Jobbet på skidor del 3: Fotosession
Det var värt all möda på väg ner. Daniel Rönnbäck och Secondhands tajmade in dumpet i St Anton och får till en grym fotosession vid St Anton-tunneln.
En svartvit by vaknar sakta till liv utanför mitt fönster. Runt om den lilla orten sträcker sig alptopparna upp mott himlen. Ovanför byn ligger molnen gråa. Men ur de tjocka molnen faller stora vita flingor av snö. Det dumpar. Nytt, fräscht puder som från himmelriket. Sikten är inte så bra, men de sköna flingorna skapar en episk stämning när den sakta faller ner mot marken. Vi bestämmer oss för att dagens foto shoot får bli den klassiska St Anton-tunneln som sträcker sig några hundra meter mellan St Anton och St Christoph.
Vi packar in spadar, skidor, fotoutrustning och oss själva i bilen och lämnar Pettneu där vi bor. Med stora förväntningar rullar vi iväg mot tunneln. Det har kommit mycket snö. Plogbilarna går i ett mellan St Anton och St Christoph för att hålla vägarna fria från snö. Med nya vinterdäck och en fullastad bil har vi inte några större problem att ta oss upp för vägarna till tunneln. Dessvärre har de större och snäppet dyrare bilarna på väg mot det finare området i Arlberg, St Christoph, stora problem att ta sig fram. Halkan och den branta lutningen uppåt gör det svårt för de dubbfria däcken att få fäste.
Det är mycket man måste tänka på för när man är ute och filmar eller fotograferar. Absolut kan man bara åka ut och bygga ett hopp. Fånga tricket på film och hoppas att allt går bra. Men har man otur är olyckan framme. Antingen är det bara otur eller så handlar det om dumdristighet och okunskap. Den största faran man riskerar i Alperna är laviner. Utan kunskap och/eller erfarenhet kan beslut leda till stor skada och död. I vårt fall fanns lavinrisken i landningen och ovan för oss där berget sträckte sig uppåt med större orörda partier. Några viktiga punkter man kan tänka på är var kan lavinen släppa, finns det några flyktvägar om lavinen släpper och framför allt att alla har lavinutrustning på sig. Ett tips är att fråga de lokala guiderna hur lavinrisker är på den plats man tänker filma på.
För mig och Johan som står bakom kameran är det visuella och det estetiska det vi lägger mest tankar kring. Linjer, former i omgivningen, miljön som ger ögat något att följa och skapar ordning i bilden. En annan viktig aspekt är ljus och kontraster i det område vi kommer fota. Ljus och kontraster kan vara den stora skillnaden mellan en bra och en riktigt bra bild. Men den största och mest avgörande skillnaden är vilken vinkel man använder och hur man komponerar och beskär bilden. Att hitta en unik och annorlunda vinkel kan få just din bild att sticka ut från de andra. Innan man börjar fotografera och filma kan det vara bra att gå runt och titta på ditt spot från olika vinklar. Att tänka utanför ramarna är alltid ett säkert kort för att hitta en bra och unik bild. Anstränger man sig lite extra så blir det alltid lite bättre.
Som filmare bör man inte bara tänka på att fånga åkaren i luften utan också när åkaren landar. Skidåkning handlar inte bara om att göra grymma trick, droppa höga saker eller åka fort nerför branta berg. Detta är en del av skidåkningen, men det är en lång resa dit. Svett, träningsverk och brända kalorier ligger oftast bakom de flesta filmklipp och får inte glömmas bort. ”För att få lite substans i filmen” citerat Jesper Guldbrand, är det väldigt viktigt att även filma denna del i skidåkningen. Miljöer, vyer och estetiska byggnader som man passerar är bra material som fyller ut skidåkningen och ger filmen lite mer historia och berättelse.
Då jag själv åker skidor och inte bara står bakom kameran är jag medveten om risker och skador som kan ske för åkarna och överlåter riskbedömningen om det är körbart eller inte till de som ska åka.

Radiokontakt är både nödvändigt och ett billigare alternativ till mobiltelefonen. Johan håller kontakten med åkarna för att se till att alla är redo när dom droppar in.
Tunneln är väldigt lång och har flera möjliga utdropp. Vi hittar en bra plats att hoppa ut där landningen är som brantast och backen före ut droppet är tillräkligt brant för att farten ska räcka till. Jag tar själv på mig skidorna och hjälper till att trampa upp en gång. Den 60 centimeter djupa snön tär på krafterna. Men det är bättre att trötta ut mina ben nu så att Lars, Mårten och Sebastian är pigga då det är dags att hoppa.
Johan hittar en vinkel längre bort från tunnel medan jag själv kommer lite närmare och försöker få med de häftiga kraftledningarna i bakgrunden. Fotosessionen kan börja.

Om bilden: Mårten Bergkvist sätter sin 360 snyggt. Jag sökte en lägre vinkel för att förmedla höjden i bilden. Linjerna från pelarna upp mot tunnelns tak och snön som ligger ovanpå ger ögat en väg att vandra mot åkaren.
Mårten öppnar upp med en riktigt skön 360. Klick, första bilden är tagen. Dagen går riktigt bra och vi får riktigt bra bilder. Det är en lång väg att gå från landning upp till start. Den djupa snön gör det inte lättare. För att komma upp till start måste man gå till början av tunneln vilken bara det är en bedrift, sedan pulsa i den djupa snön uppe på tunneln fram till kicken och slutligen hela vägen upp till start.

Om bilden: De skarpa linjerna från taket, vägen och pelarna ramar in åkaren och låter även ögat vandra längs bilden. De sköna kontrasterna mellan det mörka i tunneln och det ljusa utanför skapar en tydlig skillnad. Sebastian Persson snurrar.
Sebastian, Mårten och Lars börjar känna av allt vandrande upp och alla tunga landningar. Det har blivit några riktigt bra bilder och film klipp under dagen. Den tidigare vita himlen har blivit grå och ljuset har blivit sämre. Vi bestämmer oss för att avsluta dagens foto shoot med lite lifestylebilder.
En riktigt lyckad dag, trötta ben, mörbultade kroppar och tomma magar beger sig hem mot den fortfarande gråa byn. När vi kommer hem till Pettneu har det mörknat och stadens lampor lyser upp i kvällen. Ännu en dag på jobbet avklarat på denna resa.











