Avslöjandet av en secret spot

Klättermeckat Finale Ligure i nordvästra Italien blir för var dag som går mer och mer känt även för sin friåkningscykling. Patrik Linqvist mötte upp med bofasta Louise Paulin för att kolla in stigarna.

Foto: Patrik Lindqvist

MTB-filmen Kranked 2 var delvis filmad i Finale Ligure men det gav inget enormt swing uppåt. Många vill nog ha det lite som en ”secret spot” men själv skulle jag gärna se andra ansikten än schweizertyskar och milaneser omkring mig ibland. Minst sagt så får de flesta italienare en smärre chock när det är en tjej med och cyklar, de vanligaste fritidssysselsättningar för italienskor verkar vara att höja pulsen med att shoppa och sola. Dessutom tar nästan alla italienare för givet att du ska cykla sist bara för att du är tjej och då givetvis långsammast, det blir lite tröttsamt emellanåt. Om det kommer fler nordeuropéer hit så kanske det långsamt sker kulturella moderniseringar? Å andra sidan behöver jag aldrig lyfta ner min cykel själv och det är ju rätt trevligt.

Foto: Patrik Lindqvist

Variationen på stigarna är fantastisk. Allt från raviner till relativt släta skogsåk med bra flyt. Det är inte farligt tekniskt, istället är möjligheterna många för alla nivåer. På vissa stigar finns det gapjumps av olika storlek men inget omöjligt och det finns alltid alternativ. Eftersom det inte finns några liftar sköts transport uppför med släpvagnar som rekommenderas att boka i god tid. Till vissa av spåren är det asfalterad väg men till andra ingår även en spännande färd uppåt på skogsvägar. Spåren går från 1400 meter över havet ner till ett azurblått Medelhav som bara ligger där och väntar på dig i slutet av dagen. Oftast är det badvänligt från april in i oktober.

Foto: Patrik Lindqvist

Ett stort plus är att det går att cykla året runt. Det är en perfekt avstickare hemifrån i november för att värma upp själen. Det är bara en och en halv timme med bil från Nice så det är lätt att tänka sig klimatet. Dessutom är det numera hyfsat billigt att flyga till Nice om man är ute i god tid. Förutom cyklingen är ju maten, vinet, kaffet och glassen minst lika glädjande.

Finale Ligure är en pittoresk stad med trånga vingliga gator kantade av vackra hus. Det finns mycket att göra även för dom som inte är sportintresserade, området är rikt på arkitektur och historia. På arkeologiska museet i Genoa finns en ”prins” som hittades i en grotta vid stranddynerna strax söder om Finale. Han tros ha levt för 21 000 år sedan. Sedan dess har området varit aktivt och det finns gott om skatter ifrån såväl romarna som medeltiden. På 60- och 70-talet var området blommande med turister från hela Europa medan det nu är svårt att höra annat än italienska på gatorna. Detta gör att det är en äkta känsla på stan och allt är väldigt ”italienskt”, det vill säga även om det är en sommarturistort så är det långt ifrån Kanarieöarna. Förvänta er inga menyer på engelska. Om du inte kan någon italienska går det att lösa med teckenspråk eller tyska. Restaurangerna är således genuina med fantastisk mat och lika trevliga priser. En av mina favoriter är ”Sotto Il Santo” på torget i Final Borgo. Där väljer man först pastasort och sedan en av deras 20-tal såser. En flaska vin kostar 9 euro. Till dessert finns ett 15-tal klassiker att välja på.

Foto: Patrik Lindqvist

Foto: Patrik Lindqvist

Vill man laga mat hemma finns det två butiker med färsk pasta på lösvikt och hemmagjord sås på burk. Till lunch brukar jag nästan alltid gå till ”Gustavo” på huvudgatan i Finale som två trevliga tjejer driver. Dom serverar också en liten plockbuffé om man tar sin ”aperitivo” där. Alla barer i Italien verkar göra så och det är ett trevligt sätt att samlas på innan man äter middag. Speciellt när man är dödshungrig efter en lång dags cyklande.

Fotograf Patrik Lindqvist och jag hade bokat en dag i juni för att förverkliga denna plats på bild. När Patrik knackar på dörren ligger dimman tät och det duggar lätt. Otroligt eftersom det är minst 300 soldagar per år här. Men, avtalat är avtalat och vi ger oss av. Väl i bilen tilltar regnet och till sist öser det ner. Vi misströstar nog båda lite men som tur är har Patrik varit ute och rekat dagen innan och har några mer skyddade spots på lager. Vi ger oss av till Verezzi, en underbar liten by med en vacker kyrka på högsta punkt. Härliga gamla kullerstensgator och hus så täta att bara en Fiat Panda årgång -89 kan komma igenom.

Foto: Patrik Lindqvist

Trots ihärdigt regn, felande blixtar, hala stenar och en fastsurrad gråtande valp fick vi till några fina bilder. Efter lunch visade Finale sin bättre sida och solen kom fram mer och mer. Vi tog oss runt till ett av de torrare områdena där stigen ligger inklämd mellan klätterklippor, väldoftande buskar och havet, en oslagbar vy. Patrik satsade på hederlig film, klassiskt eller omodernt? Det var trevligt att för en gångs skull få vänta på att se resultatet. Det är nästan så man kan se hela vägen till Nice. En lång dag gick mot sitt slut med svetten rinnande innanför integralhjälmen. Och det måste ni ju hålla med om, svett är betydligt trevligare än regn.

Foto: Patrik Lindqvist