Ja-Pow: Den stora Japan-guiden – Del 2
Solens rike lockar varje år pudertörstande skid- och brädåkare för att uppleva vad som kan vara jordens bästa lössnöskidåkning. Vi bad vår Japan-expert Oscar Frick att sätta ihop en guide för er som går i tankebanorna att söka er mot fjärran öster, fisk och riktigt torr snö i vinter.
Dina förberedelser har nu burit frukt och helt plötsligt står du på på en solig flygplats i Tokyo, knappt vetandes vem du är, varför du är där eller var du ska. Så länge du kommer ihåg vilket färdmedel du ska byta till har du dock ditt på det torra och, i värsta fall, fråga en Japan! Även om Japan ligger i den östasiatiska botten i andel engelsktalande brukar de se till att de flesta som jobbar i en så pass internationell miljö som en internationell flygplats i alla fall klarar basal engelska. När du väl kommer ut på landsbygden är språkbarriären heller inte svår att bestiga, Japaner är generellt väldigt måna om att vara hjälpsamma och deras arbetsmoral är utomjordisk. I stort klarar du dig bra på kroppsspråk, ett glatt bemötande och enstaka ord.
Att japaner är service minded och har en rejäl dos arbetsmoral är också väldigt skönt i de fallen du skulle kommit fram snabbare än ditt bagage. Är du på ”kortresa” är det här något som kan leda till att hela resan havereras, men även vid en längre vistelse är det irriterande att inleda med att inte kunna byta underkläder. Här kickar japanernas arbetsmoral in – jag har aldrig varit med om att ett bagage som inte kommit fram fått större uppmärksamhet, och när de väl får tag på det expressbudas det ut till den adress du ber dem buda till.
När du ändå står på flygplatsen och försöker samla tankarna, se till att ordna med lite ”startkontanter”, om du inte har med dig från hemmaplan. I Japan har fortfarande talesättet ’Cash is King’ ett närmast totalt grepp om samhället, det där med elektronisk valuta är något som anses vara överskattat för dagligvaruhandel. Angående kontanter, att fixa kontanter på flygplatsen är easy peasy, men väl ute i samhället gäller det att vara lite mer välinformerad. Det är inte alla bankomater som fungerar med utländska kort, även om det har blivit markant bättre med det på senare tid. Stalltipsen är att, förutom att ställa över bankomatens språk till engelska, leta efter en knapp för ”international cards”. Vill du vara på den säkra sidan, spring in på ett 7/11! Där finner du bankomater som sväljer utländska kort med hull och hår, du bör dock vara medveten om att på 7/11 är minsta valören som går att plocka ut oftast 10 000 yen (motsvarar i runda slängar 700 spänn).
Efter att ha gjort en svängom på flygplatsen har ditt huvud förhoppningsvis börjat klarna och du kan därmed, med kontanter i hand och skidor i sinnet, fortsätta mot ditt resmål! Förr eller senare kommer du vara installerad på ditt boende och rätt som det är sitter du vid frukostbordet efter din första japanska natt. Oavsett du varit så pass peppad att du inte kunnat sova alls eller så jetlaggad att du däckade redan klockan 6 kvällen innan är det nu inte många minuter kvar till din första skiddag i det japanska… Ja, vaddå? För visst, det snöar mycket i Japan. Sinnessjukt mycket faktiskt. Och med största sannolikhet kommer din första skiddag vara en av de djupare upplevelserna du någonsin haft, men även solen har sina fläckar – och även Japan sina torrperioder (eller våtperioder lite senare på säsongen). Nu tänker du säkerligen, eftersom Japan är ett land som utvecklat många av de teknikens under vi tar för givna idag, att de har löst problemet med nysnöbrist med någon smidig teknisk manick. Tyvärr kommer du inte undan så enkelt, även i östanland gäller Johan Jonssons visdomsord – ”You can complain about the lack of pow [… or] just have fun with what you’ve got”. I Japan går det dock bortse från biten om ”… adjust your binding to 21…”. Då antalet åkare per yta är väldigt liten jämfört med många andra skidområden i världen (trots att Japan börjat “upptäckas”) går du sällan på upptäcksfärd utan att bli rikligt belönad.
Om du har tillgång till bil är en inte helt dum idé att åka till en närliggande mindre skidort och röja, sannolikt helt för dig själv. Har du inte bil, se till att utforska din lokala ort, eller äventyra i kollektivtrafiken och ta dig till de närliggande småorterna den vägen för att hålla de bilfarande sällskap. Gillar du att fördriva en puderlös dag i parken åker du dock på en nitlott i Japan, det är inte vanligt med några stora och välshapeade parker, på många orter har du tur om det ens finns rails. Oavsett hur du väljer att fördriva tiden mellan snöfallen, kom ihåg att du förmodligen inte kommer behöva vänta mer än 2 dagar innan nästa dump kommer och rättar till situationen!
Tyvärr tar alla skiddagar till sist slut, hur gärna du än vill fortsätta att skippa dagens sista åk. Det gäller också din första skiddag i Japan. Hur fungerar då japansk after ski? Du har förmodligen koll på att dippankortet inte kommer hjälpa dig i öst, men vad finns där istället? På skidorter där det finns många australiensiska ungdomar, vilket är de flesta där borta, finns det nästan garanterat tillgång till något högljutt dansgolv med tillhörande bar nånstans i närheten, men oftast rullar det inte igång för än senare på kvällen, och i ärlighetens namn går det ju utmärkt att uppleva på hemmaplan. Ta istället seden dit du kommer och ställ in dig på att söka ditt kroppsliga och själsliga lugn. Det japanerna avslutar sin dag i bergen med är lika enkelt som det är genialiskt. Onsen.
Konceptet onsen är mycket enkelt och beskrivs i korthet med kombinationen av nakenbad i varm källa och traditionell japansk kultur. För att beskriva onsen-processen i detalj så kliver du in i badhusets omklädningsrum, glider ur ditt blöta skal, följt av ditt ångande mellanlager och till sist ditt svettiga underställ. Sedan tar du plats på en pall inne i (det könsuppdelade) badhuset och tvagar dig riktigt ordentligt. När du känner dig färdigt med det, tvaga lite till, du ska vara helt ren när du börjar bada. Nästa steg är att glida in bland själva baden, där det oftast bjuds på en kavalkad av varma bad i olika varma temperaturer, olika former och olika grader av bubbelinnehåll. Ofta finns även ett och annat kallbad. När du känner att badandet fått dig att uppnå det totala lugnet i kropp och själ är det dags för en sista tvätt innan du lämnar badhuset och kommer tillbaka till verkligheten. Du kommer aldrig ha varit så avslappnad som när du avslutat dag fylld av glädjetjut, faceshots och pillows med en rejäl onsen.
Efter några dagar är du förmodligen sugen på lite större äventyr och många väljer då att hyra en guide för för att få tillgång till lokala guldgruvor och bättra upp säkerheten ett snäpp. I Japan måste du dock se upp lite med vem du väljer som guide, bergs- eller skidguide är nämligen ingen skyddad titel, så vem som helst kalla sig guide! Under den tid jag har spenderat i Japan har jag hört talas om – och sett – flera, minst sagt, riktigt skrämmande exempel. Det är inte ovanligt att se grupper på 15-20 personer skråa i ovanför varandra i brant terräng, sedan åka fler åt gången i samma lavingata för att avsluta med att vänta på varandra mitt i åket. Skräckexemlen gäller inte heller uteslutande lokalbefolkningen, även utlänningar som kommer dit utnyttjar det här hålet i regelverket. Jag har själv stött på en fransman mitt i ingenstans som frågade var det aktuella åket slutade och om de fanns något sätt att ta sig tillbaka till skidorten därifrån, för att kort därefter prata om de två jag antog var hans åkkamrater som ”sina klienter”… Kort och gott, lita inte på vem som helst som din guide!
Det bästa när du letar efter en guide är om du hittar någon som är certifierad av UIAGM/IFMGA. Eftersom titeln bergsguide inte är skyddad i Japan är dock möjligheterna att utbilda sig via UIAGM/IFMGA begränsade, och tillgången på internationellt certifierade guider därefter. Hittar du ingen UIAGM/IFMGA-guide är det ofta bra att leta efter någon lokal förmåga som erbjuder lavinkurser (och är certifierade att göra det naturligtvis, till exempel via Canadian Avalanche Association) och fråga dem om tips, eller låta dem guida dig. Oavsett vad bör du, om det inte är en UIAGM/IFGMA-certifierad guide, be personen redogöra vad den har för utbildningar, erfarenheter och mål med sitt guidande. Trots allt är någon som, till exempel, är certifierad för att lära ut AST-kurser, har kunskaper i bergsräddningsscenarion och kanske har som mål att på sikt bli UIAGM/IFGMA-guide sannolikt betydligt bättre att anlita som guide än en slumpad tomte från gatan som, rent krasst, kanske har mindre utbildning och kunskap om bergsmässigt säkerhetstänk än du själv. Och då har du inte vunnit mycket på att betala dyra pengar för en guide.
Väljer du istället att ge dig ut utan guide är det bra att veta att västerländska bergskedjor är mycket bortskämda med välorganiserad och välfungerande bergsräddning. På de östasiatiska ögrupperna däremot – ”not so much”. Om något allvarligt händer så räkna med att du och dina åkkamrater är på egen hand. Detta kan skilja sig något från ort till ort, på vissa ställen finns någon form av bergsräddning, på andra ingenting alls. Oavsett finns det knappast någon organiserad bergsräddning av samma kaliber som i till exempel alperna.
Även om du inte är på större äventyr kan det vara bra att veta att du inte heller nödvändigtvis ska räkna med oklanderlig hjälp från skidpatrullerna på orterna. Återigen, det här skiljer sig oerhört mycket mellan de olika orterna, och som tumregel finns det ett visst samband mellan hur tillåtande de är med offpiståkning och hur förlåtande de är med de som skadat sig under utövandet av dito. På orter där det officiellt är tillåtet att åka offpist är min erfarenhet att skidpatrullen står till förfogande efter bästa förmåga, även om ”bästa förmåga” inte alltid innebär samma sak som i alperna. På orter där det inofficiellt är tillåtet att åka offpist (det vill säga att det inte är tillåtet, men ingen bryr sig om du gör det) kan det variera väldigt mycket hur mycket hjälp som ges vid olyckor, beroende lite på hur hårt hållna patrullen är av regelverket. På orter där är strikt otillåtet att åka offpist är det inte alls säkert att du får någon hjälp över huvud taget, oavsett du har lyckats ta dig tillbaka in i systemet eller inte. Jag har en bekant som lyckades krascha rejält in i ett träd på en ort där skogsåkning inom skidområdet är strängt förbjudet. Trots att hans åkkamrater på något mirakulöst sätt lyckats släpa honom tillbaka in i själva skidorten vägrade skidpatrullen hjälpa till. Först när de insåg att personen framför dem förmodligen skulle avlida utan sjukvårdshjälp tog de sig “friheten” att ringa efter ambulans, hämta en pulka och transportera ner honom till ortens bas.
I lägen som beskrivna ovan står japanernas annars oklanderliga inställning till arbetsmoral och service i direkt konflikt med en annan av deras hjärtebarn, deras strikta inställning till regler. Att veta när det är läge att ta mössan i hand och buga och när det går att böja eller bryta tydliga regler i Japan är en konst som inte är lätt att bemästra, något som också gäller skidåkning. Var och under vilka omständigheter det går utmärkt att åka offpist trots att det egentligen är förbjudet och när du ska hålla dig i kragen och sky skidpatrullen som elden finns det tyvärr inga generella riktlinjer för. För att få reda på vad som är “gällande” på skidorten du befinner dig på gäller antingen “trial and error” eller höra dig för med de som åkt i orten tidigare.
Vi avslutar och rundar av med något mer lättsamt, tillika något jag tycker är viktigt för att få den totala upplevelsen av att åka skidor i Japan – mat- och dryckeskultur! Något du förmodligen har hört talas om innan är ”jidohanbaiki”, japanernas idé om varuautomater. De påminner nog egentligen rätt mycket om motsvarande automater i Sverige, men är ofta lite mer nischade i sina utbud. En dryckersautomat innehåller oftast bara drycker och så vidare, i gengäld så har de en tendens att vara mer sofistikerade än våra bleka västerländska motsvarigheter. Med andra ord, varuautomater är en japansk specialitet, de finns lite överallt och säljer lite allt möjligt till klart humana priser, lär dig nyttja, älska och prisa dem! Har du åkt på tipdive på ett åk? Sväng förbi automaten i botten och köp något varmt att dricka. Totalt glömt att få med dig något att käka på en dag som är för episk för ett lunchstopp? Jidohanbaiki fixar. Avslutat en jävligt bra dag och inte fått med någon öl? Inga problem, det finns ett brett utbud några japanska mynt bort i botten av ditt åk!
Utöver jidohanbaiki gäller mest att du får testa dig igenom den lokala paletten. Det går utan problem att skriva en helt egen artikelserie om japansk mat, så utan att djupdyka ordentligt är det svårt att ge mer information än att det är upp till dig själv att testa dig igenom det som finns och själv upptäcka vad du gillar och inte. En del av sakerna har du förmodligen testat på hemmaplan, även om du inte kan räkna med att de smakar exakt likadant väl på plats, och vissa andra saker har du nästan helt säkert inte testat på hemmaplan. Förutom att du måste testa curry. Japansk curry är grymt.
1. Cash is King i Japan, det är undantag snarare än regel att det går att betala med kort.
2. Det är inte alltid bottenlöst puder, ens i Japan. Du behöver dock sällan vänta länge på nästa dump och mellan dumpen ger upptäcktsfärder ofta stora belöningar.
3. Onsen. Nog sagt.
4. Var mycket försiktig med vem du väljer som guide.
5. Bergsräddning och sjukvårdsinsatser lämnar ofta väldigt mycket att önska i jämförelse med vad vi är vana vid i västvärlden.
6. Japanska varuautomater, jidohanbaiki, är det stora svaret till alla glömska skidåkare i Japan.
