Ett ögonblick, en sekund, en våg

Skidfotografen Daniel Rönnbäck har besökt Bali tillsammans med Jacob Wester för att surfa. Daniel är frälst i surfingen där och delar här med sig av sina tankar och tips om en annorlunda sommarsemester.

Changgu är långt borta från trafik och hektiska turister. Här betar korna fortfarande löst och dagens lunch fångas på krok.

Ett ögonblick, en sekund, en minut, sexton timmar senare. Vad är kaos? Övertrafikerade vägar, mopedmaraton och tusentals turister som trängs längs små gator mellan marknadsstånd, kläder, massöser och små pojkar som försöker hyra ut sin moped. När jag slår upp mina ögon blinkar ljuset från McDonalds guldfärgade m-bågar. Kuta Beach i Bali, Indonesien. Några kvarter bort dunkar musik, till höger osande hamburgare och till vänster skvalpande vågor som slår mot stranden. Mörkret har lagt sig när jag anländer till Kuta. Efter 40 minuters taxifärd från Denpasar Ngurah Rai flygplats, ensam i en blänkande svart stajlad gammal Toyota, ett tappert försök till sportbil. En färd likt ett demolition derby, bilar och mopeder från alla håll. Lyckligtvis drog jag rätt lott och valde vinnarbilen, inte en skråma, inte ens ett dammkorn på lacken. Ett kaos för en norrlänning, vardag för balinesen och taxichauffören. 



På Uluwatu är du aldrig ensam, Uluwatu är häller inget nybörjar-bryt. Men det finns gott om vågor.

Kuta är som alla andra klassiska resmål, ett partyställe. Barer, klubbar och blinkande neonskyltar. Spritdrinkar och uteliv till fem på morgonen. Men vill ni läsa om fylla och nattklubbstips kan ni sluta läsa här. Jag är i Kuta för att surfa, för att ta med mig några av dessa vågor hem till er,  komma ner till havet innan alla fulla pensionärer och ungdomar vaknat till liv. Jag har inte rest sexton timmar för att tömma romflaskor och dansa musten ur varje muskel.

Canggu, med utsikt ut över Eco Beach. Till höger Restauranger till vänster vågor.

Nej, jag söker frihet, lugn och ro. Men när jag säger att jag ska finna det på Kuta Beach är det nog många som rynkar på näsa. Det beror på hur du lägger upp dagen. Ta inte det sista glaset. Kanske till och med skippa det första. Ta dig istället upp före tuppen och stig upp när andra kommer hem.
Solen har knappt passerat horisonten, från hotellrummen bredvid hörs höga snarkningar. Gårdagens fest, party och rörelse har nu tystnat. Vill du ha vågorna för dig själv är det nu du ska ut i vattnet. Till och med Kuta Beach bjuder på på svall utan kö. Men vi ska bort från turist-vågor och solstolsstränder. Den delen av Bali utan stress och trånga gator, mopeder och tutande bilar.

Klockan är långt före frukostbufféer och rykande varmt kaffe. En flaska vatten är vad magen får till frukost. Vi rullar fram på våra mopeder. Om några timmar vaknar Kuta till liv, men då är vi långt bort. Vi kör norrut mot morgonvågor och fridfullhet.

När du börjat få kläm på popups och balans på brädan kan jag rekommendera Changgu.

Alla är inte här för att surfa.

Vi lever i ett samhälle styrt av pengar, ett energikrävande och miljöförstörande självuppfyllande profetia. Vi vill glida på snö på vintern och surfa vågor på sommaren. Jag kan ha fel och då tar jag ett steg åt sidan, men finns det någon sport där du kan bli ett med naturen så är det surfing. Inga liftar, ingen el eller dieselmotorer som tar från jordens tillgångar. Surfing handlar om att utnyttja den rörelse som moder jord skapar. Det handlar om att ta vara på varje sekund, ögonblick, minut och leva med den energin.

Vatten bakom, framför, under och runt om. För sent, munnen fylls med vatten. Upp blir ner och ner blir upp, världen snurrar. Luft vi tar för givet är nu långt ovan ytan. Havet slukar mig för ett ögonblick. Men allt som flyter kommer alltid till ytan. Tur man är gjord av kork. I sista sekund når jag ytan och kan åter fylla lungorna med luft, spotta ut vattnet ur munnen och ge det ett försök till. Ett till, ett till och ett till.

Jacob i apornas tempel, här finns bara en lag och den bestämmer aporna över.

Att surfa är som ett matteprov, du måste läsa vågorna, beräkna när och var du ska börja paddla. Använda din egen muskelmassa, paddla, ett två, tre upp på fötterna, full kontroll, fullt fokus. Surfing är många timmar i, över och under vattenytan.

