I Sherlock Holmes skidspår
Johan Hellman spårar i Sherlock Holmes skapares gamla bummartrakter i Davos och kollar in ortens satsning på friåkning.
En av de första skibumsen i Davos hette Sir Arthur Conan Doyle och var kanske mest känd för att ha skrivit böckerna om Sherlock Holmes. När han 1893 flyttade till Schweiz var det för att hans sjuka fru skulle få njuta den friska alpluften. Sir Doyle komma dock att fastna för skidåkning och det berättas att han gjorde många relativt avancerade turer i bergen kring staden tillsammans med två lokala bröder. Skidåkning var vid denna tiden inte någon stor sport i Davos, knappt någon sport alls faktiskt, utan folk åkte hit av helt andra anledningar. När vi anländer 113 år senare får vi intrycket av att mycket lite har förändrats.
Patrick Vuagnat, Daniel Furberg och Johan Jonsson drar nytta av att Davos är en stad med allt vad det innebär.
Det känns mer som att rulla in i en liten stad än i en skidort; det går vanliga människor på gatorna, människor som shoppar i vanliga affärer och staden verkar inte alls bry sig om att den ligger inkämd mellan stora berg med massor av snö. Vi bryr oss och vi är här för att åka skidor. Efter en snabb orientering bestämmer vi oss för att Parsenn-systemet är det av Davos-dalens fem system som ser mest spännande ut. Eller i alla fall är störst. Växlande molnighet och ok snöförhållanden gör det till en bra dag för att känna lite på berget och se sig omkring.
Parsennbanan är 75 är gammal; Daniel är bara en tredjel av det, drygt.
Rälsen upp för Parsenn byggdes 1931 och är en vacker konstruktion som påminner om en gammal romersk akvedukt. Medan tåget lätt och smidigt glider upp för bergsidan får vi möjlighet att spana in Davos omgivningar. Staden ligger verkligen mitt inne i Alperna! Var vi än tittar fortsätter de vita topparna bort i oändligheten. Utsikten från toppen är nog bland de bästa vi har sett.
Parsenn-systemet är som sagt det största av Davos liftsystem och det bjuder på en mängd sidor och baksidor med mängder av åkmöjligheter. I området kring Weissfluhgipfel finns en massa kul åkning med klippor och branta sidor och i dalen ner mot Schifer finns fina möjligheter att tura så väl som att hitta bra åkning från liften.
 Ett smakprov av den fantastiska utsiken från toppen av Weissfluhgipfel. Fast Patrick har inte tid att titta. |
 Daniel är duktigt på att spruta snö med sin bräda. |
Under vår andra dag i Davos börjar det snöa lite lätt och moln drar in i dalen. En snabb titt på pistkartan antyder att det finns lite skog i Jakobshorn-systemt, vilket skulle kunna vara passande en snöig dag. Och visst finns det skogåkning här, även om den inte är direkt episk. Jakobshorn kan däremot stolsera med inte bara en utan två halfpipes och en hel del andra parkfeatures. Den ena pipen ligger tillsammans med ett par big-jumps nere i byn, i botten av systemet, och är belyst och öppen vissa kvällar. Kanske är det hit toppolitikerna drar på kvällen efter sina G8-möten?
 Patrick testar Davos “citypipe”. Inte alla städer har en sådan. |
 Jakobshorn kan ha en av alpernas snyggaste liftar. |
Johan visar vad han kan bland stock och sten.
Davos har börjat satsa på freerideåkare de senaste åren och som ett led i denna satsning har Pischa-systemt utnämts till Davos “Freeride Arena”. Det som ska göra Pischa mer “freeride” än resten av Davos är ett par markerade offpistleder i systemet. Inget att hoppa högt över kanske, men faktum är att åkningen här är riktigt bra. I synnerhet skogsåkningen som finns direkt under kabinbanan upp från botten. Lagom glest, ganska brant och en snygg blandning av lärkträd, klippor och granar gör det till en perfekt lekstuga en dag med mycket snö.
Längst upp i Davos-dalen ligger det fjärde systemet, Rinerhorn. Här finns också bra åkning, speciellt längst åt skidåkarens vänster i systemet. Genom traversera bort från Nüllisch-liften nås en riktigt fin sida som gjord för att köra tjusiga linjer nerför. Det är bara att ta med sig en kamera och börja jobba på nästa års segment! Sedan kan man följa dalen ner och glida nästa hela vägen tillbaka till liften.
 Patrick behöver inte slåss speciellt hårt om snön en puderdag i Davos. |
 Även Johan har gott om plats att åka på. |
Vår sista dag i Davos blir det äntligen sol igen. Det har snöat ett par decimeter under natten och på morgonen står valet mellan att prova det femte och sista systemet (Madrisa) som ligger längre ner i dalen vid byn Klosters, eller att återvända till Parsenn där vi vet att det finns bra åkning och nu också riktigt bra snö. Efter en puderfattig vinter tar vi inga chanser; Madris får vänta till nästa gång! Uppe på berget kan vi konstatera att ja, Parsenn är bra, och nej, det är inte mycket folk här ens på en puderdag. Det lutar nog åt att det blir ett återbesök i Davos, för stället har helt klart potential och vi har bara hunnit se en bråkdel.
