Storyn bakom Arc’teryx nya lavinryggsäck – Voltair

Fem nyckelfunktioner med Arc’teryx nya lavinryggsäck Voltair.

Arc’teryx är ett av de mest respekterade varumärken i outdoorbranschen, välrenommerat för att att de vidareutvecklar sin design i jakten på perfektion. När de tillkännagjorde sin nya lavinryggsäck Arc’teryx Voltair så fick de hela branschens uppmärksamhet. Arc’teryx huvuddesigner för hårdvara, Peter Hill stod för designen av själva väskan, men utvecklingen av lavinryggsäckssystemet överlät man till den erfarna industridesignern Gordon Rose. Vi bad Gordon berätta om hans fem viktigaste funktioner när han skulle designa Voltair.

Upprepade uppblåsningar

För ungefär tio år sedan började vi på allvar att titta på att göra en lavinryggsäck. Det fanns en uppsjö av anledningar eftersom vi inte gillade hur ryggsäckarna som fanns på marknaden var konstruerade. Men efter ett par års utveckling och tester med lösningar baserade på komprimerad luft så insåg vi att det inte gick kringgå de brister som den konstruktionen led av.

Det största felet var att det bara gick att lösa ut systemet en enda gång. Och anledningen till det innebar den största bristen för att folk förhindrades att träna med systemet. Det fanns många incidenter där användarna faktiskt inte lyckades lösa ut systemet i en lavin. Dessutom såg vi många oavsiktliga utlösningar som ledde till att användare stod helt utan fungerande utrustning under resten av sin resa.
Ett annat problem var att om du eller din grupp hamnade i en lavin och löste ut systemet så var ju alla behållare rökta samtidigt som ni fortsatt befann er mitt i lavinterräng – med ett system som var helt obrukbart en andra gång. Så vi såg det som det klart största problemet att addressera.

2010 kläckte vi idén med att använda en fläkt med ett uppladdningsbart batteri. Så fort som vi gjort det första testet och såg vilken kraft som fanns och att vi skulle kunna kanalisera den kraften så visste vi att vi stod inför ett paradigmskifte. Vi skulle skapa ett system som kunde återladdas, lösas ut flera gånger – under träning, i nödsituationer och på resa – allt som vi letade efter. Så det var nog nyckelfunktion nummer ett.

Fläktkonstuktion

Den andra nyckelfunktionen var konstruktionen av själva fläkten. Vi förstod redan från dag ett att ett bra tryck skulle vara viktigt. Den stora fördelen med ett system som använder komprimerad luft är att när de löses ut så har de ett enormt tryck som kan fylla ballongen vad som än händer. Det kan dock inte fortsätta att fylla ballongen kontinuerligt. Om något går snett när den väl har löst ut så är trycket borta, hur starkt det än är från början.

Jag började titta på eldrivna rörfläktar i hobbybutiker, sådana som används i radiostyrda flygplan. Det är i princip en flygplanspropeller inbyggt i ett rör – vingar som snurrar och skapar lyftkraft. Under de första sex veckorna på projektet tittade vi på det statiska tryck och den fysiska hållfasthet som konstruktionen skulle kunna erbjuda och insåg snabbt att det inte skulle duga. Många fläktar gick sönder direkt och vi fick inte det tryck vi ville ha. De kunde inte generera något bra statiskt tryck för att kunna fylla ballongen på ett pålitligt sätt under tuffa förhållanden – med snömotstånd i en lavin eller för att forcera frusna dragkedjor eller isbildningar.

Då började jag på allvar leta efter andra konstruktioner för förflytta luft. Till slut landade vi på en centrifugfläkt som ser mer ut som något som skulle sitta i en lövblåsare eller dammsugare. Dammsugaren använder den för att dra in luft, men det är enligt samma princip. Man har helt andra förutsättningar att göra finjusteringar mellan hur mycket tryck eller sugvolym man vill ha.

Vi ville också ha en väldigt aggressiv sugkraft för att dra in luft om intaget skulle råka vara blockerat. Det är detsamma som tryck i utblåset. Så, ett aggressivt system för att dra in luft och blåsa upp en ballong. Med en centrifugfläkt så kan du välja var på skalan du vill landa mellan luftflöde och tryck och verkligen skräddarsy effektkurvan för att optimera balansen.

När ballongen är uppblåst vill du ha ganska högt tryck, men det stora problemet är att komma igång. Vi ville verkligen optimera centrifugfläkten så att det ger riktigt högt statiskt tryck men också väldigt bra luftvolym. Om du gör ett hål i ballongen så fortsätter den ändå att blåsa luft i en minut. Du kan dra i utlösaren när som helst och hålla igång den hela tiden om det skulle behövas. Det var pudelns kärna att ha en elektrisk fläkt så att den kunde hållas igång länge, men också att att verkligen optimera centrifugfläkten så att vi fick perfekt balans mellan tryck och volym.

