Engelberg: på stig istället för snö

Vad gör man i Engelberg när snön är mer frånvarande än en förvirrad professor? Cyklar mountainbike så klart! Vi prövade de två byggda och liftassisterade stigarna ”Hells Bells” och ”Jochpass flow trail” på Titlis, samt en naturlig stig längre in i dalen med hjälp av den lilla kabinliften Fürenalp. 

Lifthuset i Engelberg känns lyxigt. Affärer, upplysta gångar och en rulltrappa till själva liften. Min lite småskitiga cykel står i kontrast till det nyputsade golvet och de rena väggarna. Liftskötaren säger något buttert på schweizertyska samtidigt som han pekar på min cykel när jag tar fram mitt liftkort. Jag tittar på Oscar, som bor i Engelberg, och ser ut som ett frågetecken:
– Han sa att det finns en cykeltvätt vid ingången, säger Oscar ur sig samtidigt som han rullar sin rena cykel mot gondolen.

Engelberg ligger inte långt från den absoluta mitten av Schweiz och det tar ungefär två timmar med tåg från Zurich. För skidåkare är orten megakänd för både lättillgänglig och utmanande offpist med klassisk åk som Laub, Steinberg och Galtiberg. Hit vallfärdar även indier. Inte för skidåkningen, utan för att kasta snöbollar och uppleva inspelningsplatsen för den Bollywood film som gått allra längst på indiska biografer, över 20 år.

”Engelberg ligger spektakulärt vid vägs ände i centrum av en amfiteater av berg.”

Men för oss står varken skidåkning eller snöbollskastning på agendan. Vi är här för att se vad Engelberg har att erbjuda när det kommer till liftbaserad cykling. För ett par år sedan byggdes det två spår i området kring Jochpass. För att ta sig dit åker man först liften Titlis-Xpress upp till liftstationen Trübsee, sedan tar man sig vidare på cykeln förbi sjön Trübsee och en fin lekplats (återkommer till lekplatsen senare) innan man når bottenstationen på Jochpassliften.

Vi är taggade upp  över tandköttet när vi rullar in i lifthuset till Jochpassliften. Det är tomt på cyklister och vi tas emot av en liftskötare med stort leende:
– You are lucky, the trails opened up two days ago. Before that it was too much snow.
Engelberg har alltså, som så ofta, haft ytterligare en vinter med stora mängder snö. Sen hjälper han oss att lyfta upp våra cyklar på den specialbyggda cykelliften. Jag, Oscar Hübinette och Homan Pelaseyed sätter rumporna på stolsliften bakom.

Två byggda leder i Engelberg: Jochpass-flow trail och Hells bells

Det är svårt att inte slås av de mäktiga vyerna från liften. Till vänster tornar glaciärtäckta Mount Titlis upp sig som med sina 3238 meter över havet är det högsta berget i området. Bakom oss ligger den blå Trübseesjön inbäddad bland gröna småkullar. Framför och till höger om oss är det respektingivande klippväggar. Men vi slås mest av vad som är under oss. Där slingrar Engelbergs mountainbikestolthet ner för berget – den byggda Jochpass flow trail.

Homan tar täten och glider igenom trägrinden som markerar starten på Jochpass flow trail, nästan på 2200 meters höjd. Jag hakar på direkt efter. Oscar kör sist. Underlaget känns skönt och jämnt, men samtidigt inte tillplattat och superfixat. Spåret böljar upp och ner med mängder av fina doseringar. Utsikten ner mot Trübsee är underbar. Det är lätt att hålla hög fart. Sista biten av leden sätter snabbheten på prov.

Där ligger doseringarna nära varandra och det gäller att vara kvick med viktförskjutningarna. Farten är betydligt lägre än i övre delen, men här är det lekfullare. Vi saknar dock naturliga hopp i spåret. Som medioker cyklist är det svårt att få luft under cykeln. Tolv minuter, fyra och en halvkilometer och 440 höjdmeter senare glider vi in i lifthuset igen. Både armar och ben är trötta. På oss alla. Men leendena är löjligt stora. På oss alla.

Från toppen av Jochpassliften går även den andra byggda leden – Hells Bells. Enligt graderingen ska denna vara snäppet svårare jämfört med den blågraderade Jochpass flow trail. Men man ska inte bli lurad av den blå graderingen. Jämfört med till exempel en blå led i Hafjell så är Jochpass flow trail svårare. Underlaget är grusigare och den är långt ifrån lika välbyggd. I Hafjell njuter nybörjare bra mycket mer än här.

Hells Bells börjar med en lång svagt sluttande stig förbi bottenstation på Jochstockliften innan det brantar på. Första delen ger riktigt bra flyt på fint underlag med vacker utsikt västerut och Engstlesee framför oss. Det är den nedre delen som gör att leden är förtjänt av en svårare gradering. Det är stökigare med mer stenar. Raksträckorna är brantare. Doseringarna är inte lika välbyggda och de kräver mer koncentration. Hells Bells är endast en tredjedel av längden och 140 höjdmeter lägre än Jochpass flow trail men när vi glider in huset till Engstlenseeliften så är vi bra mycket tröttare än efter förra åket.

