Bra drag i Hafslo

På Norges Vestland faller nordamerikanska mängder snö varje vinter över skidorter som Stranda, Røldal och Voss. På senare år har dock en annan västnorsk pärla fått särdeles mycket av puderljuslyktorna på sig – Sogndal. Freeride reste dit för att pröva den liftbaserade friåkningen men hamnade i grannkommunen.

Liftgubben Ernst är förbannad:
Hodlekve får all uppmärksamhet! Varenda journalist som kommer hit sätter alltid ”Sogndal” som rubrik, trots att vi är vid byn Hafslo i Lusters kommun och liftsystemet här heter Sogn Skisenter, berättar han surt.

Hans mun pepprar ur sig några fler starkare formuleringar på samma tema och efter några minuters dividerande överräcker han till sist press-liftkortet till mig och ser mig stint i ögonen. Ett par bindningsklick och några staktag från liftkortsluckan på gaveln i kafébyggnaden senare står jag i Norges längsta släplift Storetrekket. Det är en knapplift med lång metallstång från plastkoppen som man har mot baken upp till liftvajern, en lifttyp som ger viss ofrivillig benträning uppför. Nära sexhundra fallhöjdsmeter ligger under mina skidspetsar och botten av det lilla skidsystemet när jag med en blöt fläck i röven kliver av den vidsträckta knappliften. Skiddagen inleds med några sköna uppvärmningsåk i pisterna och lite smålek utanför, men ska senare – då min vägvisare och åkpolare, tillika Sogndalsbo, Daniel Furberg – generera betydligt nervigare friåkning.

Början av långa släpknappen Storetrekket i Hafslo (Sogn Skisenter). Foto: Fredrik Schenholm
zoom

Vi låter drönaren, som svävar över några unga norska jibbers nära Storetrekkets dalstation, lyfta från Sogn skisenter och ta höjd för en överblicksbild. Vi ser att vi är långt in i stora Sognfjorden på norska Vestlandet, i höjd med Lillehammer rakt västerut fågelvägen. Sogn skisenter ligger en 20 minuters bilfärd nordost om själva staden Sogndal – som korrekt heter Songdalsfjøra – längs väg 55. Kör du istället en kvart nordväst från Sogndal längs väg 5 kommer du till traktens andra, av somliga liftgubbars ensidigt och oförtjänt medieuppmärksammade, liftsystem Hodlekve. Detta mer kända lilla liftsystem är för förvirringens skull (och prov på det bristande lokala samarbetet) även är namngivet Sogndal skisenter. Sogndal ligger också strax söder om Jostedalsbreen och Stryn, nordost från Sogndal ligger de riktigt stora norska bergsmassiven i nationalparken Jotunheimen som ståtar med Nordeuropas högsta toppar Galdhøpiggen (2 469 m) och Glittertinden (2 464 m). För att summera – vi rör oss i alpina, vackra norska fjordtrakter. Det finns såleds både en och två toppturer att göra i området, men det behöver inte utesluta några dagars liftburen friåkning.

Sogndal har två skidsystem: Hodlekve (Sogndal Skisenter) och Hafslo (Sogn Skisenter). Klart slut. Foto: Fredrik Schenholm
zoom

Uppe på toppen igen är det mjölkvitt. Sikten kommer och går under hela skiddagen, i takt med att de snöflingssläppande molnen drar in över oss, försvinner och återkommer. Det verkar aldrig riktigt sluta snöa här kring Sogndal. Och det är en del som ska komma ned: årsnederbörden är cirka 1 000 millimeter och det är mer av inlandsklimat här jämfört med längre västerut mot kusten. Vintrarna är längre och kallare, somrarna varmare och torrare.
– Är du klar för lite roligare åkning, frågar Daniel Furberg.

Vi tar sikte på Hafslos absoluta höjdpunkt: Modvoberget. Åket har en enkel ingång på skrå från toppliften, skidåkarns vänster och runda första klippan och sedan vidare på skrå under den så är du inne, därifrån finns lite olika vägar ned. I början är det brant och en del större klippor, dropbart för de riktigt våghalsiga, men det går också för oss mer dödliga att åka sig ned genom. Nedanför väntar tre lavingator i skogen, de har blivit urglesade inte bara genom naturkraftens snöskred utan också genom motorsågskedjors vassa tänder höstetid, handhållna av flinka norska högskolestudenterna från Sogndal.

