Lyngen, Norge: ”– Det är den bästa säsongen någonsin”
Eivind Aanensen och Krister Furnes Kopal radar upp åken kring Lyngen. Det är tidernas säsong vad gäller snö och än är det mycket vinter kvar såpass långt norrut i Norge. I början på maj åkte de norska herrarna ett helt nytt åk, en smal rackare till ränna som de kallar ”Ukkonen”. De tog den tredje gången gillt.
– Det är den bästa säsongen någonsin, berättar norska Eivind Aanasen.
Tillsammans med branta brädfantomen Krister Furnes Kopala åkte han första helgen i maj nedför den snorbranta rännan ”Ukkonen” i Lyngenalperna, utanför Tromsø i Nordnorge.
– Snöförhållandena denna säsong har gjort det möjligt att åka nya spektakulära grejer, saker som jag och Krister bara tidigare har drömt om berättar Eivind.
Under de senaste åren har de tittat på flera projekt i Lyngen. Bland annat två linjer från Lakselvtindmassivet. Under de senaste två åren har kompisarna lyckats samla högupplösta bilder för att se om det är möjligt att köra nya linjer längs Goverdalsbreen:
– Efter att ha tillbringat mycket tid i området under april hade har vi haft goda möjligheter att hålla reda på hur snön har utvecklats.
I sitt första försök på Ukkonen åkte de till Goverdalen en onsdag eftermiddag och slog läger:
– Vi vaknade tidigt på morgonen och började ta höjd upp mot Goverdalsbreen. När vi närmade oss linjen började saker och ting i området falla isär. Vi drog snabbt slutsatsen att vi var för sent ute, så vi övervägde valet att köra linjen. Det var en dålig känsla, men samtidigt fick vi en bra överblick över över potentiella crux längs linjen. Vi vände.
Några dagar senare försökte de sig på linjen ytterligare en gång:
– Den här gången planerade vi att klättra på rännan på västsidan och sedan droppa in på östra sidan eftersom vi hade god kontroll över hur saker såg ut. Från 23:00 från Lakselvbukt gick vi lugnt uppför floden. När klockan passerade 01:30 fick vi en dålig känsla av hela grejen trots att snöförhållandena verkade mycket säkra. Vi gav upp vårt andra försök och vände igen.
Vid det tredje försöket bestämde de sig för att gå klockan 07:00, eftersom det inte rapporterades någon sol i området på morgonen:
– Vi klättrade upp på åsen på västsidan (Salama) i stora lavinkäglor med genomslag i varje steg. Vi var vid toppen tre timmar efter start och redo att verkligen försöka.
På toppen måste de först orientera sig om hur stor hängdrivan var:
– Detta var tidskrävande, men viktigt. Efter att ha hittat en bra plats för snöankare, gjorde vi den första rappellen för dagen och stod nu under drivan, högst upp på nya åket ”Ukkonen”.
I den övre delen av åket hittade de världens bäst snö. Lätt puder.
– Efter att ha kört första biten blir linjen omedelbart brantare (50 grader) och vi körde hoppsvängar ner mot det första cruxet. På den brantaste delen av linjen hittade vi en bra plats för ankare och vi gjorde en ny rappel. Sedan var det 30 meter nedåtklättring innan vi kunde åka skidor kontinuerligt hela vägen ner. Magi.
