🇮🇹 Historien om när italienarna tog husbilen till Lofoten 🇳🇴

Italienaren Federico Romanello tog en van, fyra kompisar och körde upp till Lofoten i Norge i februari 2020. Här är hans berättelse om snöiga åk, magiska vyer av berg och hav, corona-rädsla och mycket mer. Enjoy! 

Lofoten har länge toppat min lista av destinationer att besöka. Jag hade aldrig tidigare varit över polcirkeln men bilder och videos på dessa berg och toppar som sticker upp ur havet har alltid fascinerat mig.

Kanske kan möjligheten att både kunna surfa och åka snowboard på samma destination ha varit bidragande till varför siktet länge varit inställt på just Lofoten. Säsongens jakt på puder var inplanerad till Georgien. När mina kompisar från sedan frågade om jag istället ville hänga på till Lofoten kunde jag inte säga nej.

Planen var att ta en van, som vi kunde bo i, hela vägen upp till Lofoten. Detta innebar mer än 3000 km och fyra dagars resa (enkelväg) från Italien. För att sedan spendera 10 dagar runt om Lofoten och sedan åter bege oss söderut. En fantastiskt bra plan om du frågar mig.

Vi var ett blandat gäng som gav oss iväg. FedeTogloli, mannen jag spenderat otaliga puderdagar och kalla nätter i vanen med. Alberto Drera, som planerade resan. Skepparen Michele Guarneri, den oslagbara toptursspecialisten. Sist men inte minst, gängets enda tjej, Elli Foglio.

Det är fortfarande ett mysterium hur hon mäktade med att spendera så mycket tid tillsammans med fyra svettluktande män i en van. Ett gäng från olika bakgrunder och på olika plan i livet, men alla med samma mål. Att få till åket av våra drömmar norr om polcirkeln.

Höga förväntningar medför ofta en hög risk för att upplevelsen eller destinationen förblir en illusion som inte motsvarar förväntningarna. Så var inte fallet med vår resa till Lofoten. Det visade sig istället att vår resa till Lofoten var den bästa resan jag någonsin upplevt. Här är vi desssutom väldigt enade i sällsakpet. Även skepparen i gänget, som rest jorden runt, stod fast vid att dessa vyer definitivt toppar hans lista.

Kombinationen av perfekta förhållanden, tack vare ett kraftigt snöfall under den första dagen som sedan efterföljdes av 9 nio dagars strålande sol, blev resan oförglömlig. Lättillgängligheten till djup snö toppat av den sagolika utsikten ut över havet gjorde åkningen episk. Topparna i Lofoten är relativt låga om en jämför mot alperna, som vi är vana vid. Trots att topparna och turerna var lite kortare så var åken branta och roliga.

Vyerna från topparna vi tog oss till var alldeles enastående och som om inte det hade varit tillräckligt lyckades vi pricka in perfekta vågor och förhållanden för surf. Vi tog oss till den lilla byn Unstad, där en kan hyra surfbrädor och paddla ut bland vågorna. Unstad är Lofotens mest populära surfdestination dit folk tar sig året runt för att avnjuta kalla men fina vågor.

Att surfa en våg samtidigt som snön faller, omgiven av branta snötäckta berg var sannerligen en upplevelse jag sent kommer att glömma.

När det sedan var dags att ratta söderut så påbörjades galenskaperna. Vi påbörjade vår hemresa precis i samma veva som Coronan drog in över Europa och lamslog våra hemtrakter fullständigt. På vägen hem, i höjd med Stockholm, inledde våra telefoner en fas av konstant ringande.

Våra nära och kära hörde av sig angående situationen och om lockdowns i Lombardiet. Utan allt för mycket vetskap trampade vi plattan i mattan och tog oss hem till Italien så fort som möjligt.

Vi körde i skift igenom natten och 36 timmar senare var vi hemma. När vi väl hade tagit oss hem och insåg vad lockdown egentligen innebar så ångrade vi bara en sak. Att vi inte stannade i Lofoten.

/Federico Romanello  (översättning av Olle Stenbäck)

Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera