Kanadaspecial: Revelstoke, Kicking Horse & Golden

I den tredje och sista delen av vår Kanadaspecial tar Kristoffer Frenkel sig en närmare titt på Revelstoke, Kicking Horse, Golden och Rogers Pass.

Foto: Klas Winell

Man får snabbt in vanan att åka bil. Det är ungefär lika långt mellan de tre stora stoppen på The Powder Highway. Det tar ungefär fem timmar mellan Calgary-Fernie-Nelson-Revelstoke-Calgary och upplägget inför varje transport blir snabbt vana, och en ganska trevlig sådan. Man åker skidor till klockan två, sen lunch, sedan in i bilen och raska steg mot nästa mål.

Färden från Nelson till Revelstoke är inte bara lång utan också otroligt vacker. Vägen går över berget och utsikten är helt otrolig; skog, berg, snö och himmel så långt ögat kan nå. Det är både skrämmande och unikt att nästan allt man ser på vägen till Revelstoke är vildmark. Kanada är stort, men själva innebörden av stort gör sig extra påmind då man åkt bil 20 mil utan åka igenom ett enda större samhälle.

Bara tre timmar från Nelson ligger Nakusp och här finns flera naturliga varma källor som erbjuder en välbehövlig rengöring och ett charmigt avbrott på bilåkandet. Under bar himmel i en näst intill skållhet pool ligger vi och flyter och tittar på stjärnorna tills huden är skrynkligare än dollarsedeln jag råkade tvätta dagen innan. Helt plötsligt känns allt mycket lättare och att åka de avslutande milen till Revelstoke känns inte längre som en omöjlighet. Av en ren tillfällighet lyckas vi tajma färjan från Galena och 45 minuter senare parkerar vi äntligen utanför hotellet i Revelstoke.

Foto: Kristoffer Frenkel

Foto: Kristoffer Frenkel

Kulturkrockar i all ära, men det tär på på mig när jag för femte gången försöker förklara för motelägaren att jag har en reservation under ”K-R-I-S-T-O-F-F-E-R  F-R-E-N-K-E-L” och Xtravel, och trots att jag pekar på mitt namn i liggaren verkar det hjälpa hjälp. Mr Cheng menar att det är fullt på hotellet och det krävs att jag visar att de redan dragit en reservationsavgift på mitt Mastercard för att han ska släppa in oss. När jag vänder mig om till Eric som varit i kontakt med Mr Cheng tidigare så skakar han på huvudet och mumlar…
– Samma visa varje gång. Hela världen kan fakturera, utom detta motell.

För bara några år sedan var det endast tågrallare som arbetade inom industrin och skoterfanatiker som befolkade Revelstoke. Det är bara tre år sedan man påbörjade expansionen av orten och nu satsar man för fulla muggar för att ta upp kampen mot de andra stora orterna i Kanada.

Foto: Royce Sihlis

Att få tillstånd att bygga ut skidorter är en ovanlig verksamhet i Kanada, då miljörörelsen är stark och stora områden av deras natur är olika typer av nationalparker och intresset att låta några skidsugna företag få exploatera naturen har minst sagt varit svagt. Det är först på senare tid som det börjat bli möjligt att åter få bygga nya skidorter. Revelstoke, som tidigare endast hade en liten lift som inte tog sig ovanför trädgränsen, har nu välsignats med både gondoler och fyrstolsliftar.

Foto: Big Green

Berget är högt och fallhöjden är Nordamerikas högsta, något de är väldigt stolta över. Den högalpina terrängen är mer lik Alperna är resten av Kanada, något som lockat både nya turister och filmbolag. Till skillnad från de andra orterna vi besöker under resan är det liftköer och trängsel här. En känsla som känns både tråkig och stressande om man kommer direkt från hippie-Nelson.

 
Foto: Janne Ljungren

– Jag är så glad att vi kunde få ihop det!

