Lotte Arai: Japanskt puder och liftkort i första klass
Japow, en dröm för de flesta skidåkare. Att få uppleva den fantastiska kulturen, maten och att plöja puder djupare än du någonsin behöver. Har du även en förkärlek till hotellet i filmen The Shining, och gillar att betala extra för priority boarding på flygplatsen, då är Lotte Arai, en all-in-one resort med mer offpist än pist, något för dig som söker det där lilla extra i den japanska tillvaron.
Lotte Arai är speciellt på flera sätt. Det är ett mindre system med en handfull liftar och en gondol, vilket på pappret inte gör det speciellt lockande för skidåkare. Systemets högsta topp, Mount Okenashi, ligger på 1429 meter över havet, men själva systemet börjar en bra bit upp, på 320 meter över havet. Men, Lotte Arai packar in en stor mängd områden för offpist i de olika zonerna belägna mellan de fåtal nedfarter som finns. Den liftburna offpisten är väldigt lättillgänglig, där du praktiskt taget serveras massvis med fina åk i den kuperade terrängen ned från Zendanaliftens toppstation.
Welcome to Overlook Hotel, Mr. Johnny
Det som gjorde att vi föll för Lotte Arai, och egentligen hela Myoko-området, var hur lätt det är att ta sig dit. Första målet är dock att lyckats ta dig och din respektingivande uppsättning puderlagg, touringskidor och pjäxor, något som den dubbla småbarnsföräldern Andreas Lundstam kallar för handbagage, från flygplatsen in till Tokyo. När du sedan navigerat dig genom den evighets-labyrint japanerna kallar Tokyo station, hoppar du på Hokuriku Shinkansen-linjen mot Joetsu Myoko och andas ut. Notera dock att till skillnad från Sverige, där vi alla kliver på tågen samtidigt i samma anda som ”hela havet stormar”, så står man i Japan i prydligt i markerade köer och väntar på sin tur, särskilt om du köpt obokad platsbiljett. Knappa två timmar senare anländer du vid Joetsu Myoko och hoppar på hotellets transferbuss för de sista 20 minuterna upp till hotellkomplexet.
Klockan är strax innan 21 på kvällen och vi kliver igenom portarna på Lotte Arai, döpt efter den närliggande tillsynes ödsliga byn. Vad som enligt diverse bokningssajter för hotellrum ska vara fullbokat, ser nästan läskigt ödsligt ut. Även om det engelska språket inte är en prioritering i Japan, servicebranschen inkluderat, så kan jag inte undgå att känna en liten besvikelse över att inte blivit bemött med “Welcome to Overlook Hotel, Mr. Johnny”. Nog för att jag heter Johan och de stora lysande bokstäverna ovanför entrén stavar “ARAI”, så går det inte att med ett hotellkomplex i denna anda, tillsammans med den skrämmande tomheten, att känna stora likheter med Stanley Kubricks The Shining.
Tidigt morgonen efter, laddade med jetlag och peppade för japow i solsken, beger oss om än lite nervösa ned mot frukosten. Gårdagens improviserade room service-middag innehöll 90% okänt biologiskt material för oss två helyllesvenska “kött-och-potatis-killar”. Frukosten lugnar dock våra skakiga svenska nerver med en buffé jag aldrig sett tidigare på något hotell. Potatis i alla olika former (yes!), pannkakor, köttgryta, nudlar, sushi, toast – you name it! Här blandas maträtter från alla tider på dygnet och kontinenter till en enda underbar buffé, med utsökt bryggkaffe.
