Lofoten – kontrasternas land

Så hängde man där med huvudet ut över relingen och kräktes. Magen hade vänt sig ut och in långt tidigare men efter en timme gick det inte att hålla emot och det blev till att mata fiskarna. Så här mycket äventyr skulle det ju inte bli.

Kring ett middagsbord ett par månader tidigare satt vi och diskuterade vad vi skulle hitta på för äventyr denna gång. Djupt puder, branta colouirer, en fantastisk natur eller bara en annan kultur? Det finns oändliga valmöjligheter när det gäller skidåkning på olika ställen i världen. Vi har bland annat rullat Laub i perfekta förhållanden, åkt helikopterskidåkning på Nya Zeeland och bott i stugor utan el och vatten vid Helagsmassivet. Denna gång ville vi testa något annat. Vi ville kombinera våra intressen för friluftsliv, fotografering och skidåkning. Efter målande diskussioner och mycket sökande på den outtömliga källan internet började det klarna. Tura i orörd natur, åka fantastiska åk med havet nedanför skidspetsarna och ha en segelbåt som färdmedel. Det var dessa bilder som vi nu drömde oss bort till. Vi ville till Lofoten!

Därefter drog planerandet igång, det som är den mest tidskrävande delen i resan men också en tid då man lär sig mycket och alltså en av anledningarna till att vi inte bara bokade en charter till Mallis. Efter lite research fann vi en lokal aktör som hade precis det vi sökte efter. Noethen Alpine Guides med sina IFMGA certifierade bergsguider från hela världen som har sin bas på Lofoten Ski Lodge, beläget precis på Lofotens nedre vrist. Därifrån förmedlar de så väl dagsturer med bil till de bästa bergen i området eller så kan man välja att färdas till havs. Perfekt tänkte vi och tog kontakt med ägaren Seth Hobby, en härlig kille som bara såg möjligheter i att kunna uppfylla våra högt svävande drömmar. Efter korrespondens med Seth på mail och telefon så var vi tillslut alla sju på väg mot Lofoten. Om det tidigare har låtit som om vi var ett gäng som har femtioårskris och för mycket pengar så är det inte direkt så. Vi var en samlad skara av säsongare och studenter influgna från Lausanne, Stockholm, Trysil och Verbier. Flyget gick till Harstad där vi hyrde en V70 med takräcken för att bila cirkus tre timmar till den gamla fiskebyn kallad, Kalle i Lofoten. Där har nämligen Seth byggt upp Lofoten Ski Lodge precis vid vattnet.

Under taket kan man bland annat spela badminton, cello, piano eller gurka, basta och sedan simma i det kalla friska vattnet som är fullt med torsk eller bara avnjuta en härlig, kall, lokalbryggd öl framför den öppna spisen. Maten är även den oförglömlig, först så bjuds det på rejäl frukost och så slänger man sedan ihop sin egen lunch som avnjuts senare på berget. När man kommer hem med trötta ben så möts man av att hela lodgen luktar nygräddade våfflor. Upp på ovanvåningen så slinker våfflorna ner lätt, med sylt, grädde eller Norges stolthet, brunosten! Det hela avslutas senare med god hemmalagad middag gjord på nordnorska råvaror.

Men här skulle vi inte vara många timmar för bakom lodgen ligger nämligen Skydancer förtöjd. En tvåmastad 73-fotare med Kaptenerna Nick och Torill. Denna bjässe skulle vara vårt hem och färdmedel den närmsta tiden. Med Skydancer och vår guide från Northen Alpine Guides, Mark Allen togs vi till platser hemligare än Area 51.

Med en liten gummibåt färdades vi och våra skidor till stranden och sedan var det bara att dra på hudarna. Man behövde inte vara orolig för att drabbas av klaustrofobi, inte en människa så långt ögat kunde nå och en massa toppar som bara lyste av möjliga lines. Euforin steg i gruppen och vi skulle äntligen få åka lite!

I alla fall de av oss som inte hade signat upp sig för camera duty just denna dag.

Med fantastiska lines fick vi alla signa Lofotens vita snöcanvas för första gången i våra liv. Men stora åk och stora möjligheter innebär också stora risker. Vilket vi fick erfara ett par timmar senare samma dag. För just den veckan vi tillbringade uppe i Lofoten var en av de värsta vår guide hade upplevt. Som ett ilsket reklammail som man inte kan unsuscriba från återkom varje dag hårda vindar, nederbörd av alla des slag och dimma. Därför fick vi efter de första åken ta det mindre roliga men säkra beslutet att glida ner till båten.
Tillbaka på båten väntar mjuka soffor och en färdiggjord fisksoppa, gjord på torsk som har dragits upp av kapten under tiden vi lade svängar ner för bergssidorna.

När sedan blodsockernivån återgått till normal, ville vi också testa. Vår guide Mark skulle demonstrera och sänker ner tacklet med flertalet krokar och säger att det skall ner till botten och sedan skall man röra det upp och ned i en följsam rörelse som han noga demonstrerar i ungefär sju sekunder. Sedan satt första torsken på kroken. Det var som att segla över en skattkista, kapten sa att om man fick vänta mer än fem minuter så var det illa.

Detta gällde även oss nybörjare, torsken nappade ganska snabbt och inte långt därefter hade Mark tillagat små friterade fiskbitar som vi åt tillsammans med lite citron.