Framför mig står Josh, som arrenderar den lodge som vår helikopter ska lyfta ifrån. Josh tar emot oss vid bilen och för med van hand in oss till frukostmatsalen där allt som en hungrig skidåkare kan tänkas önska finns. Under tiden vi äter vår ekologiska havregrynsgröt med jordgubbar går de igenom vad vi ska göra under dagen. De förklarar var vi ska åka och framförallt hur vi ska rädda oss ur en störtande helikopter (som om vi nu skulle kunna välja det).
Efter en dag på berget i Revelstoke insåg vi att snön inte kunde bli sämre och att vi var tvungna att hitta på något drastiskt för att få uppleva lite extra snö innan vi åter skulle hem till Sverige. I området finns flera helikopteroperatörer och de flesta är fullbokade sedan flera månader tillbaka. Eagle Pass råkar ha ett avhopp dagen efter och vill mer än gärna fylla sin helikopter med oss. Att flyga helikopter är dyrare än att åka cat-skiing, mycket dyrare, men i gengälld får du en ovanlig upplevelse som garanterat kommer ligga kvar på näthinnan en lång tid efter du kommit hem från Kanada.

När jag frågar hur stort området vi kan flyga på är drar guiden upp en karta och pekar.
– Vi startar här och kan flyga hit, säger guiden och pekar på ett området som är ungefär lika stort som Småland.

Foto: Wally Randall

Innan vi kommer till sista stoppet på vägen, Kicking Horse och Golden, ligger Rogers Pass. Detta naturreservat har inga liftar utan kräver att du hikar eller går på tur. Du måste skriva in dig hos parkvakten när du kommer, samt skriva ut dig när du går. På det sättet får de åtminstone en vag uppfattning om någon är bort. Men förvänta dig inte någon expresshjälp. Går du vilse på fjället eller något händer är det bäst att du kommer ihåg det du lärde dig på scouterna annars kan det blir svårt att klara sig om något händer. Alternativen är att antingen göra dagsturer eller flerdagsturer och sov i någon av de enkla övernattningsstugor som finns i dalarna.

Golden, en gruvstad som ligger mitt ute i ingenstans har en trött charm över sig som det inte går att sätta ord på. Visst, husen är slitna, staden är grå och det mest nöjesaktiga som staden kunnat erbjuda är Mikes-bar, där lokalsen tidigare kunnat få se kvinnliga bröst. När Eric frågar varför de tvingats stänga får han kort och gott svaret att ”we ran out of fresh meat”.

Toppen av Super Bowl
Foto: Wally Randall

Oavsett har staden en mysig vibe i sig och framförallt finns här ett par grymma restauranger med höga ambitioner och duktiga kockar. Room 21 serverar modern mat med inslag från hela världen och Terrass fokuserar på närodlat och ekologiskt. Ägaren och köksmästaren här gör sitt yttersta för att själv kunna odla de ingredienser han behöver för sin matlagning.

I likhet med Revelstoke är Kicking Horse förhållandevis nybyggt. Liftarna är moderna och snabba men charmen, som man kan hitta i exempelvis Whitewater, saknas. Som tur är saknar inte berget charm och potential. Även om snön är vindpinad och hård under de dagarna vi befinner oss här, fullständigt skriker berget av potential. Små rännor, stenar som måste hoppas och stigar som måste hikas. Vill man spendera mer än några dagar här behöver man definitivt inte oroa sig över att åka samma åk två gånger.

Foto: Andrew Mirabito

Foto: Klas Winell
Högst upp på berget ligger Eagles Nest – en backrestaurang som ger oss det perfekta avslutet på två intensiva veckor. Vi har hunnit med att åka tvåhundra mil i bil, hänga med hippies, ätit efterrätt med vitlöksklyftor, ätit hemmagjorda muffins i hytten på en pistmaskin, liftat med pickups, köpt kläder på Wal-Mart och druckit litervis med blaskigt kaffe.

Under den sista lunchen summerar vi vår tid i Kanada som ett roligt äventyr. Mycket är inte som i Europa; folk är vänliga och öppna, bensinen är billig och portionerna på maten är stora.

Tyvärr så hittade vi inte det som vi framförallt kom hit för, nämligen osmakliga mängder snö och snorkelbeklädda bummare. Men vad gör det när man enkelt kan boka en ny resa nästa år och om snön suger få höra av valfri kanadensare
– You should have been here last year man, the snow was sooooooo epic. It was the deepest we ever had….

Text: Kristoffer Frenkel