Kosovo på skidor

Kosovos självständighetsförklaring har toppat nyheterna på senaste tiden. Freeride kollade in Kosovos egna toppar; Snöbeklädda Mount Sara och skidorten Brezovica Ski Center.

Foto: Mattias Gregor Ridung

Det är mycket riktigt att alpin skidåkning inte är bland det första du tänker på när du hör talas om Kosovo, den sydliga provinsen i Serbien. Istället har Kosovo stått i det internationella samfundets blickfång för krig, konflikt och flyktingströmmar. Men Brezovica Ski Center i Kosovo förtjänar sitt utrymme i media, av flertalet olika anledningar. Skidorten är vackert beläget i Strpce (på albanska Shtërpca) kommun cirka 60 kilometer norr om Makedoniens huvudstad Skopje eller lika långt söder om Kosovos provinshuvudstad Pristina. För dig som tar dig med flyg till Skopje eller Pristina är en hyrbil att föredra.

Hawk är namnet på Kosovos största väg som tar dig fram till avfarten västerut och vägen Fish i dalgångarnas Kosovo. Efter 40 minuters körning med fantastiska vyer i dalgången kan du räkna med att vara framme. Det gäller att hålla ögonen öppna ordentligt så att du inte går miste om den solblekta skylten som dirigerar dig upp mot Mount Sara och Brezovica Ski Center. Brezovica är beläget i en av de serbiskstyrda kommunerna i Kosovo. Det finns en pågående debatt om en eventuell privatisering av den kommunstyrda skidorten. Hur som helst behöver denna skidort en rejäl ansiktslyftning så skidentusiasterna får en skidort värt namnet.

Idag är charmen något av skidortens ledord. Standarden är långt ifrån hög vilket är ett resultat av eftersatt underhåll. Men här finns viljan och entusiasmen vilket också bidrar till dess charm. Här får du uppleva något du troligtvis aldrig tidigare upplevt i skidvärlden.

Foto: Mattias Gregor Ridung

Avfartsvägen börjar stiga omedelbart och du får en känsla av Balkans alper ganska omgående. Vägen har en rad hus med arkitektur inspirerad av både fjäll och alpmiljö. Det är i slutet av april och vi har med hjälp av vår tolk ringt till Brezovica Ski Center för att bekräfta dagens tillgång till både snö och lift. Vi hade haft tur, dagen till ära var den näst sista för säsongen. Trots att vintern har varit mild i Kosovo ligger snön kvar i tillräckliga mängder, dalstationen är belägen på goda 1718 meter över havet, det kan till exempel jämföras med Åres 492. Den högsta toppen i skidområdet ligger på 2522 meter, Åres topp sträcker sig 1420 meter över havet.

Vi var först på plats, trodde vi. Men redan åtta på morgonen hade ett tjugotal entusiaster redan anlänt till anläggningen och tog sin morgonfika i en av de enkla kaffestugorna. Kaffestugan var en inredd husbil där utsikten från taket inte gick av för hackor. Liftarna var inte igång ännu, så efter kaffet tog jag in på skiduthyrningen och snackade med personalen.

Foto: Mattias Gregor Ridung

Man hade lagret fullt av skidor från Elan och snowboards från Burton. Till min förvåning var utrustningen relativt ny. Visst har Balkan en skidhistoria som heter duga med allt från Bojan Krischan till Kranska Gora, men det kändes långt bort för tillfället. Entusiasmen gick att ta på, av bara farten skrev man ut ett intyg på att jag genomfört skidskola på plats och fick på så sätt ett trevligt skidminne med mig hem. Inte för att jag har gått i skidskola i Kosovo, men nu ser det ju ut som det.

Anläggningen stod klar någon gång i slutet av sjuttiotalet och har fungerat som tillflyktsort för alla möjliga människor tillhörande de finare delarna av samhället. Ett liftkort kostar 10 Euro per dag och med tanke på att en lärare i Kosovo inte tjänar mer än 190 Euro i månaden så är skidåkning få förunnat. Idag kommer skidentusiasterna hit från olika håll och kanter. I skidshopen springer jag på två herrar från Slovenien, apropå Bojan Krischan. Jag hälsar även på en amerikansk militär och ett par tjänstemän som arbetar för EU i Kosovo, alla med några timmars ledighet under lördagen.

Under en härlig skidåkarfrukost strax intill liften på Pizzeria Tina tog jag kontakt med ett gäng ungdomar som kom ut från ortens Skiers House. Det märktes på doften av alkohol att det hade blivit en sen natt. Men det var inget tal om att ligga och dra sig, det var ut i backen som gällde. Man kom med sitt gäng från Makedonien näst intill varje helg för att åka skidor och festa under säsongen. Man vittna om att Brezovica var det bästa skidområdet i regionen. Det kändes helt klart som att jag och mina vänner hade kommit till helt rätt plats, Brezovica Ski Center. Derim och hans kompisar tipsade om både snökvalitén och fina åk i backen.

Foto: Mattias Gregor Ridung

Det var inte tal om vare sig kvitto eller liftkort när jag betalade till den storvuxne herren som skötte av och på vid liften. Han tog tioeurosedeln och stoppade ner den i sin egen ficka och tyckte bara jag skulle hoppa upp i den tvåsitsiga stolsliften. Liftkort existerade helt enkelt inte. Den här liftturen är inget för den känslige skidåkaren då liften troligtvis är lika gammal som anläggningen. Men återigen, charm det hade den. Sittliften tog nästan en halv timme, men samtidigt var utsikten enastående över bergsmassivet och konflikternas Kosovo kändes väldigt långt borta. I backen befanns sig alla möjliga kategorier skidåkare, i neonrosa overaller, folk som valde att åka i bar överkropp och självklart åttiotalsfenomenet big foot. Det var riktigt kul att se ett par härliga storfötter igen med tanke på den enorma genomslagskraft Snowblades haft i Europa.

Skidåkningen var bättre än jag vågats hoppas på. Det var ingen annan än jag som valde att ta del av snön utanför pisten, tur var väl det för paradiset kom att bli mitt eget under timmar av skidåkning. Området är stort och lättillgängligt även då resten av liftarna inte var i gång. Väljer du stighudarna och gå på tur en dag som denna kommer du ha ett helt bergsmassiv för din egen del. Ett besök på Pizzeria Tina och en dag full av snösäker skidåkning är värt det, den där lilla omvägen till Kosovos egna alper.