Större laddhatt än dig – Sam Schwartz

I den sömniga cowboystaden Jackson finns det ett träd. Ett magiskt träd.

Det sägs att om man smakar på frukterna så fylls man med mod. Så länge man äter den söta frukten modest. Äter du glupskt och girigt fylls du av övermod.

Urinvånarna insåg när tiden började att detta var ett träd att respektera och värna om. Ty framgången som kom till de vilka inte åt för mycket men inte heller för lite, visste inga mänskliga gränser.

De hattformade frukterna är så söta och smakrika att inga ord hittills lyckats göra dem rättvis. Att motstå ytterligare en tugga sägs vara som att vägra ögonlocken sömn efter en månads vaka.

Trädet har funnits så länge det har funnits människor som kan berätta om det. Det sägs att indianerna bosatte sig här enkom för det magiska trädets skull.

Men sedan folk slutade lyssna på äldre människor och det skrivna ordet endast sågs som krumelurer för att vilseleda. Då försvann tron på både magi och måttfullhet. Trädet växte sig nyckfullt och lockade till sig de svaga och förvirrade. Slog än hårt än löst. Vissa med sådan kraft att övermodet blev ett karaktärsdrag. En personlighet som länge ärvdes ner. Generation efter generatio. Genom hårda tider och lättsamma tider.

Man kan skönja spår av fruktens kraft hos Jacksonbor än idag om man vet vad man ska titta efter. Många är de som utmanar ödet på hög höjd med fåglarna. Söker luft under vingarna i tron om att de är varelser endast på kort besök nere på marken.

Sam Schwartz vet inte om det själv än. Men för flera hundra år sedan satt hans förfäder och åt som om de inte visste om. Att trädet som samtidigt skuggade dom var magiskt. Att de hattformade frukterna i all framtid skulle prägla deras avkommor. Sam Schwartz vet inte om att han inte hör hemma med fåglarna utan att fötterna är gjorda för marken. Att endast ta ett steg efter det andra. Nöja sig med att promenera och glömma drömmen om att flyga.