Batteriutveckling

Den tredje nyckelfunktionen var själva batteriutvecklingen. Från dag ett hade jag använt en borstlös likströmsmotor för att de levererar rätt kraft och vridmoment – men för att få dem att fungera i -30 grader så skulle det behövas väldigt mycket ström. Med centrifugfläkten så skulle det behöva omsättas mycket energi för lufttransporten. Skulle man behöva mindre tryck och mindre luftmängd så skulle det inte behövas så mycket ström, men med vår fläkt så hade vi hittat rätt förutsättningar för ändamålet men skulle behöva otroligt mycket energi.

Vi skulle komma att behöva en kraftkälla som skulle klara av att leverera all denna energi, så det var en grundförutsättning att ha ett batteri som skulle kunna pumpa ut mycket ström i låga temperaturer.

En massa jobb gick åt för att skapa ett till 100% skräddarsytt system med lithium-polymer-batteri.

Det är en programvara som driver motorn och batteriet. Man skulle kunna kalla det för hjärnan i hela elektroniksystemet. Hela elektroniksystemet innefattar denna controller och batteriet samt allt annat som krävs för att strömsätta och starta motorn. Även allt detta är till 100% skräddarsytt – motorn, batteriet och mjukvaran, men även loggningsfunktionalitet och allt som ingår där. Den nya möjligheten att samla in data från lavinsäkerhetssystem kommer generellt att öka vår kunskap och allt knyts ihop i vår elektronik.

Programvaran styr hela processen. Vad vi i princip gjorde under fem års testande var att varje gång vi stötte på ett problem med elektroniken eller mjukvaran så gjorde vi åtgärder i både mjuk- och hårdvara. T.ex. om man plötsligt skulle bryta strömmen till motorn, så fortsätter den att snurra och genererar en massa elektricitet som skjuts tillbaka in i kretskortet – och en sådan situation kan man planera för i programvaran. Skulle något gå snett utan denna programvara så skulle det reslutera i att själva hårdvaran gick sönder.

Vi byggde helt enkelt hårdvara som skulle klara sådana överbelastningar och mjukvara som skulle förhindra att de alls skulle inträffa. Vi såg till att ha redundans i varenda steg eftersom driftssäkerhet är av yttersta vikt.

Utlösare

En annan sak som vi var väldigt missnöjda med i andra lavinryggsäckar var utlösningsmekaniken. Många användare löste ut sina system av misstag eller misslyckades helt att dra i handtagen när det väl gällde. En del av dessa berodde på bristande övning och en del av dem berodde på att handtagen var dolda med dragkedjor eller kardborre och generellt var väldigt omständiga. Jag ville designa ett handtag som alltid fanns tillgängligt, som var riktigt intuitivt och kunde säkras och osäkras.

Hela utlösningshandtaget snurrar 180 grader för att låsa eller låsas upp; det finns alltid på plats, du behöver aldrig stoppa undan det. Även om du har säkrat det så kan du när du drar i handtaget vrida det för att låsa upp det i en nödsituation. Men om du trasslar runt i något buskage eller liknande så kan du låsa det så att du inte löser ut systemet av misstag. Det har en helt unik form, så att du känner exakt vad det är du greppar tag i. Det var en en av designelementen som vi ville fokusera på generellt som skulle kunna ha lika mycket genomslag på ett luftdrivet system som på ett elektriskt.

Vi gick igenom enormt många handtag och tittade även på varianter med elektrisk utlösning. Typ att man skulle kunna ha en knapp på sin stav som sände en signal till väskan. Vi kollade på alla möjliga coola elektroniska prylar, knappar på axelremmarna och liknande. Vi upptäckte dock att det första som skulle kunna börja krångla var elektroniska lösningar. Så vi gick i rakt motsatta riktningen där vi ville ha en så enkel, mekanisk och robust utlösarmekanism som gick att få – och hålla all elektronik ordentligt inbäddad i väskan helt skyddad från påfrestningar och väder.

Jag höll på länge med utformningen av handtag i mina försök att skapa något som skulle vara lätt att gripa tag i, men inte fastna i grenar, träd eller i en handske. En tidig lösning var en slags vapensäkring som delade sig från sida till sida för att säkra och osäkra som fungerade väldigt bra. Men i våra tester utomhus så upptäckte vi att det ofta frös ihop, vilket inte var någon större panik, men det kunde kännas lite osäkert och utgöra en fördröjning av aktiverinen. Hela poängen var att skapa något som var enkelt att använda och som man inte skulle oroa sig för, så vi skrotade den idén.

Under testfasen så kläckte vi idén med låset som man vrider 180 grader för att låsa och låsa upp, vilket visade sig vara en väldigt intuitiv lösning som inte skulle frysa fast, vara lättare att använda och som man skulle förstå hur den fungerade bara genom att titta på den. Så vi bytte till den och sedan gjorde vi en rad olika designer på handtaget för att komma fram till rätt form och position för olika handstorlekar och för att göra den oberoende av om man använder höger eller vänster hand. Det finns lite marginal i den, så att när du väl drar i den så har du några centimeters spelrum innan systemet löses ut. Även detta för att förhindra att man löser ut av misstag.