Karsten Gefle prövar Hafslos brantare delar. Foto: Fredrik Schenholm
zoom

När vi kommer upp till toppen igen inser jag att de näraliggande topparna kring Hafslo liftsystem inte är superintressanta, eftersom det är bulligt och flackt i terrängen norr om toppliften – det skjuter liksom varken upp eller ner i höjdkurvor. Ser mer ut som snöskoterterräng. Höjdskillnader hittar vi dock i andra riktningen, när vi kör en ny variant på Modvoberget. Vi tar åket helt från toppen av bergssidan, åker in vid ett isfall och det är brant på riktigt. Jag får skärpa mig. Daniel Furberg verkar precis lika oberörd och lätt disträ som vanligt. Jag vaggar in mig själv i det gamla tekniktänket som jag brukar när det är utmanande ”vikten på ytterskida, överkroppen nedåt, inte rygga tillbaka av rädsla, håll kvar positionen”. Nästa vända blir ett långt svepande åk runt hela det branta, ett fint, enklare crusing-åk med snöknölar och träda att leka bland. När hjärtat inte längre sitter i halsgropen är det mer njutbart och adrenalinet från föregående åk driver på benen. Vi kommer ut på ett längdspår i botten, rundar maskingaraget och är tillbaka vid liften, och huvudbyggnad med liftkortsluckan, skidhyra, toaletter och caféet. Dowtown Sogn Skisenter.

Vi tar några åk till före lunch – direkt skidvänster om övre ankarliften finns fina storsvängssluttningar, åt andra hållet vid samma lift ligger öppna, böljande åkytor. Vidare ner i skogen är det trångt och öppet om vartannat. Här i Hafslo, Sogn skisenter, är det inga bekymmer att få till ett halvt dussin åk på en peppig förmiddag. Det är synnerligen effektiv, liftbaserad friåkning tack vare Modvobergets placering nära skidsystemet. Det är ett långt drag med metallknappliften uppför och än mer drag nedför Modvoberget.

Sogndalsfjøra långt in i Sognefjorden som är världens näst längsta fjord. Foto: Fredrik Schenholm
zoom

Några kvällar tidigare landade det skakiga lilla propellerplanet, som jag hade hoppat på i Gardemoen, på Sogndals flygplats Haukåsen, som ligger tjugo minuters bil- eller bussfärd från Sogndalsfjøra. Vägen ned var kolmörk, granarna var mättat gröna i de starka lamporna från bussen. Det gick att ana höjden och sluttningarna nedanför, men det var svårt att se någonting i kvällningen.

Vi kom ned i byn Kaupanger – Sogndals stigcykelcentrum på sommaren – och fortsatte därifrån mot Sogndals tätort, nämnda Sogndalsfjøra. Vid en senare titt på kartan kom insikten att flygplatsen är belägen bakom massiva, runda och höga fjället Storehaugen som syns väl från tätorten Sogndal. Sluttningarna som jag anade i bussen ned från flygplatsen var de som slutar i Sognfjordens blygråa vatten. Sogndal ligger långt från andra städer, vilket är både en förbannelse och välsignelse. Osloborna åker till Hemsedal, skidfolket från Bergen åker till Voss och Myrkdalen, Trondheimsgutterna och -jenterna till Oppdal, Stavanger-folket till Røldal, slutligen går folkströmmen från Ålesund till Stranda. Det är lite knöligare att ta sig till Sogndal, men som svensk är norska Vestlandet redan en imponerande fästning att bräcka: vad spelar väl ett par, tre extra restimmar egentligen för roll? Lite folk betyder också färre sålda liftkort. Addera dessutom att många skidåkare helt skippar liftarna i både Hafslo och Hodlekve och istället går för egen maskin. Skidliftarna är därför öppna på helgerna, öppna vardagar är det bara under lovveckorna åtta och nio i Norge.

