NM – En resumé
Ok, jag gillar ju verkligen skidåkning i allmänhet och svensk rock ´n roll-åkning i synnerhet. Jag har varit på plats uppe vid NM sedan millenieskiftet och nästan alltid blivit lika imponerad. Men årets tävlingar uppe i Riksgränsen har blåst mig fullkomligt av stolen.
Det började med en isvägg i Sadeln med solen som ständig bevakare av de första stapplande svängarna utför den rikligt snöansatta nordsidan. Alla mådde bättre än vad dom förtjänade i den tryckande vårvärmen och få visste måttet av åkning de skulle bli bjudna på de kommande dagarna.
Prognosen löd två dagar fint väder och de märktes på åkarna när de dag två gav sig på Ravinen som om allting hängde på det åket. Den tidigare linjen skiers right som avslutas med en återvändsgränd med tillhörande drop – Kaj-linjen – utsattes för en regelrätt slakt denna dag.
Tävlingen var spännande och öppen i alla klasser även efter det första finalåket. I alpinklassen hade flera personer slagläge som tog sig an berget på olika imponerande sätt. Kristoffer Turdell med sin bombastiska åkstil och trickpåse, Mattias Rönngren med sin överljudshastighet på alla underlag med perfekta skär och sällan med tvärställda skidor, Olle Regnér som trots en minisk-skada åkte lika starkt, snabbt och kraftfullt som vi är vana och se honom. Sen hade vi Carl Regnér. En doldis för många i dessa sammanhang. Det är ingen imponerande syn när man ser honom i backen stillastående. Här finner du inga Sverre Liliequist-buggar som kunde lyfta ett helt hus eller franskt solsvett ansikte som vittnar om flera decennier på berget. Annat blir det däremot när man ser 22-åringen med fart nedför. Med en bred skidbakgrund både i parken och bland käppar åker Carl med en bländande teknik, fart och luft. Det bevisade han i Ravinen när han med gaslås tog ner farten in i Kaj-klippan med snabba tekniska svängar med full kontroll, tog luft, landade med en lätthet vi inte hade sett dittills i tävlingen och fortsatte ner till sista klippan och i 80 knyck hängde ut en av de vackraste 360s jag har sett.
I damklassen var nivån riktigt hög och det var öppet hela vägen in till målsnöret. Förhandsfavoriten Matilda Rapaport fick sällskap av det norska puckelpist-ässet Hedvig Wessel, schweiziska Elizabeth Gerritzen och Karin Stöckel för att nämna några.
När Karin Stöckel sedan som första dam gjorde ett inspirerat försök på dubbeln i Branten men fick medvridning utför sista flyget och gick ner tungt stod det mellan Hedvig och Matilda vem som skulle bli skandinavisk mästare. Matilda körde alla tävlingens åk med den rutin vi vet att hon besitter. Ingen kan värja sig mot hennes fina teknik som får varje åk att se precis hur lätt som helst ut trots att hon många gånger väljer svårare linjer än övriga startfältet.
På telemarkssidan blev det en intensiv strid mellan Per Jonsson och Erik Nordin där minsta möjliga marginal tillslut tippade pokalen åt Erik Nordins håll.
I snowboardklassen vann Cody Bramwell alla åk med god marginal och en osedvanlig talang har presenterat sig. Ståsäker och kreativ men samtidigt rutinerad. I en allt igenom imponerande tävling, imponerade Cody Bramwell mest av alla.
* Felix Lomans dubbla bakåtvolt i Ravinen – första dubbeln någonsin
* Olle Regnérs åk i Branten – det förmodat snabbaste åket i NMs historia
* Edvin Olssons lincoln loop i Ravinen – det största tricket som har landats
* Oscar Erikssons försök på dubbeln i Ravinen när han tryckte av från en sten ovanför Kaj-klippan
* Carl Regners avslutande 360 i Ravinen
* Alla unga åkare som visar att återväxten är bortom bra
* Nikolai Schirmers försök på 360 från Kaj-klippan
* Truls Möfelt tomahawk nerför hela Sadeln
* Lotten Rapps krasch på Kaj-klippan i Ravinen
* Kim Gustavsson ramlar ut för hela Branten
Matilda Rapaport
Matilda sitter i en bil på väg ut ur Stockholm med pojkvännen Mattias Hargin, på väg ner mot Skåne och en väns bröllop. Sverige kan nog inte bli mer kontrastrikt än vad det är i den nykrönta skandinaviske mästaren i extremåknings liv just nu.
Stort grattis, hur är läget?
– Tack, det var jävligt kul. Det har ju gått lite segt den här säsongen med mycket krascher så det känns riktigt skönt att få köra stabilt under tre åk. Det är det som är det svåraste uppe vid NM.
Vad tänkte du inför?
– Ja, jag vill ju vinna och har ju nån form av favorittryck, det är lite jobbigt. Jag ser NM som minst lika prestigefylld tävling som ett FWT-stopp. Mattias hade peppat mig inför och sagt, ”släpp allt runtomkring och gå bara in för att vinna”.
Vilket åk är du mest nöjd över?
