Att ta tåget från Sverige till Chamonix

De flesta av oss flyger ner till Alperna för att åka skidor. Detta trots att vi vet att det verkligen inte är prima för miljön. Men hur är det att ta tåget från Sverige ner till Alperna? Följ med Maja Tössberg som är rutinerad på tågsträckan Göteborg – Chamonix. 

11:40 är en ganska skön tid att ge sig av. Gott om tid att ta det lugnt på morgonen, dricka både en och två koppar kaffe, se över packningen en extra gång… och inse att man har glömt skriva ut tågbiljetterna! Bokar man tåg med gränsöverfart hos Österrikiska ÖBB måste man nämligen ha en hederlig old-school pappersbiljett. Tur i oturen var att jag bara behövde skriva ut 2 A4-sidor, vilket är just så många som man får skriva ut gratis på Göteborgs Stadsbibliotek.

Väl på det första tåget, SJs snabbtåg till Malmö, sitter man bekvämt. Perfekt för drygt två timmars plugg… Förutom det faktum att inte tågets wi-fi fungerar. High-five:ar med mig själv över att jag har ökat min surfgräns på mobilabonnemanget och kan använda mobilen som hotspot utan behöva bry mig om att mina megabyte skenar iväg. Också tur att jag har hörlurar med mig, så att man på klassiskt 90-talistmanér kan stänga ute pladdret från de omgivande resenärerna.

”På klassiskt 90-talistmanér stänger jag ute pladdret från de omgivande resenärerna med mina hörlurar.”

Första tågbytet i Malmö går smärtfritt, och i Köpenhamn är det sedan dags att byta till ett DSB-tåg mot Hamburg. Det börjar med att jag, och hälften av alla andra resenärer, går på några tågvagnar som tydligen ska kopplas av i Nykøbing. Vi upptäcker det dock snabbt och hjälper varandra att komma av med packningen igen, och hoppa på en vagn lite längre fram. Till min förtret har jag missat att boka platsbiljett på detta tåget. Eftersom det är mer än fullt får jag spendera första 1,5 timmen ståendes i gången, kramandes min skidväska. Men det är ändå ganska mysigt, stämningen är gemytlig och konduktörerna skojar med allt och alla.

Vi swishar genom några fantastiskt vackra landskap med vacker vintersol över Danmarks snöpudrade åkrar, emellanåt med havet eller något sund glimmandes i periferin. Jag som har dåligt språköra när det kommer till just danska frågar konduktören på engelska om det finns någonstans att göra av skidbagaget. Till svar får jag frågan om jag inte är från Skandinavien. Jag svarar jakande och får då veta att ”Då snakker vi ikke engelsk!”. Som tur är lägger konduktören om till sin minst grötiga danska, och jag lyckas förstå att det inte finns något bra ställe att förvara skidbagaget på. Det tycks dock inte vara några konstigheter att ha bagaget vid dörren, så jag knäpper fast skidväskan i ett räcke. Efter stoppet i Naestved hittar jag inte bara en, utan två lediga sittplatser, och kan bekvämt sätta mig till rätta.

Strax därefter är det dags för färjan. Trots att det inte är min första överfart Rödby – Puttgarden med tåg så fascineras jag fortfarande över att man helt enkelt kör på tåget på färjan, köper billig öl, tar lite luft uppe på däck, och sedan rullar av tåget på tysk mark. Mindre fascinerande är de fulla danskarna på klassresa på väg till Val d’Isere. Jag misstänker att det blir en tuff natt för många av dem i bussen, och konstaterar tacksamt att jag åtminstone blivit gammal nog för att inse att stora mängder alkohol och lång bussresa i regel är en dålig kombination.

Tåget anländer till Hamburg Hauptbahnhof, denna av okänd anledning konstant svinkalla centralstation, på utsatt tid. Det är en häftig station, och enligt Wikipedia den med högst beläggning i Tyskland. 1906 invigdes den med syftet att ersätta fyra olika stationer. Över spåren är det byggt som balkonger, så att man kan stå och blicka ned på myllret av resenärer. Den där härliga känslan av att vara på väg någonstans infinner sig garanterat här, om den inte redan gjort det. Det finns rätt gott om olika (snabb-)matalternativ på Hamburg Hbf, perfekt om man vill stoppa i sig något innan nattåget. Som den student jag är har jag dock med mig matlåda. En annan följd av studentlivet är att jag snålade in på komforten på nattåget som ska ta oss till Basel, strax söder om gränsen mellan Tyskland och Scweiz. Istället för att boka liggvagn/couchette (4- eller 6-bäddars kupé) eller sovvagn (1-3 bäddars kupé) har jag bokat budgetalternativet seating carriage, ett kupéalternativ med 6 fasta sittplatser, dock rätt väl tilltagna. Inte heller detta tåget var optimerat för skidbagage, om man inte har max 165cm långa skidor/bräda vill säga! Då kan man utan problem få in dem under sätena. Mina 167cm långa kompisar får precis plats på golvet med stängd kupédörr. Lyxigt nog har jag hela kupén för mig själv och kan sträcka ut mig över tre säten hela natten.

Jag streamar en dokumentär från SVT och somnar gott strax efter kl 22. Efter drygt 2h sömn vaknar jag av att tåget står stilla. Kollar på mobilens karta vart vi är – Hildesheim. Här ska tåget inte ens stanna enligt tidtabellen… Jag upplever ett lätt stresspåslag när tåget verkar stängas av och det låter som att vagnar kopplas till eller från. När jag kikar ut genom fönstret står vi på en bangård. Första tanken är att något blivit tokigt, att jag hamnat i en vagn som inte kommer gå hela vägen till Basel. Jag lugnar mig själv med att konduktören kollat min biljett och
verifierat att jag var i både rätt vagn och på rätt sittplats, och efter några minuter börjar vi rulla igen. Puh.

Resten av natten flyter på utan fler mystiska stopp. Jag vaknar utvilad, om än något stel, vid 06:30.
Konstaterar nöjt att jag aldrig kunnat sova såhär gott under de få långflygningar jag gjort i mitt liv. När
morgontröttheten börjar släppa inser jag att vi är efter tidtabellen. 40 minuter sena, beräknar jag när vi
stannar i Offenburg, drygt 10 mil norr om Basel. Då behöver jag inte fundera på om jag ska försöka mig på ett stressigt byte i Basel, utan kan istället ta ett senare tåg vidare mot Visp. Efter en koll till på klockan inser jag dock att vi inte är 40 minuter sena, utan en timme och 40 minuter. Segt, men inget skäl till panik. Jag har nämligen inte bokat några tågspecifika biljetter genom Schweiz, utan ett så kallat Saver Day Pass. För blygsamma CHF 70 (ca 600 svenska kronor) får jag åka i princip med vilket kollektivt transportmedel som helst i Schweiz fram till 05:00 dagen efter. Billigare än att boka enstaka biljetter och perfekt om man vill stanna någonstans för lunch eller en liten utflykt. Dessutom, om man är försenad till Schweiz innebär detta att man bara kan rycka på axlarna och tacka för den extra tiden utan roamingavgifter (för i Schweiz är det svindyrt att surfa). Så jag passar på att plugga lite, och gör en mental notering om att spara pappersbiljetterna så att jag kan få lite kompensation för förseningen. När jag åkt tåg till Chamonix vid ett tidigare tillfälle var nattåget försenat även då, och jag skulle få runt en tusenlapp i ersättning. Tyvärr hade jag slängt mina utskrivna biljetter. Sparade bokningsbekräftelser och PDF-biljetter hjälpte föga, då jag av skatteskäl inte kunde få ersättning från ÖBB utan att skicka in mina attesterade fysiska biljetter. Så ett hett tips är att behålla dessa tills man vet att man undgått förseningar!

Väl framme i Basel lyckas jag med konsttycket att byta tåg på 1 minut. Min princip att aldrig springa efter kollektivtrafik till trots finner jag mig själv galopperandes i flock med några andra skidväsksläpande
resenärer mellan spåren, och hinner precis på tåget mot Visp. Eftersom jag knappt hinner kolla skyltarna är jag tvungen att fråga en medresenär så att jag verkligen gått på rätt tåg, men jodå, det är rätt. Här börjar det bli allt mer tätt mellan skidresenärer, det står pjäxor vid vart och vartannat säte och skidorna är tätt packade i bagageställen. Till min förtjusning finns det även gott om är hundar som vant vilar mellan sätena och låter sig bli kliade bakom öronen av allehanda resenärer. Jag spenderar gott och väl 20 minuter i kö i den väldigt tjusigt inredda restaurangvagnen för att få tag på en kaffe. När jag väl står där med min kopp ljuvligt svart så är det dock värt varenda sekund i kö. Ju längre söderut vi kommer, desto vackrare och mer alpkarakteristiska blir omgivningarna.