En annan grej med ett elektroniskt system är att strömbrytaren är lättillgänglig. Det finns flera nivåer av redundans att säkra systemet. Det enklaste är såklart att låsa handtaget. Men om du skall kliva in i en helikopter eller en lift någonstans, och det är viktigt att man inte drar igång väskan av misstag, så kan du bara öppna den lilla dragkedjan och stänga av batteriet, vilket är en garanti för att det inte går att lösa ut. Tredje nivån av redundans är att du kan plocka ur batteriet helt för flygtransport och liknande.

Benrem

Grejen som alltid irriterat mig med andra ryggsäckar är benremmarna. En benrem är viktig för att väskan skall vara säker. Vår uppfattning är att om du inte tar på dig benremmen så kan du lika gärna låta bli att använda väskan helt och hållet. Det har varit en del debatt kring detta, men alla företag som gör klätterutrustning som Arc’teryx och Mammut som också gör lavinryggsäckar anser att benremmen är extremt viktig eftersom du vill att vikten skall förflyttas från benremmen på samma sätt som i en klättersele.

För två år sedan så var det tråkigt nog en person i Revelstoke BC som dog med sin lavinväska som lyckats lösa ut i en lavin, men där personen inte hade tagit på sig sin benrem. Ballongen och ryggsäcken höll sig på ytan men personen hamnade begravd under snön och dog på grund av detta. Det var tragiskt och vi vill verkligen betona hur viktigt det är med benrem. Det är en sån grej som folk klagat på under 30 års utveckling av lavinryggor men ingen någonsin brytt sig om att förbättra.

Det var viktigt att benremmens geometri blev rätt så att den på rätt sätt överför kroppstyngden upp genom ryggsäcken till ballongen så att den håller upp användaren utan att vara beroende av midjebältet. Själva selen som håller upp dig är faktiskt fäst direkt i väskan. Sedan ville jag ha ett riktigt intuitivt, enkelt enhandsgrepp för att fästa och lossa selen. Jag inspirerades av iskarbiner som är en slags karbinhake fast med en plastbåge som isklättrare använder för att ha med sig isskruvar när de klättrar som de lätt kan ta loss och sätta fast med en hand. Min idé var att göra en sådan i miniatyr som satt stadigt fast i höftbältet. Jag lekte med lite varianter och kom fram till det fäste som sitter på väskan idag. Den gjorde verkligen benremmen lättanvänd och enkel att sätta på och ta av med bara en hand.

Målet var att göra den bekväm nog så att folk inte slutade att använda den och att man faktiskt kan ta av sig väskan utan att ta loss benremmen. Om du ska ta din spade eller sond ur väskan under en nödsituation eller när du skall kliva på en lift så kan du snurra väskan runt dig för att komma åt den utan att ta av selen vilket är riktigt viktigt om du skulle råka hamna i en lavin när du gör det. Då är du i alla fall sammankopplad med väskan lite bättre.

Det är helt klart de fem viktigaste nyckelfunktionerna för mig.

Innan vi avslutar intervjun med Gorgon var vi ganska nyfikna på ballongen också, så vi pressade Gordon på en sjätte funktion – det kunde inte hjälpas.

Formen på ballongen strävar efter balans mellan skydd och att inte vara i vägen. I Kanada tenderar det till att inträffa fler skador och dödsfall i laviner från kontakt med saker som träd. Vi har mycket trädåkning här. I Europa finns mer toppar och öppna ytor, men här i BC så har vi bra mycket mer träd och man ser folk som skadas av att krocka med dessa i laviner. Vi ville försöka göra en ballong som gav lite skydd runt huvudet och nacken. Det finns inte mycket forskning kring det, så vi hävdar ingen riktig fördel med detta – men en kille på kontoret hamnade i en lavin som drog honom över ett stup där han landade på huvudet med ballongen uppblåst och han var glad att den hade formen som gick upp över och runt huvudet.

Några ballonger, såsom Mammuts Snowpulse är tänkta att verkligen täcka huvudet och nacken. Vi ville ha en som hade mindre inverkan på din skidåkning men som samtidigt skyddade både huvud och nacke. När du åker skidor med ballongen uppblåst behöver du verkligen vända huvudet för att se ballongen. Många bergsguider och andra professionella användare av systemet var ganska angelägna om att de inte ville att deras förutsättningar att åka på skidor ur en lavin skulle försämras av en ballong. Det är anledningen till att den inte går längre runt huvudet.

Sponsrade inlägg är en del av Freerides annonserbjudande. Inläggen är framtagna tillsammans med kommersiella samarbetspartners. Om du har frågor kring sponsrade inlägg, hör av dig till annons@freeride.se
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.