Kanadarapport: På tur i Rogers Pass

Freeridemedlem Andrea Ahlenius rapporterar från ett British Columbia där snö inte direkt är någon bristvara.

Det är ett lyckorus som sprider sig i kroppen när vägen börjar gå uppför. Snön ligger kvar på träden. Det har snöat varje dag sedan vi kom till Kanada på nyårsafton. Och det snöar fortfarande. Avalanche Bulletin: “An additional 15 cm of new snow accumulated at treeline so far. This is the fourth system to bring heavy snowfall and 175 cm of storm snow has fallen since New Year’s Day. A further 20 to 30 cm is possible through tonight.”

”You are entering Rogers Pass, national historical site” står det på den bruna skylten vid vägkanten. Vi sitter på den McDonalds-flottiga Greyhoundbussen som kör hit från Calgary, via kända skidparadis som Banff, Lake Louise och Golden. Vi hoppar av med våra skidor vid Best Western hotellet. Den lätt överviktige Keith, en elektriker på väg till Revelstoke för att dricka öl och åka skidor, vinkar när bussen åker vidare med ändhållplats Vancouver.

Rogers Pass är beroendeframkallande och oförglömligt. Med sömn i ögonen spårar vi upp i knähögt puder omgivna av vitmålade träd som bugar inför oss i vinden och släpper ner en bomb av snö och väcker den del av oss som fortfarande sover. Stighudarna åker av på toppen av Grizzly Shoulder där vi just nu står ensamma ”on top of the world”. Efter vätskepåfyllning och en macka försvinner Stevie B med pudret sprutande bakom sig och tydligen även framför sig då han glatt hojtar ”face shot!” Stevie B jobbar för guideföretaget Yamnuska som är en av de största i Kanada på bergssporter. Han är engelsman och lockades hit av bergen för fyra år sedan. Vi lärde känna varandra förra året när jag var här för att ta en kanadensisk lavinkurs. Det är kul och lärorikt att ta en så kallad Recreational Avalanche Course.

Rogers Pass ligger mitt i Glacier nationalpark på den så kallade Trans Canada Highway, 80 km väst om Golden B.C. Vägen man utgår ifrån för de flesta av toppturerna ligger på 1330 möh; här faller ungefär 9,5 meter snö om året. På 1905 möh ligger en forskningsstation där man får ca 15 meter snö årligen. Snömängden, miljön och den långa vintersäsongen, som sträcker sig från mitten av november till mitten av maj, gör detta till en av världens bästa platser för toppturer.

Informationscentret har en fin utställning om områdets historia. Där kan du även få vägledning om hur man beter sig i nationalparken, ansöka om lov till de topptursområden med häng ner mot motorvägen som kan vara stängda för kontroll av laviner. Om snöförhållandena tillåter kan man beträda dessa områden med ett tillstånd som är gratis. Åker man där utan tillstånd är böterna dyra. De alltid lika tillmötesgående Chris och Dave sitter bakom disken och de har inte tillåtelse att rekommendera ställen att åka på men bjuder gärna på var ”de skulle åka om de inte jobbat”.

Rogers Pass är bäst med bil. Det går som sagt Greyhound-bussar hit, men man behöver bil för att ta sig till de flesta av topptursområdena. Boendet är begränsat till Best Western-hotellet, fyra hyttor och campingmöjligheter. Man kan även bo på vandrarhem i Golden där det finns möjlighet att laga egen mat. Från Golden tar man sig på en timme till Rogers Pass, men på grund av tidsskillnaden vinner du en timme på vägen upp. Bor man i Golden kan man kombinera toppturerna med ”liftåkning” i Kicking Horse.

Text: Andrea Ahlenius