Japow i business class
Nog för att liftköer inte är ett okänt begrepp även hemma i Sverige, men det är söndag, har dumpat och är strålande sol. Kalla kårar isar genom våra nervsystem, och inte för att ett par tvillingar i hotellkorridoren önskar underhållning i evighet, utan för att de första puderrävarna redan började köa 07.00 utanför gondolens dalstation. Vi ställer oss nervöst i kön till det lilla hålet i väggen som säljer liftkort. Prydligt radar sig två köer fram: en med skid- och snowboardåkare som ska köpa liftkort och en med skidor och brädor prydligt lagda för att behålla sin plats i kön för färd upp när liften öppnar. I bakhuvudet gör sig ångesten över den kö som växer sig större och större påmind och bilder av kung-fu slagsmål med pjäxor spelas upp, likt historierna om puderhets från USA. Vi väljer att köpa ett First Class-kort för dagen som kostar oss cirka 650 kronor, i tron om att alla andra såklart gör likadant och att sticka ut från mängden vore väldigt osvenskt av oss. Ett First Class-kort ger dig tillgång till en egen exklusiv snabbare kö till liftarna och man får åka upp innan ordinarie öppettider. Ett vanligt liftkort, eller Economy Class, som de kallar dem, går loss på cirka 500 kronor och hänvisar dig till den vanliga knegar-kön och ordinarie tider. När vi tar den första gondolen upp 08.00 med våra exklusiva liftkort kan vi inte annat än att stretcha på smilbanden till det yttersta. Det är strålande sol och framför oss med blicken mot berget, vit kall snö i form av lättaste japanskt puder och större delen av kön lämnar vi bakom oss i Economy Class. Det blåa Japanska havet och spännande berg tornar upp sig bortom den enorma slätten genom plexiglasfönstret, landskapet ser väldigt speciellt ut på något sätt. Det är platt som frukostens pannkaka och helt tvärt växer bergen rakt upp ur marken, och vi funderar på om det inte kan finnas skidåkning där med.
När vi når toppstationen och hoppat av Zendanaliften tar det inte många millisekunder av telepatisk skidkompisförmåga att bestämma de första svängarna ned sker under samma sittlift som vi precis kom upp i. De svenska skratten och glädjeropen ekar mellan de glesa träden i Funaishizonen samtidigt som vi i synkad gosskör skriker vi behöver bredare skidor de gånger vi kommer upp för luft. Det är just här som Lotte Arai skiner som starkast, den väldigt lättillgängliga offpisten i en väldigt trevlig kuperad topografi. Hela området består av en mängd olika bowls som erbjuder åkning åt alla håll beroende på vilken sida av kammen du väljer. Det blir relativt snabbt en hel del spår, men eftersom mängden snö är sådär klassiskt japansk, så tar det egentligen inte bort något från den fantastiskt roliga åkningen och skidglädjen. Även om det spåras upp, så vågar vi knappt tänka på hur underbart tomt det kan vara här om det inte vore söndag och strålande sol.
Just solen är ju lite av en paradox här i Japan. Solsken en puderdag som denna är ju det varje skidåkare drömmer om som liten hjälmfoting. Men området, tillsammans med stora delar av Japan, ligger på den 35:e norra breddgraden tillsammans med länder som Iran, Afghanistan och Algeriet. Lägg till att bergen inte är massivt höga a lá Alperna, så när solen väl skiner så påverkar det snön snabbt. Även om sluttningarna med söderläge får lite blötare snö, så påverkas inte humöret nämnvärt. Att hitta kall snö även in på eftermiddagen är inget större problem, man kanske får tänja något på de avspärrningar som finns. Något som de lokala förmågorna också verkar utnyttja hej vilt.
Vid lunchtid får vi svaret på varför de flesta valt att köpa Economy Class-korten. De olika zonerna för offpist öppnar vid olika tidpunkter under dagen och de flesta verkar ha laddat för en kort hajk upp mot Mount Okenashi för access till Big Bowl, som zonen kallas. Härifrån har skidspetsarna en fullspäckad japansk sushibuffé med öppna fält förgyllda med lössnö som kan ge dig relativ långa åk för att vara Japan.
En japansk topografiparadox
Lotte Arai är en liten och exklusiv resort med ett stort hotell. Även om kön som formade sig tidigt på morgon gav skäl till oro, så var det egentligen aldrig någon liftkö, trängsel eller känsla av puderhysteri, trots en solig söndag efter snöfall. Även den enda restaurangen uppe på berget var glesbefolkad. Områdets topografi spelar en sådan här liten resort rakt in i sushirullen, samtidigt som det skapar problem för oss puderrävar. Mount Okenash och Mount Kokenashi skapar små dalar och bowls gjorda för japanskt-patenterade pudersvängar om och om igen. Designen på systemet gör att du med lätthet kan hålla dig till Zendanaliften en hel dag och bara vika av vid önskad linje. Vill du ta dig ned i zonerna Wase och Mamushi så hoppar du efteråt bara på gondolen vid sin mellanstation, Roppongi station, och du är åter på toppen av systemet inom 10 minuter. Det är just här som Lotte Arai skiner som starkast, det kuperade mindre systemet med mängder av linjer och åk med access från liften. Problemet kommer i samma topografi som skapar denna fantastiska lekpark. Lutningen på berget blir flackare och flackare ju närmare dalstationen du kommer, vilket gör att all offpistskidåkning sker med fördel på den övre tredjedelen av berget. Detta är något som blir extra påtagligt när det dumpat så pass mycket som det ofta gör i Japan. Mängden snö gör att du knappt får någon fart i flackare terräng, och här kan du då bara utnyttja en del av berget.