Familjevänlig mountainbikesemester

Nu till lekplatsen. Jag och Homan är här på semester med våra familjer. Tanken är att vi ska dela upp cykeldagarna med våra fruar Linn och Hanna. Barnen är än så länge för små för att klara sig själva, eller följa med i bikeparken för den delen. Men de är inte för små för att njuta av den stora och gedigna lekplatsen vid Trübseesjön. Lekplatsen är perfekt placerad, bara ett par hundra meter från Jochpassliften vilket gör det enkelt att ha ett rullande schema för oss cykelfrälsta föräldrar. Vi bränner återigen ner för Jochpass flow trail med sikte mot lekplatsen för att byta av Linn och Hanna. Det är deras tur att njuta av lederna nu. Jag ställer min cykel mot trästolpen och är på väg att lägga mig raklång på gräset. Men Linn har redan greppat sin cykel och Leo påpekar att gungan börjar tappa fart. Det mjuka gräset och den efterlängtade vilan får bli en annan gång.

Engelberg ligger spektakulärt vid vägs ände i centrum av en amfiteater av berg. Byn har en charmig atmosfär med allt man kan önska sig för en lyckad och aktiv semesterresa. Härliga bagerier, en välsorterad matbutik, ett gäng cykelaffärer (finns gott om cyklar att hyra), roliga lekplatser, en liten klätterhall, en fin utomhuspool, ett gäng via ferratas och en uppsjö med vandringsleder – bara för att nämna en del.

Fürenalp – liten gondol längre in i dalen

Nästkommande morgon sitter jag och Homan på cyklarna igen. Solen arbetar sig långsamt upp över berget Hahnen och morgonljuset kastar långa skuggor på lanskapet framför oss. Vi är på väg till Fürenalp och dess kabinbana.

När vi kommer fram möter vi upp den lokala Big air världmästaren Fabian Boech. Han ska ta med oss på en vacker cykeltur från toppen av Fürenalp och tillbaka ner till liften. Homan och Fabian tar den första liften.

Det går knappt in två personer med tillhörande cyklar i den lilla charmiga gondolen som startar på 1083 meter över havet. 755 vertikala meter senare glider gondolen in bredvid restaurangen på 1838 meter över havet. Sydöst om oss tornar de mäktiga Spannortbergen upp sig. Rakt söder ut ser vi Uhrner haute routes sista åk som tar skidåkarna ner till Engelberg efter en fem dagars tur från Andermatt. Himlen är blå, glaciärerna vita, bergen gråa och gräset grönt. Det ser ut som en tavla.

Fabian tar täten längs vandringsleden norrut mot Sustenpass. Vi är själva och stigen har bra flyt. Efter ett par minuter ser vi två vandrare framför oss. Fabian saktar ner farten för att långsamt rulla förbi dem. Men han blir stoppad:
– Hello, it is Fabian ha? I just want to say that my son is a big fan of you, säger ena mannen samtidigt som han skiner upp.

Strax därefter gör stigen några branta kurvor innan det är en fin raksträcka fram till vattenfallet. Vi har nu cyklat cirka tre kilometer. Här blir det stökigt, stenigt och brant. Helt klart cykelbart, men med en hög koncentrationsnivå. Efter stöket på en kilometer övergår stigen till en smal grusväg som tar oss genom grindar, förbi kossor, över broar innan vi, efter nästan 12 kilometers neråtcykling, anländer vid lifthuset igen:
– This was awesome!, säger Homan.
Is this the best natural trail in Engelberg?, fyller han på med.

– This is good, but my favorite i Brunni, säger Fabian.
Imorgon går vårt tåg. Som så ofta finns det en bra anledning att komma tillbaka till Engelberg och den stavas i detta fall b-r-u-n-n-i.

Fakta Mountainbike i Engelberg

Resa 
Tåg: www.sbb.ch
Flyg: Swiss.com eller SAS.se, tåg går direkt från Zurich flygplats

Boende Engelberg
Hotel Hoheneck eller Hotel Ski lodge. Båda ligger mitt i byn.

Hyra cykel
Titlis Intersport eller Bike n Roll. Båda affärerna har högklassiga enduro eller downhillcyklar, både med el och utan. Kostar runt CHF80 per dag (knappt 800 SEK, dagens kurs). Billigare per dag vid längre hyra.

Liftkort
Finns bikepass som inkluderar alla liftar som tar en till de två byggda spåren vid Jochpass. Kostar runt CHF40 (ca 400 SEK, dagens kurs) för en dag. Billigare vid köp av fler dagar.

Ledbeskrivningar
På vår systersajt Happyride finns flera turbeskrivningar från Engelberg, bland annat Hells Bells, Jochpass flow trail och Fürenalp.

Text: Fredrik Schenholm
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.