Telisdoktorn undersöker Goodha 191

Freerides telemarksdoktor och expert, Mattias Unander, sätter Goodha 191 under luppen och ger sin detaljerade rapport.

Efter mitt test av Goodha 181 har jag fått en hel del förfrågningar om Goodha 191. Lagom till den nya säsongen kommer här Telemarkdoktorns undersökning. Håll till godo!

Vad säger Goodha själva?
”En backcountry twintip med stor svängradie för flyt i puder och långa svängar. Skidan kommer i två flex – mjuk och medium. Den mjuka för freeride och ren nöjesåkning, puder, vårslask eller backcountry kickers. Mediumflexet tål mer aggressiv åkning och satt på fötterna på två av finalisterna i Scandinavian Big Mtn Champs 2007.”

Lite testfakta om Goodha 191:
Längd och dimension: 191 cm, 126/103/116 mm
Svängradie: 36 m
Uppgiven vikt/par: 4254 g
Verklig vikt testparet: 3755 g
Framtopp: 65 mm
Baktopp: 75 mm (ja, den är högre)
Träkärna, ABS sidovägg, härdade stålkanter.
Flex: mjuk (finns även medium)
Testad med Linken på prototyp Telebry Release Plate, monterad med 3-pin 88cm från framkant, 101cm från bakkant (total längd topp-topp189cm)

Första intrycket
Skidan är lätt för att vara en skida med träkärna. I själv verket var mina testskidor ett halvt kilo lättare än specifikationen! Det gör ju inte ont, särskilt om man tänkt sig att använda skidorna till toppturer. Mjuk, rund böjkurva med mjukare bakskida än de flesta, finns alltså även i styvare flex om man vill. Efter en del mätande och funderande monterade jag Linken med Telebry utlösningsplatta (separat rapport kommer) för bra kantkontroll och neutral känsla i puder. Detta visade sig vara en kul kombination! Goodha 191 testade jag under en vecka i Kicking Horse, BC, Kanada och den passade utmärkt i den miljön; en blandning av puder, branta couloirer, mjuka pucklar, skogsåkning och stora öppna ytor.

Känsla på snön
Svängradien och längden är ungefär densamma som mina gamla K2 Kahuna (=Maiden AK), bara 5 mm smalare men hela 1,5 kilo lättare! Redan i backen på väg till liften infann sig en lekfull känsla och på den första knöliga traversen till min favoritlöpa märkte jag direkt att detta var något helt annat än mina stenhårda Amplid. Ställen där jag föregående dag haft problem, pga hårda skidor som kastade mig av och an, blev plötsligt kul. Baktoppen glider fint med på baksidan av pucklarna och mjukheten gör att man följer underlaget och behåller kontrollen.

Efter traversen kom en elak, brant couloir som tyvärr visade sig avskrapad och det nästan isiga underlaget var inte lika kul eftersom det mjuka flexet gäller även vridstyvheten. Stålkanten glider gärna istället för att bita. Med mycket medveten press precis under foten och väl centrerad vikt kan man kompensera för det, men Goodha 191 är inte en skida gjord för hårt underlag. Å andra sidan är det just flexet som gör den så otroligt förlåtande och kul i lössnö och mjuk pist och det var ju därför jag var i Kanada.

Så fort jag kom in i skogen nedanför märktes det vad skidan var gjord för. I puder flyter skidan fint upp, fast den inte är superfet med dagens mått mätt. Man svänger på flexet och inte svängradien och den raka skärningen ger stabilitet i lössnö. Långa utdragna eller snabba korta svängar beror bara på hur hårt man pressar skidan. Jag blev raskt bästa kompis med chokladcigaretterna under mina fötter och siktade snart på klippor och snödrivor för att hoppa och spreja snökaskader.

Trots längden går Goodha ypperligt att hantera i snäv skogsåkning. Eftersom baktoppen är ganska lång känns skidan snarare som 175 än 191. Det går utmärkt att stå med tyngdpunkten mitt på skidan även i djupt puder, utan tendens till dyk. Tanken är ju att man ska kunna landa switch i puder och med den höga baktoppen och den mjuka bakskidan är det säkert inget problem. Tyvärr körde jag sönder min bindning innan jag fick testa det. Den mjuka bakskidan gör dock att man ska undvika bakvikt om man åker alpint eller parallellt på telisar och i tung lössnö kan baktoppen greppa lite obehagligt och kasta upp stora snöbollar. I fluff får man istället en schysst roostertail. Skidan är lätt och kontrollerbar i luften och inbjuder till hopp och rotationer. På mjuk nypistad manchester biter skidan bra och med lite bakvikt på framskidan får man den att svänga mycket snävare än sina angivna 36 meter. Långa utdragna svängar i hög fart är dock Goodhans naturbegåvning. Bristen på vridstyvhet gör den förlåtande att landa lite snett i parken och den långa svängradien gör den relativt lätt att åka switch med. Jodå, det funkar även med telisar, kolla är:

Totalintryck:
Goodha 191 är en ganska specialiserad skida, men det den gör, gör den riktigt bra. 191an skulle fungera som en riktigt skojig ”endaskida” om man ska till västra Kanada eller annan snörik ort. Likaså säkert en ruggigt bra skida till vårslask eller i Stryn nästa sommar.
I pist är det dock bara kul om underlaget är mjukt och det skall helst vara stora öppna ytor. Jag hade hur roligt som helst på den mjuka skidan. Sannolikt fungerar 191 i mediumflex bättre på hårt underlag men jag misstänker att man tappar lite av lekfullheten då. Åker man mest i Sverige och vill ha en enda skida ska man nog välja något annat.
Har man däremot redan en lite smalare skida med bra isbett och kortare svängradie är 191an ett fint komplement och plocka fram när vädret passar. Det gjorde jag – så fort snön var mjuk, oavsett djup, var detta den skida jag sträckte mig efter under testveckan. Tummen upp!

Text: Mattias Unander