En varm dusch i badrummet med golvvärme och sedan krypa till kojs i en säng med stora duntäcken gjorde det inte särskilt svårt att somna.

Dagarna rullade på likt denna, fast det blev också mer och mer en fight mot vädret. Ett gediget planerande varje kväll för att se vilken timme som vi kanske kunde få ett litet ”window”. Upp tidigt, tura i fyra timmar för att sedan sitta och vänta på att det kanske kommer att spricka upp. Men ofta förgäves. Det drog istället in stora moln och hård vind. Vi satt kvar ett tag till och väntade, ifall det kanske skulle blåsa förbi men sedan gav vi upp. Det var dags att fälla ut snöplogen och kasta staven framför sig för att se vad som var snö och vad som var moln. Riktningen togs av vår guide Mark som med karta, kompass och GPS guidade oss sakta men säkert ner för berget. Utan honom i det här läget hade vi nog inte känt oss så lugna och sansade som vi var.

Detta är en sak som man skall ha klart för sig när man åker till Lofoten. Väderförhållandena är allt annat än säkra. Men det positiva brukar vara att även dåligt väder blåser bort snabbt.

Samma procedur upprepades de kommande dagarna och ibland hade vi i alla fall lite tur med vädret.

Snön var även den av bra nordisk kvalité.

Och för oss där skidåkningen är mer än bara en härlig känsla, vänner och glädje. Där skidåkningen även är en konstform som kan yttras i bild och film. Är detta en sann lustgård. Med vyer som är bättre än de flesta vykort var det inte svårt att bli helt salig.

Man ville bara stanna och kunna föreviga så många svängar som möjligt.

Men till slut så drog gravitationen ner oss till havsnivån och det var dags att vänta på gummibåten för skjuts till ”The Skydancer”.

På väg hem från de lugna vikarna där vi hade legat med båten var vi tvungna att korsa öppet vatten. Denna dag råkade vinden vina i 18 meter per sekund och vågorna blev därefter. Vi var otroligt glada över att vara i en stor båt med en erfaren kapten men tyvärr gick det inte att stoppa vågorna som gav båten en frekvens på ungefär en svängning per sekund, denna frekvens skapar hos vissa av oss resonans i vårt balansorgan och vi blir illamående. Till följd av detta fenomen så fick fiskarna i området mer mat denna eftermiddag än vad de var vana vid. Men lika glada som jag och Hugo var när vi kom i land, det var inte ens fiskarna.

De sista dagarna på vårt äventyr bodde vi nu på Lofoten Ski Lodge. En lodge från 1860 med en väldigt härlig och familjär stämning som alla boende och jobbande bidrog till. Bland de anställda hittade vi en gömd juvel, nämligen en grabb vid namn Pontus. Han är jämnårig med oss men hade inte kommit till Lofoten för dess fantastiska skidåkning. Nej han hittade en annan form av H2O att roa sig med. Nämligen vågsurfing. Efter lite snack med denna fantastiska krabat så kunde vi hänga med honom och hans vän, tillika kallad Pontus. Så med Pontusett och Pontustvå begav vi oss ut för att leta vågor.

Det visade sig också att dessa två gossar var några riktiga fenor på att surfa. Se och njut!

Vi hittade även lite mindre vågor som passade oss hobbysurfare.

Det kanske inte var jättemysigt att stå naken på en grusparkering med fyra grader i luften samtidigt som blötsnön föll ner. Särskilt mysigt var det inte häller att få chocken av det femgradiga vattnet som tränger igenom den torra våtdräkten. Men vad gör väl det. Ett par sekunder senare tänker man inte på något annat en att placera sig rätt, vänta på sättet som rullar in, välja en våg, vända sig om, paddla för allt man har, känna hur vågen tar brädan och i samma ögonblick poppa till stående.

En känsla lika fantastisk som att flyta i bottenlöst puder. Ända skillnaden är att här så rör sig berget och tar dig framåt. Underbart. Att sedan kunna se detta som min ”afterski” denna dag var en dröm som gick i uppfyllelse. För det är inte på många ställen i världen där kontrasterna är lika stora. Där hav möter berg. Storm byts av mot solsken och där skidåkning och surfing kan avnjutas på bara några meters avstånd. Lofoten en plats som tog oss med storm och som har lämnat oss med minnen och erfarenheter för livet. Men också med en stark vilja att återvända, för här finns det alltid något nytt att upptäcka!

Text: Max Ahlberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. 22madmax
    1
    22madmax | 2016-09-22 21:13          

    Så himla kul att ni diggar artikeln! De är det bästa vi gjort och jag kan verkligen rekommendera det.
    Här kan ni läsa mer om de olika uppläggen som finns att välja på samt priser! :)
    http://www.alpineguides.no/
    http://www.lofotenskilodge.com/

  2. Dannn
    0
    Dannn | 2016-09-19 12:04          

    Vad går en sån här resa på ungefär?

  3. Eskilno1
    3
    Eskilno1 | 2016-09-14 22:56          

    Vilt och Vackert !!!

  4. Rajden
    2
    Rajden | 2016-09-14 21:53          

    suverän artikel :D

    Mer gästskribenter önskas o/

  5. victoringemar
    2
    victoringemar | 2016-09-14 20:59          

    Härligt skrivet och kanonbilder! Blir ju inte alls sugen på snö...