Vertical Way Around – Kina, Tibet och Nepal

Mastodontresan världen över fortsätter in över kinesiska murar, världens högsta järnväg in i Tibet till Mt Everest och rafting.

Beijing, värdstaden för de olympiska sommarspelen 2008. Det känns som om Beijing har mycket kvar att göra innan man är redo för olympiaden i augusti och det skall bli spännande att se hur det går för dom. Vi spenderade ett par dagar med att kolla in Förbjudna staden, Himmelska Fridens Torg, kinesiska muren och några kaotiska shoppingställen.

Förbjudna staden är fantastisk med alla byggnader och trädgårdar, men ett tvåtimmars besök räckte för vår del. Himmelska Fridens Torg är det största torg i världen – en miljon människor ryms på torget. Shopping är totalttokig med alla mycket billiga märkeskopior och försäljare som jagar kunder. Vi stod inte ut många minuter.

Kinesiska muren finns ca 1,5 timmes bilresa utanför Beijing. Fantastiskt mästerverk och absolut ett av de nya sju underverken i världen. Det är en otrolig massa människor som besöker muren och ett besök är ett måste för all som besöker Beijing.

Vi testade också Pekinganka till middag en kväll, men den var inte imponerande. Vi käkar hellre anka i Frankrike.

Beijing till Lhasa (Tibet) med tåg – 46 timmar på den högsta belägna järnvägen i världen, 5200 meter. Normalt sett så är det ganska enkelt att köpa tågbiljetter. Men inte i Kina. Vi har fortfarande inte fattat hur det går till men vi hade försökt i åtta månader och fick inte klartecken och biljett förrän kvällen innan avfärd.

Vi kom till tågstationen ganska tidigt eftersom alla talat om att det tar lång tid att gå igenom alla kontroller för passagerare som åker till Lhasa. Men ingen kollade pass eller inresetillstånd till Tibet, bara att visa biljetten och sedan hoppa ombord. Tåget var mycket sjysstare än vi hade förväntat oss. Givetvis hade vi för mycket baggage med oss och vår ‘soft sleeper’ (4 bäddar) var totalt packad med grejor. Som tur vad kom det aldrig någon fjärde person.

Inte speciellet mycket att göra på tåget: kolla på kinesisk TV utan ljud, ingen mat under 46 timmar förutom lite choklad, frukt och vatten. Landskapet längs järnvägen var mycket mer kargt än vad vi trodde. Torr röd jord överallt som människor försökte odla på och det måste nog till ett underverk för att något skall växa där. Primitiva byar med små röda tegelstens hus. Tåget går på en enormt stor platå på 4500 meter och inte speciellt mycket att se förutom en yak eller en människa mitt ute i ingenstans. Landskapet förändras närmare Lhasa, mer snö på marken och berg börjar dyka upp. Väl i Lhasa möttes vi upp av vår guide Yula som gav oss en vit halsduk för att önska oss välkommna samt att ge oss tur, en tradition i Tibet. Vi kollade in Potala Palace som var upplyst med strålkastare mörkret, fantastiskt. Potala Palace är vinterpalatset för Dalai Lama’s. Som du förmodligen vet så blev den mera kända Dalai Lama utstött från Tibet 1959 och lever numera i Indien.

Sightsing i Lhasa; tyvärr var Potala Palace stängt på grund av all snö som fallit under natten. Snö är väldigt ovanligt i Lhasa och människor var som galna och kastade snöbollar på varandra, inklusive oss. Vi besökte Jokhang templet – imponerande. Facsinerande att se alla människor och pilgrimmer som är hängivna till buddism. Det är väldigt intressant att bara kolla in alla saker som händer på gatan, så annorlunda mot vad vi är vana vid: människor liggandes på gatan i bön, väldigt fattiga pilgrimmer som vandrar till alla heliga plaster, försäljare som försöker sälja allt mellan himmel och jord, extremt fattiga människor som tigger, cykeltaxi, etc. Det är en ögonöppnare och vi bara önskar att mer människor får se sånt här.

Nästa stopp var staden Shigatse via Yamdroke sjön. Vattnet i sjön skall ha en otrolig turkos färg, men det var lite svårt att se det med is och snö på sjön. Kollade in Tashilupu klostret – coolt ställe. Det mest intressanta är inte klostren eller templen i sig självt, men historien och att få lära sig saker om buddism är det riktigt intressanta. Det är lättare att lära sig om buddism genom att vara på plats och att se saker med egna ögon i Tibet. Vår guide gav oss nog mer information än vad vi hann ta till oss. Shigatse är en liten stad med nästan inga normala ställen att äta på. Efter 45 minuter hittade vi ett kinesiskt “hål i väggen-ställe”. Kanonmat och ingen magsjuka efteråt.

Vi besökte ytterligare ett kloster, Sakaya. Intressant, men har man sett två kloster tidigare så räcker det för oss. Vi fortsatte vidare mot Shegar. En lång körning genom ett kargt, men vackert, landskap och det är svårt att förstå hur människor kan överleva här speciellt på vintern. Vi hann med ett sista kloster, Rongbuk, innan vi kom fram till Shegar. Vårt “hotell” hade inget vatten, ingen värme eller fungerande toalett och vi verkade vara de enda gästerna. Värme verkar vara en lyxgrej i Tibet och vi kunde inte hitta det någonstans. Ni skall veta att nätterna är inte direkt varma.

