När tar säsongen slut?
Bara för att kalendern visar sommarmånader behöver inte det innebära att det inte finns några möjligheter till skidåkning. I slutet av juni blev det helikopterskidåkning i Hemavan för ett par envisa skidentusiaster.
Utsikt mot Ryfjället och Tärnaby sett från Anjabacken i november
Foto: Johan Edström
Det är slutet på juni och sommarens första värmebölja har lagt sig över landet. Till och med uppe i Lappland når temperaturen upp emot 30 grader. Folk solar och badar och gräsklipparna surrar ikapp med myggen och knotten. Hemavan och Tärnaby besöks av en annan typ av turister än under vintersäsongen. Nu är det mest husbilar med välgödda européer som besöker det ”exotishe Lappland Witt the Midnight Sonne”. Tanken på skidåkning är en bit bort, åtminstone tills slutet av oktober då säsongen drar igång igen med stenhårda backar och kolmörker.
För oss som bor här och tänker på skidor året om tog säsongen slut i början på maj. Några drog vidare till Gränsen (Riksgränsen, reds anm) och några entusiaster stretade på ett tag till med stighudar. Men nu är det väl ändå slut för den här säsongen?
Från dem som varit uppe på fjället kommer rykten om att det fortfarande är mycket snö kvar. Och från ivriga kungsledenvandrare hörs röster om att de tvingats pulsa i snö längs långa sträckor. Ryktena gör att vi är några stycken som börjar fundera på att vi kanske skulle åka lite skidor även om det är sommar. Efter att jag själv sett all denna ospårade snö som ligger kvar, när jag flyger upp till Viterskalsstugan för några dagars snickrande, bestämmer vi oss för att köra. Vi pratar ihop oss med helikopterpiloten Åke som tycker vi är lite knasiga men självklart ställer upp.
– Kom förbi hangaren imorgonkväll så flyger jag upp er!
Lastning efter ett underbart åk
Foto: Lina Sundholm
Den 24 juni klockan 18:00 blir jag upplockad vid Viterskalsstugan, i helikoptern sitter redan fyra av mina bästa vänner, taggade till max! Vädret är strålande och nere vid stugan står fundersamma vandrare i kortbyxor och spanar efter oss. Vårt första stopp blir Norra Sytertoppen (1757 möh). Här är det snömässigt fortfarande vinter, temperaturmässigt är det sommar. Shortsen hade funkat lika bra här uppe. Efter en stunds tystnad och beundrande av utsikten kan vi inte hålla oss längre. Framför oss har vi nästan 900 fallhöjdsmeter och snön är helt perfekt! Sån där sorbé som inte suger fast och som du sjunker så där lagom mycket i. Den normala vägen ner börjar med ett långt brett snöfält i lagom cruisinglutning. Därefter följer ett brantare parti ner i en stor gryta där åket sedan flackar av mot upphämtningsplatsen.
Första delen är helt underbar och vi njuter i stora svängar. Jag ser hur Bosse trycker ifrån över några stenar och tjuter av glädje. Ner mot grytan väljer vi ett brantare alternativ än vanligt, där lavinfaran brukar vara stor tidigare på säsongen. Lina åker först och vi ser henne försvinna över kanten och sedan dröjer det några sekunder innan vi ser henne komma ut långt där nere med armarna viftandes högt över sig. Sedan följer vi andra efter en efter en, den andre startar när den förste kommit ut på flacken nedanför oss. Det är riktigt brant och konvext på mitten, här och där sticker en del stenar och klippor fram. Snön är fortsatt lika bra och den bär även nära klipporna och ger det självförtroende som behövs för att släppa på lite extra.
Lina åker först ner i grytan på baksidan av Norra Sytertoppen
Foto: Johan Edström
Vi landar en bit från själva toppen och söker oss neråt. När vi kommer närmare blockeras vår väg av ett stort klapperstensfält. Vi som är rädda om skidorna bär dem en bit och de som inte är det går på som om det inte vore någon skillnad. Tillslut kommer vi fram till snöfältet som sträcker sig hela vägen ner till dalen, 800 meter ner. Åket är precis lika bra som det första, upplevelsen är kanske lite häftigare då snöfältet är smalare och det är barmark runt omkring oss. Även här känner vi oss trygga med att välja brantare linjer än normalt och vi behöver inte trängas även om mycket av snön har försvunnit. Det ges snarare fler alternativ då barsmälta klippor och stenar skapar nya vägar. Sista biten kan vi se hela vägen ner mot Viterskalet en helt underbar avslutning på säsongens sista eller första åk? Eller som Magnus uttryckte det i uppståndelsen i att åka skidor den 24 Juni; – Bara 6 månader kvar till Julafton!
 Fortfarande stora ytor att åka på Foto: Johan Edström |
 Norra Sytertoppen 24 juni strax efter klockan 18:00 Foto: Johan Edströ |
När vi kommer ner ser vi ingen helikopter. Vi listar snabbt ut att Åke tagit vägen förbi Viterskalsstugan för att kolla in sin nya grävare som han lyfte upp under gårdagen. Tillslut kommer han och hämtar oss och vi kan alla avsluta dagen med after-ski i Viterskalsstugan. Med en kall lättöl beundrar vi våra spår på Lilla Norra och bestämmer oss för att nästa år blir det skidåkning efter midsommar igen! Ska DU med?
Hur länge snön ligger kvar beror givetvis på väder, vind och snömängden under vintern. I området kring Sytertopparna är det dock inget problem att hitta snö att åka på under hela Juni och första halvan av Juli. Faktum är att snön på många sätt är bättre än under slutet av April och början på Maj. Flera av oss som flög denna gång åkte samma åk under Valborgshelgen och tyckte alla att snön var bättre i det avseendet att den inte sög fast lika mycket och att den bar bättre. Sent på våren är snön väldigt blöt, vilket gör att den suger tag i skidorna. Väntar man ett tag har mycket av vattnet runnit ur och den har också satt ihop sig och risken för genomslag är mycket mindre. En annan fördel är säkerheten, snön är stabil och det är möjligt att åka brantare åk. Sedan finns det givetvis en massa nackdelar som att det är mindre snö, att man måste gå på barmark för att komma till snön, att man borde göra annat och så vidare. Men det ska vi inte tänka på nu, vill man förlänga eller tidigarelägga säsongen så går det..
Förutom att flyga helikopter upp går det givetvis bra att gå med stighudar. Från Hemavan är det 9 km lätt vandring upp till Viterskalsstugan (STF), som är en bra utgångspunkt för toppturer även så här sent på säsongen. Vandringen kan kortas ner ytterligare om man tar stolliften upp på kalfjället. I stugan finns en enkel butik med allt för en lyckad after-ski. Mikael af Ekenstams Topptur (Kebnekaise-Akka-Hemavan-Mo i Rana) ger bra tips på turer i området. Vissa av dessa går självklart inte att genomföra så här sent, men stora delar av dem och många därtill. Väl på plats är det lätt att hitta egna linjer genom att titta på de snöfält som ligger kvar och sätta igång och åka!