I Visp är det dags att byta tåg på nytt. Trots bara 3 minuters bytestid går det supersmidigt då de här tågen alltid tycks komma in på samma perrong. Här blir utsikten än mer njutbar när vi glider genom Naturpark Pfyn-Finges. Det finns dock ett par riktigt sockerspeedade ungar i samma vagn som jag slagit mig ner i, och återigen tackar jag högre makter för Spotify, hörlurar och offline-spellistor. Den här biten av resan upplevs bäst med att blicka ut genom fönstret och njuta av vyerna med bra musik i öronen. Förslagsvis även hemmagjorda hallongrottor som en snäll vän skickat med en som färdkost!

Väl i Martigny glider jag in på SBBs kontor för att köpa en biljett mellan Le Châtelard och Les Moussoux (Chamonix), i tron att mitt Saver Day Pass enbart gäller till franska gränsen. Men, det visar sig vara bättre än så; hela vägen till huvudstationen i Chamonix ingår! Belåtet kan jag nu njuta av den vackraste sträckan på hela resan, Martigny – Vallorcine. Här är det som ett litet sagotåg som snirklar sig fram upp över Col de la Forclaz. Man passerar många fina små byar med pittoreska stationshus och bjuds på läcker utsikt över dalen. Ett och annat rådjur skymtar också mellan träden.

Den sjätte och sista bytet sker i Vallorcine, tacksamt då man omöjligt kan hoppa på fel tåg – det ena var det man kommer med, och det andra går till Chamonix. Här känns det lämpligt att ge lite cred till personalen på Mont Blanc Express! Supertrevliga, dessutom svarar de på utmärkt engelska när jag försöker diskutera biljettens giltighet på stapplig högstadie-franska. Den sista biten avresan har jag åkt många gånger, och känslan av att vara framme börjar infinna sig när husen man rullar förbi blir allt mer bekanta. Inte minst blir längtan efter att komma upp på berget och njuta av snön väldigt påtaglig. När jag äntligen får trycka på stoppknappen efter Aiguille du Midi-stationen och tåget saktar in vid Les Moussoux, då känner jag mig som hemma.

Allt som allt tog resan denna gång ca 25 timmar och 40 minuter. En klimatvänlig, trevlig och bekväm resa, med några extremt effektiva tågbyten. Jag kan dock konstatera att det är en inställningssak att kunna njuta av att åka tåg långa distanser; man måste kunna rycka på axlarna åt en eller två timmars försening, och ha lite ”det är väl inte hela världen”-inställning. En nyttig omställning från en hetsig vardag tänker jag, och börjar så smått kika på tågavgångar inför nästa skidresa.

Tågresan Göteborg – Chamonix
Resan bokades via: Resrobot (Gbg – Köpenhamn), ÖBB (Köpenhamn – Basel), SBB (Basel – Chamonix). Sex tågbyten.

Gbg – Köpenhamn, 317kr
Kph – Basel 93,8€ = 929kr
Basel – Chamonix CHF 70 = 600kr

Totalt: 1 820kr

Tips för en bättre tågupplevelse ner till Alperna:

  • Vid bokning, jämför totalpriset med vad ett Interrailkort kostar – det kan vara så att ett Interrail blir billigare. Notera dock att man ändå kan behöva reservera plats på vissa tåg, bland annat nattåget.
  • Glöm inte att boka sittplats på tåget mellan Köpenhamn och Hamburg! Som regel på samtliga tåg, kan du reservera sittplats så gör det. Det är onekligen värt några extra euro.
  • Försök att resa lätt och minimera antalet kollin. Två är ungefär vad som är hanterbart. Försök även komponera packningen så att du enkelt kan bära allt på samma gång och ha en hand fri. Skidväska på hjul gör också resan betydligt enklare. Ett annat tips är att ha med ett spännband av något slag så att du kan säkra fast skidväskan i bagagestället.
  • Skriv ut alla biljetter (och din reseplan) i pappersformat. På vissa sträckor krävs det, men generellt är det skönt att ha en pappersbiljett ifall telefonen eller datorn skulle strejka.
  • HÖRLURAR! Viktigast i hela packningen.
  • Klä dig i tröja/t-shirt i merinoull. Garanterar att man känner sig hyfsat fräsch och håller lagom temperatur under hela resan, även om man inte orkar byta om.
  • Lättillgänglig packning: tandborste & tandkräm, liten handduk, laddare, pass, cerat, en bra bok och lite färdkost.
  • Ha med något som kan fungera som filt, och något som kan vara en huvudkudde, för att få lite ökad komfort (speciellt om du inte bokar säng på nattåget). Det kan vara helt avgörande för kvaliteten på nattsömnen!
Text: Maja Tössberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
20 kommentarer Kommentara