Ja-Pow: Den stora Japanguiden – Del 3

Solens rike lockar varje år pudertörstande skid- och brädåkare för att uppleva vad som kan vara jordens bästa lössnöskidåkning. Vi bad vår Japan-expert Oscar Frick att sätta ihop en guide för er som går i tankebanorna att söka er mot fjärran öster, fisk och riktigt torr snö i vinter. Nedan del tre av tre.

Vid det här laget har Japan blivit vardag för dig. Upp på morgonen, käka nånting, hämta åkdonen, shredda pow, ta en onsen, käka middag, sova en skvätt. Repetera. Och även om du är förstagångsbesökare eller återkommande på din sjätte säsong i landet, kommer du förmodligen slås av lite samma känsla. Varje gång du besöker Japan lär du dig något nytt om landet, träffar nya människor och får en något djupare förståelse för japansk kultur. För min personliga del var det framförallt två saker som var nytt för mig i år. Dels var det insikt i hur El Niño påverkar det japanska vädret, och dels en detalj som gör att jag måste revidera mitt tidigare påstående om havregrynsgrötsfrukost i Japan.

• LÄS ÄVEN: Den stora Japanguiden – Del 1

Vi börjar med den tråkiga biten, El Niño. Det är ett fenomen som inte inträffar så ofta, men eftersom vissa meteorologer har börjat tala om något så ovanligt som två år med stora El Niño på rad, och för att det kommer hända igen tids nog, är det inte så dumt att ta upp. Som du förmodligen har koll på vid det här laget gör El Niño att vattentemperaturerna höjs kring många av världens kuster, vilket gör att det stiger mer fukt upp i luften från haven. Detta i sin tur gör att nederbörden inne över land ökar, något som är väldigt positivt för snösäsongen i stora delar av nord- och sydamerika. För skidåkning i Japan däremot är läget något annorlunda. Självklart gäller samma spelregler, men temperaturökningarna innebär också en säsongsstart där nederbörden i stor utsträckning kommer i fel form. Effekten blir att snösäsongen börjar senare än normalt, och utan de stora snöfallen i december är det inte alltid skogsskidåkningen blir sig själv igen ens mot säsongens slut. Det här är märkbart över hela Japan, men effekten blir tydligare ju sydligare ort du besöker.

Lyckligtvis finns det glada nyheter också. Jag har i år lärt mig att det existerar grötvänliga havregryn i Japan! Efter meddelanden från vänner och bekanta som påpekade att de visst hade lyckats göra havregrynsgröt på ickeimporterat havregryn fick jag återigen upp hoppet om att ersätta flingor och mjölk med en riktig frukost. Således var det med en nyfiken stämning i kroppen jag gled in i matvarubutiken första gången under senaste besöket, och efter att ha navigerat korridorer av bläckfiskar, miso och halvmeterlångt torkat sjögräs hittade jag en förpackning som stämde in på den beskrivning jag fått. Till frukost nästa dag åt jag, backup-flingorna till trots, havregrynsgröt till frukost! Mer djupgående experiment visade också att det är möjligt att göra mikrogröt av dessa japanska gryn, och att de i stort sett beter sig identiskt med vanliga havregryn hemifrån. Jag testade också att fråga personalen i matvarubutiken efter havregryn på olika sätt, det som gav största framgång var att fråga efter “oatmiru”, så det är ett hett tips. Hur som helst, lyckas du komma över förpackningen som syns i bild nedan vet du att du är hemma!

Den där känslan av att livet som heltidsskidåkare blivit vardag brukar också innebära att du vid det här laget upptäckt vad det var du glömt packa med dig. Det är i princip alltid något, men så länge du inte gör som en vän till mig och lämnar din transciever på soffan i Sverige går det nog att lösa utan allt för mycket stök. Och ja, precis som du upptäckt vad du glömt i din packning, har jag vid det här laget upptäckt vilka detaljer jag glömt att ta upp i de tidigare artiklarna. Till skillnad från dig behöver jag dock inte fundera på om det är smidigare att försöka styra upp att få det skickat hemifrån eller köpa nytt, jag nyttjar helt enkelt en del i den sista artikeln för att fylla ut de tomrum jag lämnat tidigare!