Från Kuta Beach har kör vi norrut, till ett av Balis kändare bryt, Canggu, som fungerar bäst på morgonen innan sydostvindarna kommer som ett brev på posten vid tio-tiden. Vi parkerar våra mopeder nere vid stranden bredvid restauranger med utsikt mot vattnet. Nedanför bryter en vänster våg, till höger en bit bort en höger och en vänster och lite längre bort ännu en höger. Fakta om brytet: Canggu ligger ca 15 kilometer från Kuta Beach. 20 minuter med moped på morgonen då trafiken inte vaknat till liv. 45 minuter tillbaks under den trafikerade delen av dygnet. Vågorna bryter över sand och sten, till skillnad från korallreven i söder, därför lämpar sig Canggu väldigt bra för mer avancerade nybörjare.

Canggu är ett av Balis bryt som lockar många surfare, både pro´s som nybörjare

Klockan har nu slagit nio. Vi är inte ensamma i vattnet längre, vattnet fylls med locals, pros och nybörjare och det blir trångt och fullt mellan vågorna. Morgonens surfing är slut, när andra säger hej, vinkar vi adjö. Vi avslutar morgonen med frukost vid vattnet, bananpannkakor, rostat bröd, frukt och kaffe innan vi rullar hemåt. Hem mot Kuta som sakta börjar vaknat till liv.

Nu finns gott med tid att utforska Bali, eller ta ett förmiddagspass i vattnet innan lunch. Slappa på Kuta Beach eller varför inte plocka fram longboarden och latcha i vågorna vid mindre swell. Mycket surf innebär hungrig mage. Har du lite budget men stor magsäck rekommenderar jag Bamboo Corner, med måltider mellan 10 000 och 20 000 IDR, ca 7 till 14 kronor. Vill du bara fylla på med lite energi finns matvagnarna längs med Kuta Beach där ett knippe mat kostar 5000 IDR, ca 3,5 kronor.

På väg ut till vågorna, framför vågen är det knappt midjedjupt och botten täckt med vassa koraller.

Tidig morgon betyder tidig kväll. Kroppen får en kolhydratchock på en av Kutas bästa pizzaställen, Warung 96 på Poppies 2 innan det är dags att försätta kroppen i dvala.
Med ett ryck vaknar jag till av ett hårt bank på dörren, Jacob är redan vaken och redo att sätta kurs mot Balis sydvästra spets. Vi styr vara mopeder mot Uluwatu, ett av Balis mest klassiska surfspots som upptäcktes på 70-talet.

Jacob på vägen ner till vågorna via branta betongtrappor, en spricka i berget där paddlingen ut börjar, en stark ström tar dig direkt höger så det gäller att paddla hårt.
Uluwatu ligger uppe på ett klippparti, nedanför bryter vänstrar och delas upp i 5 sektioner, Temple’s längst bort till vänster, sedan Bombie, The Peak, Outside Corner och Racetrack, alla fungerande på olika swell storlekar och tidvatten. Under stort swell länkas vissa av dessa ihop och bara de mest erfarna surfare ger sig ut när det är så stort. Uluwatu är inget nybörjarbryt, då vågorna bryter tungt över grunt korallrev. Kom ihåg revskor om du vill slippa få ont i fötterna på lägre tidvatten.

Uppe på klippavsatsen trängs små surfschacks, restauranger med utsökt mat och bra utsikt över brytet. Från dessa leds du ner via betongtrappor till en spricka i klippan där utpaddlingen sker. En ganska hård och tuff paddling med kraftig sidström som för en ovan paddlare kan leda till en lång tur ut till vågen. Här gäller det att ligga i vattnet före soluppgång om man vill vara själv, Uluwatus bryt lockar många surfare.

Och varför inte njuta av en bit mat och en utsökt fruktshake på By the Sea efter morgonens surf. Passa även på att få en lite del kultur och historia och besök aptemplet innan hemfärd. men passa dig för att bära glasögon eller andra lösa föremål. Håll koll på fickor och att alla väskfack är stängda. Aporna har nämligen en bra förmåga att stjäla allt som är löst.

Bali kan vara kaos men också fridfullt, historiskt och fullt med kultur. Ta vara på den del av dygnet som Bali visar sitt idylliska jag. Upptäck ön, människorna och surfingen utanför Kutas trånga gator och bortom Kuta Beach strand bryt.

Nedanför klipporna samlas de som inte vill vara med och leka i vågorna.

 

Text: Daniel Rönnbäck
Foto: Daniel Rönnbäck