Haglöfs Ski Camp 2024 – ett fjälläventyr sällan skådat
Topptur, förstklassig mat, underbara människor och fest under nattens ljusa timmar norr om polcirkeln. Återupplev det glamorösa äventyret och fortsätt läsa…
Under maj månad, när många av oss redan lagt skidorna på vinden, har Haglöfs de senaste tre åren arrangerat Haglöfs Ski Camp. En naturupplevelse som bjuder in till både topptursskidåkning runt om magiska Vassitjåkka kombinerat med mat, skratt och möten med nya människor. Vi fick äran att haka på, och herre min skapare… vilken upplevelse. Att campa i fjällen har aldrig varit lyxigare och mer spektakulärt.
Allt startade med en vision. Per Jonsson, den legendariska proffsskidåkaren, som många såg i diverse skidfilmer under uppväxten, är den entreprenöriella hjärnan bakom Haglöfs Ski Camp. Tillsammans med många andra inblandade på Haglöfs (ingen nämnd, ingen glömd) projektleder, arbetar och ligger de tillsammans bakom allt som får detta otroliga event att ske. I en kortare intervju på plats berättar Per om bakgrunden till den uppenbarelse-liknande idén och beskriver Haglöfs Ski Camp.
– Bakgrunden till Haglöfs Ski Camp är att vi 2012 utvecklade en ny skidkollektion där vi var ett gäng som utgick ifrån en friåkares behov på berget. När kollektionen skulle lanseras så fick jag förmånen att namnge den efter mina drömmars berg, Vassitjåkka. Produkten vann sedan ISPO-awards och har sedan dess varit en ikonisk produkt för Haglöfs.
Vidare berättar Per om hur han gick tillväga för att göra sin dröm och vision till verklighet.
– Sedan 2012 har jag egentligen haft en idé, en idé som var en fortsättning av denna skidkollektion. Jag menar, Haglöfs har producerat outdoor-kläder i över 100 år och produkterna ska egentligen vara sekundära och aktiviteten, då du bär dina kläder, ska vara primär. Därav tyckte jag att det var dags att verkligen aktivera de personer som vill använda våra produkter.
Per tog saken i egna händer och marscherade raka vägen in på huvudkontoret i Stockholm.
– Jag gick in till vår föredetta marknadschef och sa att jag har en idé. Vi ska slå upp ett camp mitt ute på fjället, vi ska servera 1267 mål mat, vi ska släpa upp två bastuaggregat och vi ska tura hela dagarna. Marknadschefen svarade att det låter galet och frågade om det är någon som gjort detta tidigare? Varpå jag svarade att det tror jag inte… vidare sa marknadschefen att jag var en galning men vi kör! Sagt och gjort, vi drog igång Haglöfs Ski Camp. Ett camp där vi vill lära folk att vara i naturen på ett respektfullt sätt och skapa minnen med varandra. För det är egentligen det som outdoor handlar om.
En intressant historia om hur en idé många år tillbaka kan bli till verklighet. Läs vidare och återupplev äventyret tillsammans med mig (Olle Stenbäck) och oss som var på plats.
Äventyret börjar
Sommarens första dag i Stockholm. Efter en lång dag i horisontalläge i en park är det dags att för sista gången den här säsongen packa skidutrustningen och bege sig norrut. Några timmar senare möter jag upp hela gänget som ska med nattåget till Haglöfs Ski Camp. På perrongen möts jag av en stor skara entusiastiska äventyrare. Jag känner ingen, men det gör inget. Jag känner direkt att vi alla har så mycket gemensamt och detta kommer bli en upplevelse att skriva hem om. Jag möts av glada ansikten och hälsar på skid- och snowboardåkare från världens alla hörn. En salig blandning av bergsklättrare från Schweiz, snowboardåkare från USA och skidbutiksägare från Japan. Vi alla hälsas välkomna, och innan vi kliver på tåget konstateras att vi är ett 40-tal taggade resenärer med tolv olika nationaliteter. Med minst en sak gemensamt, passionen för skidåkning.
Några timmars socialiserande på nattåget innan det är dags att vaggas till sömns i sovvagnen. Jag somnar som en klubbad säl och vaknar snart upp till skog, skog och åter skog. Efter tågbyte i Boden snirklar vi oss likt en orm genom de norrländska landskapen och snart skymtar vi snöklädda toppar i horisonten.
Tåget släpper av oss i Björkliden. För er som följer nyheterna så vet ni att LKAB:s malmtåg spårade ur både en och två gånger tidigare under året. Urspårningen medförde säkerligen stora förluster för malmjätten men också för oss besökare som nu istället får ta bussen sista biten.
Väl på plats i Vassijaure lastar vi av vår packning och lägger i högar. Högar av packning som sedan hämtas av skotrar och körs upp för fjället. Vi blir hjärtligt välkomnade av just Per Jonsson som instruerar oss om vad som kommer hända kommande dagarna och delar upp oss i grupper med tillhörande guide. Väl i smågrupperna presenterar guiderna från Summit hur vi ska tura 2 km upp mot fjället för att finna vårt camp och hem för de kommande dagarna. En otrolig känsla att få spänna på sig skidorna och gå av sig många timmars rastlöshet i kroppen.
Många tankar går igenom huvudet på vägen upp mot campet. Entusiasmen om att snart få åka skidor, hur det kommer se ut där uppe när vi kommer fram, vilka jag ska bo med i tältet och hur det kommer vara att dela erfarenheter tillsammans med nya människor på berget? Jag delar turen med guiden Jonte, fem killar från Japan och två killar från Nederländerna. Samtalen flyter på och skratten ekar igenom dalen när vi tillsammans tar oss uppför i kvällssolen.