Den första gäller besök till restauranger, barer och taxis, nämligen dricks i Japan. Japan är förmodligen det enklaste landet i världen när det kommer till dricks, du lämnar helt enkelt ingen. Även om du försöker, eller till och med insisterar, kommer personalen vänligt men bestämt tacka nej. Om du försöker på dig knepet att lämna en restaurang med lite extra betalning på bordet vågar jag nästan lova att personalen kommer spara pengarna till det att du eventuellt gör ett återbesök. Generellt anses det inte lämpligt att ta emot dricks i Japan, och även om du på något magiskt sätt lyckas lämna dricks är det inget som är praxis vanligtvis.

En detalj som jag inte tagit upp, men jag fått frågor på, är det där med att ordna med bil i Japan, speciellt vid längre vistelser. För dig som är intresserad av att hyra bil för en kortare visit fungerar det ungefär som hemma och priserna är snarlika. För dig som ska stanna längre är det värre, du kan inte bara kan åka dit och köpa en bil på samma sätt om i Kanada, USA eller om du ska härja nere i Europa för säsongen. Enkelt förklarat så måste du antingen vara japansk medborgare, eller ha ett “permanent residency visa” vilket du i princip måste äga en fastighet för att kunna få. Att köpa bil som tillfälligt besökande utlänning är alltså ingenting som är ett direkt alternativ. Jag har hört rykten om att det ska finnas långtidsuthyrning av bilar som inte kostar skjortan, där du måste hyra bilen mycket lång tid och du inte nödvändigtvis kan hämta ut och länma tillbaka bilen exakt vilka dagar du vill, tyvärr vet jag inte mer om dem än tredjehandsinformation om att det eventuellt finns vänner till vänner som använt den typen av långtidsuthyrningar.

• LÄS ÄVEN: Den stora Japanguiden – Del 2

Körkort, å andra sidan, är det inga konstigheter jämfört med de flesta andra länderna utanför EU. Du måste skaffa ett internationellt körkort (på körkortsportalen finns information om vilka som utfärdar internationella körkort), det enda det gäller att hålla koll på vad gäller körkortet är att Japan endast godtar den varianten av internationellt körkort som bara är giltigt ett år. Utöver det internationella körkortet finns det en detalj till som är bra att känna till, i Japan har de nolltolerans på alkohol i blodet vid bilkörning. Det vill säga att det kan räcka med att läppja på en saké eller dricka en halv lättöl för riskera rattfylleri.

När det nu är som det är med bil, hur gör du då om du är en av dem som vill tura runt lite mer bland skidorterna, testa lite av varje och inte nödvändigtvis har lust att bo i husbil? Lyckligtvis finns det ytterligare en lösning som jag misstänker är relativt unik för Japan, nämligen kollektivtrafiken. Till de flesta japanska skidorter går det utmärkt att ta sig med en kombination av tåg och lokalbussar, vilket gör att ett så kallat JR Rail Pass blir ett kraftigt vapen för skidåkare som vill resa runt. Ett JR Rail Pass är kort sagt ganska likt det gamla interrail-kortet som fanns i Europa. Du betalar en summa pengar, beroende på hur länge du vill att kortet ska vara giltigt, och sedan får du åka på mer eller mindre alla tåglinjer genom hela Japan. Om du redan är på plats i den stigande solens rike, men tröttnar på att vara stationär, kan du dock inte bara glida ner till din lokala tågstation och köpa ett JR Rail Pass. De måste köpas från utanför Japan, vanligtvis via nätet, och sedan kommer ett intyg skickas till den (utländska) adressen som angivits vid köpet. Intyget tas sedan med till Japan och löses in i utbyte mot själva kortet på en av de tågstationerna där det går att hämta ut resehandlingen. Om du kommer på att du vill ha ett när du är på plats i Japan måste du alltså se till att en vän köper ett åt dig i ditt namn, eller i alla fall att du köper ett och anger en adress till någon som kan skicka papprena till dig, som sedan får posta de nödvändiga papprena till din address i Japan. Sedan måste du ta dig förbi en av stationerna som lämnar ut JR Rail Passes, vilket, beroende på var du är, kan vara allt från runt hörnet till en bra resa bort.

