TFJ – Pastiche
Skidfilmen som vi känner den ligger i spasmer. Dödsryckningarna blir tydligare när TFJ productions från Östersund meddelar att de inte tänker göra en uppföljare till Pastiche. Med en ambition att belysa den del av skidåkningen som blivit bortprioriterad och åsidosatt till förmån för tävlingsåkning med tekniskt fokus. TFJ har dokumenterat, berättat och visat oss svensk skidåkning sedan 2008. Med känsla och grace har de producerat och bearbetat filmer genom åren som nått långt utanför detta avlånga lands gränser.
Nu släpper de sin senaste fullängdare Pastiche och meddelar i samma veva att det även blir deras sista. Vi tog ett snack med Ted Forsström Jacobsson om varför men även om höjdpunkter och lågvattenmärken genom åren.
Lägger ner?
– Det är för roligt för att inte njuta av det. Vi växer inte alls, publiken är där men man får inte backning av någon industri, speciellt inte skidindustrin. Ska man noja över att kunna köpa käk varje dag och samtidigt ha ”the time of our lives”? Vi tycker om skidåkning för mycket för att sluta så vi kommer göra det på ett annat sätt. Vi har hamnat på det spåret som företag att vi gör reklam och informationsfilm för andra brancher och det är svinkul. Sen har vi mer egna projekt vi gör som dokumentärer och musikvideos för att få samma känsla som när vi gör skidfilm. På skidsidan hoppas jag att det handlar mer om att vara fria och göra kortare grejer. Fortfarande ha en ekonomisk press att leverera men frihet att uttrycka oss.
Ska man noja över att kunna köpa käk varje dag och samtidigt ha ”the time of our lives”?
Milstolpar?
– Första milstolpen var väl när vi formade TFJ. Jag gick gymnasiet och Tim var arbetslös. Vi satte oss ner med polarna som vi gillar att hänga med. Sen körde vi. En annan milstolpe måste ändå vara när vi vann best amateur på iF3 2011. Vi skickade in bidraget helt utan förhoppningar och vann. Det var stort.
Bästa banger?
– Egentligen så är det väl när Frej langade dubbel7an på JOI. Eller kanske dubbel9an. Det var typ fjärde åket. Vi stod med några andra filmare och polare och det blev bara en massa skrik. Jag minns den första filmen vi gjorde när vi drog till sundsvall och filmade räcken. Då ställde han (Frej Jönsson reds anm) ner en fs 360 sw up på en dubbelkink. Hade inte sett någon göra det på ett rail förutom Dollo, LJ och Wallish typ. Dagen efter kom det en gubbe från huset som ville kniva oss. Vi uppehöll honom medan Frej körde och han satte det på tredje försöket. Vi har filmat med så många grymma åkare. Om jag fick ett bra shot efter 30 försök när jag körde så får dom här det efter fem och vill bara fortsätta att jaga nästa trick.
Roligaste incident?
– Även om alla säger det. Man lägger så jävla mycket tid. I princip hela dom sista sex åren. Jag var inte med men när Simon bröt armen var kul. Har jag hört. Han gick på tok för stort på ett rätt sketchy feature. Landade på fötterna men var så vek så han tippade åt sidan. Och sa det innan han satte ner armen. ”Aj, bröt armen”. På sjukhuset låg han i shades rätt bäng på morfin och snackare bara jibberisch.
Varit skraj?
– Megner. När han gjorde sin come back-säsong efter att ha varit borta i ett och ett halvt år med skadat knä. Vi byggde en alldeles för stor kick i Klövsjö. Det var inget bra hopp. Han skulle dra en cork 10 men landade 990 på nollen. Efter en till luftfärd landade han på huvudet och vek nacken åt helt fel håll. Ambulanspersonalen kände på honom och sa att det kunde vara en fraktur i nacken. Det kändes som att man var ansvarig på något sätt. Hur ska vi kompensera det här? Sen körde de ner honom för en gropig väg och han bara skriker. Han hade slitit av halva muskeln på ena sidan nacken visade det sig. Dom kallade det en stukning. Men det var många timmar innan vi visste det och då var man riktigt skraj.
Filmen?
– För första gången på länge hade vi mindre pengar än året innan. Vi hade verkligen svinkul när vi gjorde den. Vi kände oss fria och hade bättre teknik (tack sony). Det är några segment vi verkligen bara gjort för oss själva och andra skidåkare. Fredrik grens t.ex. Hoppas att han får lite shine på sig efter det här.
Tillägga?
– Vi finns kvar! Folk kommer antingen höra ifrån oss oftare men i andra sammanhang. Det kommer edits i andra sammanhang och det finns fortfarande en instagram där det händer mycket coolt. Vi kränger kläder och vi kommer fortsätta jobba med dom här skidåkarna. Vi kommer fortsätta med Under the Lights, som verkar vara grymt uppskattad av åkarna.
– Vill tacka alla åkare under alla år. Det är som vår familj och vi träffas fortfarande hela tiden.