– Jag tror ändå Branten. Jag åkte som jag ville. Tryckte på ifrån start, behöll farten ner till klippan. Jag hade rekat dubbeln där nere för att förhållandena var så bra, men ville ha ett enkelt åk som jag verkligen kunde köra bra.
Hur känner du om NM överlag 2015?
– Extrem tävling! Det var sjukt att se topp 10 på killarna, men vad jag fått höra så har tjejerna steppat upp som tusan också, många som kör bra, någon körde nån trea osv. Ett vinnaråk för tre år sedan är inte det idag.
Höjdpunkter?
– Killarnas åkning i Ravinen var häftigt att se. Men att komma ner på sista finalåket och känna att där satt den är svårslaget också.
Vem vann banketten?
– Det var många som gick ut hårt. Wille försvann efter middagen t.ex..
Cody Bramwell
Cody är tillbaka i Åre och chillar när jag når honom. Efter några vinst-intensiva veckor med dubbelseger i Freeride Video Awards och nu vinst i NM låter han förhållandevis lugn, men intygar att han är riktigt stokad och tycker det är grymt kul.
Stort grattis Cody, anade du det själv att du skulle vinna?
– Tack. Jag var med för två år sen och det gick ju sjukt dåligt. Körde på en railbräda och kraschade i kvalet. Jag hoppades att det skulle gå bra men det är alltid svårt att stå tre åk.
Vilket åk är du mest nöjd över?
– Det första, lätt. Att köra långflyget och landa i branten som var stenhård och lägga en etta ner. Jag blev chockad själv att jag stod upp, det är ju livsfarligt!
Du vann ju alla åk, vilken bedrift!
– Jag tycker jag fick lite väl mycket poäng för dom andra åken, hehe, men jag såg ju inte de andras åk. Det var rätt skönt att Björn Lindgren inte var med. (Björn har vunnit NM hur många gånger som helst reds. anm.)
Intryck av NM?
– Det var helt bisarrt. Andra dagen i Ravinen t.ex. Det var på en helt annan nivå när alla gick lös. Man blir lite besviken på sitt eget åk när man ser alla skidåkare göra helt störda grejer.
Har du något speciellt själv du tycker sticker ut?
– Felix Loman, första dagen med trean på långflyget. Sen sätter han ner första dubbeln i NMs historia. Helt galet!
Vem vann banketten?
– Jag är lite osäker. Jävligt många som var igång. Höken (Alexander Olofsson reds. anm.) är alltid en given nominerad. Går alltid för fullt.
Carl Regnér
”Vill även poängtera att uppskattningsvis 0,3% av framgången kan tillskrivas mig eftersom han åkte i mina pjuck” -Rasmus Regnér (Carls bror)
Carl Regnér är tillbaka i Åre och låg och sov när jag ringer (10:50), enligt egen utsago riktigt djupt. Hans åkning har inte undgått att imponera på någon under årets tävlingar och det finns nog inte en röst där ute som tycker att segern var orättvis.
Hur är läget Carl?
– Jag är sliten. Mest från banketten tror jag..
Känslan såhär efteråt?
– Det känns helt sjukt, jag vet inte vad som hände.
Vad tänkte du när inför NM?
– Mitt enda mål var att ta mig vidare till final. Det var det enda jag vågade tänka. Jag åkte bara för att ha jävligt kul och tänkte ingenting på hur det kunde gå.
Vilket åk är du mest nöjd över?
– Det måste vara det i branten. Jag mådde så fruktansvärt dåligt på start. Så nervös. Jag var på väg att ändra åket när Mattias kraschade. Tänkte skippa bakåtvolten på toppen då och började tänka dåliga tankar. Så jag är nöjd att jag tog mig samman och körde åket som jag skulle.
Varför åker du så fort?
– Inspired by brorsan. Han brukar åka fort. Jag stod och kollade på honom på start på Branten där han kompenserade för att han inte ville tricka ut för första med sitt dåliga knä så han klev upp 50 meter längre än alla andra.
Du och brorsan på pallen, hur känns det?
– Helt galet. Fruktansvärt kul att få dela det med honom. Vi har jävligt kul när vi åker ihop.
Intryck av NM?
– Måste nog vara de roligaste dagarna på hela säsongen. Lätt att säga såhär i efterhand iofs. för då mådde man ju jävligt dåligt. Spyfärdig på start typ. Men det är sjukt kul att träffa alla kompisar på säsongen och dela känslan av nervositet.
Vem vann banketten då?
– Det gjorde nog Petter Robertsson den gamla kingen. Obeskrivligt.
Årets Peak Performance rookie of the year-strid var proppfull med nya unga talanger som kunde ha vunnit men till slut blev det Kajsa Larsson och Edvin Olsson som knep det ärofyllda priset.
Topp tre NM 2015:
Skidor Herrar
1 Carl Regnér
2 Kristofer Turdell
3 Olle Regnér
Skidor Damer
1 Matilda Rapaport
2 Hedvig Wessel
3 Elizabeth Gerritzen
Snowboard
1 Cody Bramwell
2 Stefan Östling
3 Thomas Johansson
Telemark
1 Erik Nordin
2 Per Jonsson
3 Mattias Wrede