Karsten Gefle gillar smaken av Sognd… förlåt! Luster kommunes puder. Foto: Fredrik Schenholm
zoom

Dagarna kommer och går i Sogndal, vi varvar Hafslo med Hodlekve. Dividerar på kvällarna i Daniel Furbergs boende om vad som är bäst: Hodlekve-skogen är fantastisk, men lite ineffektiv med tanke på att den slutar med bussfärd eller liftande tillbaka till systemet. Hafslo är pang på brant och oftast lite färre åkare.

Fina flygturer på klipporna kring Modvoberget i Hafslo (Sogn Skisenter), nedanför syns Hafslovatnet.… Foto: Fredrik Schenholm
zoom

En av kvällarna skippar vi snacket efter middagen, packar in i skid- och brädgrejorna i bilen och tar väg 55 nordost ut från Sogndal. På höger hand vilar Barsnesfjordens kalla och stilla vatten i kvällsmörkret. När vi ser kvällsljusen i Hafslos huvudbacke har vi för länge sedan lämnat Sogndals kommun. Men det är inte bara de fast ljusen högt upp i stolpar som lyser upp berget – flera enskilda små ljus kommer ned utanför pisterna.

Kvällsåkning i Hafslo (Sogn Skisenter), branta Modvoberget ruvar i bakgrunden. Foto: Fredrik Schenholm
zoom

Pannlampsåkning – Hodelyktjøring – är stort här i Sogndal. Storetrekket känns ännu längre nu på kvällen, det varma gulaktiga ljuset tröstar tristessen något. I botten är snön slushig, längre upp är det kallsnö och ett florsockslager med nysnö. Det blir svepande stora svängar i lampskenet skidåkarns vänster från toppen, i höjd med T-kroken, vidare in höger i pisten i jakt på små knölar att ta luft ut från. Huvudbacken är en fin pist med svart lutning. Nästa åk förlitar vi oss istället på pannlamporna, vi tar en av rännorna under Modvoberget – skippar den övre branta delen i mörkret – i skogen rakt ned. Om Daniel Furbergs bräda är svår att hålla takten med i dagsljus, så är detta next level. För varje sväng blir hans ljuskägla allt mindre och mer fjärran. Pannlampsåkningen ger mersmak – en rolig och go skidkänsla som fungerar alldeles utmärkt i liftnära och lagom utmanande terräng. Nere i bottnen av Sogn Skisenter igen skymtar jag liftgubben Ernst. För att uttrycka min skidglädje ropar jag till honom:
– Bra drag här i Sogndal!
Han ser inte alls glad ut.

Sogndals skidorter

Sogn skisenter (Hafslo) och Sogndal skisenter (Hodlekve)

Var: Sogndal ligger på Norges Vestland, långt in i den stora Sognefjorden, som är näst längsta fjorden i världen. Sogndal ligger 
också strax sydväst om de riktigt stora norska bergsmassiven i nationalparken Jotunheimen.

Het/galen fotograf behöver svalka i Sognefj… Foto: Fredrik Schenholm
zoom

Ta sig dit: Bil från Göteborg 8-9 timmar (60 mil), Stockholm 11-12 timmar (84 mil). Sogndal har flygplats, Haukåsen. Buss går också till Sogndal från Oslo centralstation.

Skidorter: Sogndal har två små bra skidorter – Hafslo (Sogn Skisenter) och Hodlekve (Sogndal skisenter). Haflso ligger 20 minuters bilfärd (17 km) från Sogndal i nordostlig riktning längs väg 55. Kör du vidare på väg 55 hamnar du i populära Jostedalen, medan Hodlekve är en kvart i bil nordväst längs väg 5.

Hafslo USP: Den lifteffektiva brantåkningen på Modvoberget.

Hodlekve USP: Underbara kuddåkningen genom Hodlekveskogen ned mot väg 5.

Text: Anders Wingqvist
  • Gilla3   Kommentera
  • Bra artikel? Mer av detta? Freeride prioriterar innehåll efter vad ni som läsare vill se på sajten. Sprid och dela med dina vänner så ökar chanserna för fler liknande artiklar!
  • KATEGORIER: ,
  • TAGGAR: , , , ,