsäljningen ut och Boix-Vives bestämde sig för att bredda verksamheten. 1978 köpte han upp Lange boot factory för och gav sig in pjäxornas osande värld. 1980 lät han också bygga en fabrik som tillverkade stavar och 14 år senare köpte Laurent Boix-Vives även upp Look bindnings och gav sig därmed in i kampen mot Salomon om att tillverka den bästa bindningen för alpin åkning på marknaden.

1999 kom den banbrytande första versionen av Rossignol Bandit XX. Dena feta skida med ENORMA cirka 70 millimeters flytkraft under foten banade väg för freeride-åkare under början av den nya millenniet. Detta var en högst innovativ skida för sin tid. Bandit XX var det tuffaste en friåkare kunde ha på fötterna, så enkelt var det, och serien fick sedan uppdaterade versioner och många av oss minns till exempel den gröna trippel-X som kom på 2000-talet.

En annan skida som kom att få legendarisk status är Rossignol Scratch som lanserades i samband med jibb-trendens överväldigande framfart kring millenieskiftet. När snowboarden var hetare än en tropiska sandstrand på 1990-talet och skidåkare inte var välkomna i parkerna, växte en ny skidåkarrörelse fram med New Canadian Air Force med JP Auclair och Mike Douglas i spetsen i Nordamerika och både Jon Olsson och Henrik Windstedt var tidiga att hänga på trenden med att ta luft, göra trick med utomjordiskt konstruerade skidorna där det fanns TVÅ uppböjningar så att man kunde åka både framåt och bakåt.

2001 vann Tanner Hall Big Air på X Games med ett par Scratch på fötterna och efter det var skidorna vida kända över hela världen. Några år senare, 2004, hade Rossignol ett riktigt stabilt freestyle-stall där bland andra friåkningens superlegend Candide Thovex rockade Rossignol Scratch.

Kristider på 2000-talet med Quicksilver

Tiden går, och i mars månad 2005 sålde entreprenören Laurent Boix-Vives, då 78 år gammal, Rossignol till det australiensiska/amerikanska företaget Quicksilver. Värdet på Rossignol ska ha uppgått till kring 312 miljoner amerikanske dollar varav Boix själv kunde få en blygsam utbetalning på 55 miljoner dollar, en astronomisk summa men också pengar som gick till en man som vigt 50 år av sitt liv till Rossignol åren 1955-2005.

Men efter denna omfattande affär följde flera dåliga vintrar med dåliga inkomster som resultat vilket höll på lägga Rossignol i graven allt för tidigt. Trots några stormiga år så lät Rossignol bygga en limiterad upplaga av modellen ”B2” och ”B3” med design från klassiska ”Olympique 41” och ”Strato”. De lanserades under 2007 i samband med märkets 100-årsjubileum.

Företaget gjorde stora förluster och 2008 hade Rossignol sjunkit så pass djupt att en krisplan lanserades för att rädda företaget. 2008 förvärvades Rossignol av den australiensiska banken Macquarie och i juli 2013 sålde banken Rossignol, tillsammans med sina dotterbolag Lange och Dynastar, vidare till ett partnerskap mellan Altor Equity Partners (en svensk investeringsgrupp) och Boix-Vives familj som fick det klassiska skidmärket på fötter igen.

Och sagan om den kvittrande näktergalens skidor fortsätter. En annan skida från Rossignol som lär bli klassisk är Jacob Westers (och många andras) favoritmodell Black Ops, som lanserades i höstas med 98 respektive 118 millimeters bredd. En freeride-skida med traditionellt spann under foten, rocker i tip och tail och montering strax bakom skidans mittpunkt, vilket skapar en lekfull skida som klarar det mesta.

Ryktet gör gällande att i slutet av januari 2020 lanserar Rossignol ett helt nytt koncept och ett par veckor senare även nya skidmodeller. En linje med skidor som den franske snickaren Abel Rossignol skulle ha varit osande stolt över om han fått se den.

Sponsrade inlägg är en del av Freerides annonserbjudande. Inläggen är framtagna tillsammans med kommersiella samarbetspartners. Om du har frågor kring sponsrade inlägg, hör av dig till annons@freeride.se
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.