Schnabelkäse testar Zillertal

Fjolårsvinnarna i Freeride Video Awards, Schnabelkäse Produktion, åkte med skepsism till Zillertal med åkte därifrån med mycket bra filmmaterial.

Mackan i Hintertuxer Gletscher.
Foto: Kim Molander

Efter ett ihärdigt tjatande från vår norske enbente vän Asle drog Schnabelkäse Produktion till Zillertal för att filma. En chans för fjolårsvinnarna av Freeride Video Awards att få bra åk på film. Vår norske vän hade berättat om grymma berg, massa olika liftsystem och fulla tyskar och holländare som inte hittade ut i offpisten. Vi tvekade ändå om vi skulle vända minibussen mot detta chartermecka. En resa dit lät som att ta med skidorna till Mallis.

Men man skall inte låta sig luras, Zilletal är en dal som erbjuder olika typer av åkning med korta avstånd mellan skidområden, vilka innehåller massa små orter. Detta gjorde att vi på en 10-dagars period hann med en riktigt varierad åkning. Allt ifrån Zillertal Arena med blandning av skog och lekfull offpist till Hintertuxer Gletscher på hög höjd med glaciäråkning och HochFügen med stora öppna ytor.

Bagarn i Zillertal Arena. Foto: Kim Molander

Asle i Zillertal Arena. Foto: Kim Molander

Vår första dag i dalen spenderades med att leta boende. Att österrikarna hade vinterlov gjorde det lite lurigt, men alla verkar ha byggt sig jättehus och har rum eller lägenhet att hyra ut. Så efter lite letande fann vi en lägenhet. Efter att ha sett dalen från bilen kunde vi koncentrera oss på åkningen den andra dagen och for upp till Hochfügen som är ett av liftområdena i dalens första skidområde (Ski-optimal).

Bagarn, Mackan och Asle i Hintertuxer Gletscher.
Foto: Kim Molander

Asle hade berättat om storbergsåkning som är lättillgänglig via skråning eller korta hiker och med stighudar i ryggsäcken även en baksidan full med fin åkning. Vi fann dock ut att ett stort antal artiklar i Norge hade gjort att tillströmning av duktiga norska friåkare var stor. Så alla de fina bergssidorna vi sett fram mot var uppkörda. Det positiva är att norrmännen håller sig till Hochfügen. Gillar du stora öppna fält är det ändå värt att vara här den dag det spricker upp efter ett snöfall. Det blir inte uppkört förrän efter några dagar. Avsluta i så fall dagen med en pils på Kristalbar. Är ni många eller om tillfälle ges pröva på deras grillmat, speciellt den hemlagade såsen, med ägarens hemliga recept, grymt god.

Istället för massa storåk på film blev det ett besök i Fügens badhus. Här finns en vattenrutschkana med tidtagning. Erka vann Schnabelkäse mästerskapet i vattenruschkana med en förkrossande 3 hundradelars marginal till Bagarn.

Vårt nästa stopp blev fyra dagar i Zillertal Arena, vilket är det största sammansittande systemet i dalen. Området ligger på motsatt sida om HochFügen vilket ger mer sol och en annan typ av terräng. Pisterna är lite mer av familjekaraktär men är välskötta och bra preparerade. Men det är den lekfulla offpisten som lockande dit Schnabelkäse. Vi fann en halvbrant terräng full med små stenar, gles skog och klippor direkt utanför pisten.

Asles första filmsvängar i Zillertal Arena. Foto: Kim Molander

Asle innan ett åk i Hintertuxer Gletscher. Foto: Kim Molander

Efter två dagars dåligt väder mötte vi upp vår enbente vänn Asle tredje dagen för lite fotning. De hade kommit några centimeter nysnö på toppen och solen sken. Vi körde i området runt Krimml X-press liften. Terrängen var full av små klippor, rännor och cruisingåk, allt tillgängligt med lite skråning och när det är uppkört en 15min hike.

Dagen efter var det dags för lite mer hikande eftersom snön bara fallit på de 400 första fallhöjdsmetrarna. Erka och Asle fick köra fin snö på toppen av Übergangsjoch. Det stora målet med Zillertalresan att få vårt enbenta tillskott på film var uppfyllt. När vi kom till botten där man tar liften ned, upplevde vi baksidan med Zillertal Arena. Under högsäsong kan det bli lätt överbefolkat i liftkön…

Mackan i Hintertuxer Gletscher.
Foto: Kim Molander

Vår sista dag spenderades i Hintertuxer Gletscher (Zillertal3000). Glaciären var för oss mest känd för sin sommarpark. Med Gletscherbus3 liften kom vi upp på 3250 möh och nådde därmed några av de högsta åken i Österrike. Vi hittade ett flertal fina åk på 1000 fallhöjdsmeter som finns precis i närheten av pisten, det mesta går att skråa till eller nå efter en kort hike, dessvärre hade vinden dragit fram och det mesta hade blivit vindpackat. Men lite fotning blev det. Så Kim vår fotograf, fick lite sköna bilder på oss i Schnabelkäse.

Om ni åker offpist i Hintertuxer se till att ha orientering på vart ni åker, de finns de som åkt ned på baksidan och hamnat i byn Kasern. Byn ligger i en helt annan dal och att hike upp igen tar timmar. Det enda vettiga alternativet är att ta en 100 € taxitur via Innsbruck tillbaka till Zillertal. Men var lugn, det finns en restuarang i byn och de berättade glatt medan de ringde sin kompis som kör taxi att förra veckan kom det ned åtta svenskar, två holländare och två tjecker.

Om man ska göra en liten sammanfattning av vårt intryck av Zillertal, så är det att Zillertal passar perfekt för en 7-14-dagarsresa som vi gjorde. Med korta avstånd mellan orterna nådde vi lätt en varierad åkning utan att behöva flytta runt i alperna. Vi hade i samma dal tillgång till glaciäråkning, solsidor, skogsåkning och stora öppna offpist sidor. Sedan finns det även en fin park i Mayrhofen som vi tyvärr inte hann testa.

Ett tips är dock att undvika den värsta högsäsongen (när österrikarna har vinterlov) då det kan bli lite väl mycket folk. Checka även vädret, då alperna de sista åren varit lite ostabilt. Och med åkning på lite lägre höjd, så blir Österrike generellt mer kännsligt än till exempel Schweiz. Åkningen är underhållande och varierad och när snön kommer är det ett av de bästa ställena i Alperna. Att de sedan knappt sett feta skidor och pekade på oss i liftkön (facken i gondolen är för små) gör att det trots mycket folk inte är många att slåss med i offpisten i något utav systemen.

Mackan och Bagarn hikar till ett åk. Foto: Kim Molander

Erka i Zillertal Arena. Foto: Kim Molander

Så efter 10 dagar med blandat resultat av både bra och dålig åkning drog vi vidare för att hitta fler glömda guldklimpar i alperna. Vårt mål att få Asle på film var uppfyllt och även vi andra fick några åk på film. Resultatet kommer inte att kunna ses förrän i höst, men den som väntar på något gott… Så en onsdag när väderleksrapporten lovat snö i en annan del av Österrike lämnade vi dalen. Se vår blogg på www.schnabelka.se för mer bilder och info vad Schnabelkäse gör i vinter.