Tidig start nästa morgon för att kunna se Mt Everest (8848 meter) i soluppgång. Vi stannade på toppen av ett pass där vi hade bra utsikt över Everest, Lothse och ett par andra 8000+ meters toppar. Det var stark vind och väldigt kallt denna morgon, men att se solen komma upp över Mt Everest var helt sagolikt och värmde i hela kroppen. Vi fortsatte till EBC (Everest Base Camp) på 5200 meter. Vi behövde militär eskort dit eftersom man inte fick åka dit själv. Själva campen var inte mycket att se, men WOW att se Mt Everest på så nära håll – sagolikt.

Vi spenderade natten i gränsstaden, Zhangmu, mellan Tibet och Nepal. Rena mardrömmen att ta sig dit eftersom vägen är totalt kass; smal gropig grusväg med höga stup på sidorna. Dessutom pågick vägarbete.

Dagens höjdpunkt var när vår chaufför stannade under ett betongtak som forslade vatten över vägen. Betongen hade en massa sprickor som vattnet sipprade igenom och det var en perfekt plats för en biltvätt. Betongen höll på att falla isär och pelarna som höll upp taket bestod av ett par krokiga armeringsjärn. Chauffören var helt OK med läget och han satt lungt och pratade i mobiltelefon medan vattnet tvättade bilen.

Gränsövergångar på plaster som det här är alltid intressant, speciellt som man måste gå till fots. Total kaos med folk, bilar, bussar och lastbilar äverallt som alla ville komma fram samtidigt – KAOS. Det var så trångt mellan lastbilarna på ett par ställen att vi var tvungna att krypa på alla fyra i gyttjan under lastbilar för att komma fram – detta var med ett par skidor, en stor väska och en ryggsäck.

Intressant att se strikta kinesiska tjänstemän i uniform på ena sidan och avslappade tjänstemän i jeans, jacka och keps på Nepalsidan. Bara att betala 30 USD för ett visum till Nepal och du har det inom fem minuter. Ganska intressant att också se Nepal-tjänstemannen stoppa pengarna i egen plånbok.

Nepal är så annorlunda mot Tibet, så mycket mer grönskande träd, älvar och massor med terrasser längs med bergskanterna där man odlar olika saker. Fortfarande ganska primitivt, men inte så kargt som Tibet. Dålig vägar, men lite bättre än i Tibet.

Tålamod är bra att ha när man söker visum till Indien i Katmandu. Vi spenderade fyra timmar på ambassaden för att enbart få reda på att vi skall fylla i ett fax formulär för ett “snabb beslut” och sedan komma tillbaka tre dagar senare för att fylla i ytterligare ett nytt formulär på morgonen samt att få visumet senare samma dag. En vän till oss skulle säga: en studie i effektivitet.

Dags för rafting i Nepal. Vi lämnade hotellet tidig morgon för att åka till Bothi Kosi-älven. Den finns ca 1,5 timmes bilresa norr om Katmandu längs vägen till Tibet. Första dagen var mer uppvärmning med instruktioner och tre timmars rafting. Sjysst uppvärmning med ett par riktigt bra forsar. Vattnet var ganska lågt så det var ganska teknisk rafting. Natten tillbringade vi i tält på Borderland camp. Sjysst litet camp vid Bothi Kosi-älven. Inga problem att somna med älvens brus i bakgrunden och sedan att vakna upp till fåglarnas kvitter – rogivande.

Nästa dag var det dags att bekänna färg med nivå 3- och 4-forsar. Första forsen kom inom två minuter efter start. Man fick ligga i hårt hela tiden eftersom det var väldigt tekniskt och tätt mellan forsarna – två timmar utan vila. Toppen att forcera forsarna och ibland sitta fast för att sedan på något mirakel sätt komma lös. Lunch smakar riktigt bra efter en två timmars kamp.

Ytterligare två timmars rafting efter lunch och inga större problem förutom i sista forsen. Vi fastnade på en stor sten och vattnet vällde in i raften och kilade fast den ordentligt. Vi firades till land med rep för att kunna hjälpa till med att försöka dra loss raften med rep. Vi höll på i två timmar, men förgäves. Raften satt fortfarande fast. Vi var tvungna att ta oss över älven till vår minibus. Strömmen var för stark för att simma så vi fick skjuts (ligga bak på en kajak och sparka med fötterna för att få fart) av en kajak över älven.

Vi åkte tillbaka till Katmandu medans raftingteamet försökte klura ut hur man skulle få loss raften. De fick hjälp av folk från ett närliggade rafting camp. Grabbarna i raftingteamet var strålande att se till att vi fick ut så mycket som möjligt av denna aktivitet – riktigt bra.

Nu är det dags för skidåkning igen och vi beger oss till Gulmarg i Indien för förhoppningsvis spektakulär skidåkning.