Runt om systemet så hägrar flera dalar och bergssidor, med orörda åk och sluttningar. Men osäkerheten ifall man tar sig tillbaka in i systemet utan att behöva bestiga en mindre bergssida, gör att vi låter dessa åk förbli just en hägring för denna gång.
Man kan inte beskylla Lotte Arai för att ha ett större utbud av backrestauranger, för det finns bara en uppe på berget, vid gondolens bergstation och foten av Zendanaliften ligger “Sky-restaurant ZEN”. Förutom skyltar på japanska och de obligatoriska vending machines som finns överallt, så är det inte mycket som avslöjar att detta är en restaurang mitt i Japan. Inredningen är sådär generisk att den skulle kunna placeras i vilken skidort som helst i alperna. Maten gör sitt jobb för en hungrig skidåkare utan att ge någon svindlande kulinarisk upplevelse. Välj din maträtt i den lilla maskinen med bilder, klassiskt japanskt eller västerländsk grill, betala och ge lappen till personalen i kassan. Enkelt och effektivt! Killen som serverar den obligatoriska skidåkar-ölen i varje ben gör dock sitt jobb med bravur och ett enormt leende på läpparna.
Själva hotellet huserar dock hela fem olika restauranger, från BBQ steak house, västerländsk buffé och såklart sushi. Lägg till en 7–8 caféer, barer och lounger, så har du allt du egentligen behöver för hela din vistelse. Lite som en permanent stationerad finlandsfärja, fast med högre klass och mindre känsla av tonårsgäng på solsemester. Precis som skidsystemet lyser starkast med sin lättillgängliga offpist, gör hotellkomplexet detsamma med att husera allt och mycket mer under ett tak. Detta inklusive en kareokebar (såklart) och en stort banquettesal där du kan visa upp dagens Instagram-bangers på “state-of-the-art audio-visual equipment”.
Sista svängen
Så vad säger då Freerides inhyrda idoljury om Lotte Arai? En starka 8/10 sushirullar måste ändå ges i sin helhet då här finns riktigt rolig och lättilgänglig skidåkning. Området ligger en bit avsides och många beger sig till det närliggande Myoko Kogenområdet där Nagano är den staden som ligger närmast. Är man då här en vanlig vardag så torde sig det vara ännu mindre folk än en solig söndag. En nackdel är att de vet hur man tar betalt för sina rum på hotellet. Cirka 3200 kronor per natt för ett dubbelrum bjuder inte in till några längre vistelser, om det inte dumpat extra mycket vill säga. Lägg till liftkort, frukost, lunch, middag och The Vapors, “Turning Japanese” i kareokebaren varje kväll, så tenderar vistelsen att dra iväg i kostnader. Men har du precis vunnit på Bingo Lotto så är Lotte Arai väl värt några dagar för att bryta av mot de klassiska och lätt överbefolkade, Hakuba och Niseko.
Faktaruta
Ta dig till Japan: Vi flög med Finnair från Stockholm, via Helsingfors och vidare till Tokyo. Nya plan och en extremt trevlig kabinpersonal gjorde resan till ett rent nöje, trots 13 timmar flygresa inklusive omväg på grund av konflikten i Ukraina.
Ta dig till Lotte Arai: Från Tokyo station ta Hokuriku Shinkansen-linjen till Joetsu Myoko. Glöm inte meddela hotellet i förväg angående transfer.
Åkning: Big Bowl är ett måste och hajken kan göras med eller utan stighudar. Annars bara leta dig längre bort från liftarna ju senare på dagen det blir.
Frukosten: Belägen i The Plate-restaurangen är riktigt bra, men var där när den öppnar.
Liftkö: Finns mest innan gondolen öppnar. Se till vara där innan 08:00 då besökare utanför hotellet anländer i horder.
Glöm inte: Återkommande besök i kareokebaren är lag i Japan.