Väl framme blir vi inackorderade i våra tält och samlas i det stora mattältet för ytterligare ett fint välkomsttal av Per. Det jag minns bäst är hur han på ett fint och utbroderat sätt uttrycker att vi nu är på fjället. På fjället vistas vi på ett respektfullt sätt. På fjället gäller andra regler än i övriga samhället. Här uppe är vi ett lag. Vi har inga hierarkier och det spelar ingen roll om du är VD eller frilansskribent. Om din vän bredvid dig fryser delar du med dig av din filt och om din vän bredvid dig är hungrig så delar du med dig av din mat. En solidarisk och fin tanke som sätter standarden för de kommande trevliga dagarna tillsammans.
Campet
Campet består av nio stycken tält där vi sover fyra personer i varje. Vi sover på campingsängar beklädda av renfällar och varma sovsäckar från Haglöfs. Utöver sovtälten har vi det ovannämnda mattältet eller kanske samlingstältet hade varit ett bättre ordval. Här umgås vi, äter middagar och dricker en och annan öl från den bemannade baren.
Vidare finns ett bastutält, två toalett-tält och ett produkttält där vi fritt får känna, klämma och prova nästa års kollektioner från Haglöfs. Jag nämnde i förbifarten att vi bjöds på mat, men jag måste än en gång berömma kockarna från Kiruna som serverade förstklassig fjällagad mat från världens alla hörn.
En dag på Haglöfs Ski Camp innebär att vakna upp till en otrolig vy över landskapet när man sticker ut huvudet ur tältet – en upplevelse i sig värd att dö för. Efter att ha hoppat ur sovsäcken och klätt på mig skidutrustningen, är det snart dags för frukost innan vi beger oss upp mot Vassis sydtopp.
Topptur
Vi delas upp i samma guidegrupper som dagen innan. Efter en obligatorisk lavinsäkerhetsträning tar vi oss uppför berget. Tillsammans med guiden Jonte, mina tältkamrater från Nederländerna och “The Tokyo Boys” (som killarna från Japan senare kommer att kallas), kämpar vi oss upp längs den isiga bergssidan. På grund av det glatta underlaget måste vissa av oss använda stegjärn. Trots att solen fortfarande värmer våra svettiga ansikten, är det flera minusgrader och förhoppningen om ett mjukt och fluffigt åk på vägen ner börjar sakteligen sina.
Efter flera timmar uppför når vi slutligen Vassis sydtopp. Jag ser ut över de närliggande topparna, Nordalsfjället där de nordiska mästerskapen i freeride-skidåkning pågår, och längre bort i fjärran de norska “sockertopparna” som reser sig ur Narviksfjorden. Det är otroliga vyer som jag sent kommer att glömma.
Uppstigningen var tuff och isig, och detsamma gäller nedfärden. Efter några fina svängar på toppen övergår snart underlaget till is som följer oss hela vägen tillbaka till campet. Men det spelar ingen roll. Efter en heldag i sällskap med underbara människor och fantastiska vyer är det inte alltid sekunderna nedför som räknas. Det är viktigt att se hela dagen som en upplevelse och inte bara fokusera på att det alltid ska vara puder upp till knäna.
Väl tillbaka i campet välkomnas vi av en rykande bastu och en välförtjänt öl. Till mina japanska vänners förtjusning serveras även en asiatisk buffé som jag aldrig hade kunnat föreställa mig på fjället. Efter middagen och umgänge i midnattssolen är det snart dags att krypa ner i den mjuka sovsäcken och drömma om morgondagen och allt den har att erbjuda.
Andra dagen på Vassi bjuder solen på strålande väder, och vi förväntar oss lite varmare temperaturer under eftermiddagen. Vi lämnar Vassitjåkka, passerar Soldalen och siktar istället på toppen bredvid, som på kartan endast benämns som 1093. När man ser ut över vidsträckta fjäll är det bergstoppar åt alla håll, och Bruce ger mig en gedigen genomgång av olika åk på den norska sidan av gränsen som jag lägger till i min “bucketlist”.
Efter en lång dag uppför tar vi chansen på ett åk i en ravin som sträcker sig hela vägen till dalbotten. Snön har mjuknat, och jag följer efter Tom-Oliver Hedvall. Vi får ett fantastiskt lekfullt åk, och plötsligt har vi alla glömt gårdagens isiga förhållanden från Vassitjåkkas sydtopp.
Tillbaka i campet är bastun lika varm som ölen är kall. Kvällen fortsätter med middag, trubadur och dans till tonerna av “Tokyo Boys” framträdande med YMCA i midnattssolen.
Den sista dagen gör vi en kortare tur på Vassitjåkka innan vi skidar ner mot Vassijaure tågstation. Tiden har flugit förbi, allt har varit så roligt, och det känns overkligt att det redan är dags att åka hem. Jag kan inte låta bli att känna avundsjuka mot guiderna och vissa av åkarna som ska stanna kvar i Riksgränsen eller fortsätta in i Norge. Men för mig slutar resan här, eller nja, först väntar 19 timmars nattåg.
Tack Haglöfs och alla inblandade för denna fantastiska upplevelse.
Sponsrade inlägg är en del av Freerides annonserbjudande. Inläggen är framtagna tillsammans med kommersiella samarbetspartners. Om du har frågor kring sponsrade inlägg, vänligen kontakta martin@freeride.se