En sista liten detalj som det har frågats om är vad för åldersgränser som gäller för alkoholförtäring i öst. Mycket enkelt, 20 år är gränsen. Enligt klassisk sed på skidorter har jag dock aldrig varit med om att någon kollat, vare sig på lokal eller i butik.

Oavsett om din saknade del i packningen fick skickas över eller om du köpte nytt måste tyvärr din resa till Japan, precis som din första skiddag i Japan, ha ett slut. En sak jag personligen tycker är värt, även om det inte har med skidåkning att göra, är att turista lite som en “vanlig människa” i Japan också. Om inte annat bara besöka Tokyo i några dagar. Är du dessutom i Japan en längre period kan du ha tur och lyckas pricka körsbärsblomningen, något som minst sagt är en upplevelse, även för någon som annars njuter mest av kristallint vatten i olika former.

Förutom att få uppleva den japanska kulturen lite närmare inpå finns det en annan stor fördel med att spendera några dagar i slutet (eller början) av din vistelse på vift, nämligen en trevlig firma vid namn Yamato Transport, eller som den i folkmun kallas, “Kuro Neko”. Beroende på vilka färdmedel du valt för att ta dig runt i landet hittills kanske du har märkt att det verkar vara sällan japaner reser med baggage. Det finns en enkel förklaring till detta; det är relativt billigt och smidigt att skicka sitt bagage separat. Som turist kan du utnyttja detta för att slippa släpa på dina väskor på hemvägen, istället kan du skicka dem direkt till flygplatsen och hämta ut dem där det sista du gör innan du ställer dig i kön för att checka in ditt bagage. Det tar två till tre dagar att få väskorna levererade, beroende lite på hur långt de ska åka, vilket brukar vara ett tillfälle många tar i akt för att sysselsätta sig med lite sedvanligt turistande i landet. Stället du bor på brukar kunna hjälpa till med beställning av frakten och det kostar generellt sett ett par tusen yen per väska. (1000 yen = 74 SEK) Och ja, att skicka airbagpatroner med Kuro Neko Yama är inga problem, min erfarenhet är att de struntar blankt i vad väskorna är fyllda med.

Så, efter att eventuellt ha svängt om en tur i Japan som sedvanlig turist, då glad över att du sluppit konka med dig något annat än en liten ryggsäck, sitter du (förhoppningsvis) på flyget som ska ta dig hem. Förmodligen har du minst en obarmhärtigt lång flight och åtminstone ett byte att se fram mot och om du är som jag känns det bitterljuvt och det är svårt att bestämma sig för vilken av flygresorna som är minst rolig. På vägen dit hade du så mycket att se fram mot, men på vägen hem har du å andra sidan så mycket att se tillbaka till. Fick du till exempel se de japanska masskidskolorna dit skolungdomar kommer i hundratal till en ort, för att sedan få matchande utrustning utdelat till sig, för att sedan spendera första halvan av dagarna med uppvärmningsövningar och andra halvan av dagarna med att hasa sig ner för barnbacken? Eller minnas tillbaka till de överkomplicerade japanska toaletterna och den där polaren som faktiskt provade bidé-funktionen, följt av torkfläkten, bara för att konstatera att det förmodligen är bra att spola innan torkfläkten dras igång; efter att en lämnat restaurangens övervåning med en synnerligen västerländsk odör? Eller så kanske du nöjer dig med att minnas tillbaka till de åtskilliga puderdagarna du samlat på dig, alla pillows du droppat och drömmer om den dagen du har möjlighet att återvända.

Men om det känns tungt, kom ihåg att även om Japan är Japan så finns puder på andra ställen i världen också!

Text: Oscar Frick