Hoddevik: allt annat än kokosdrinkar och svajande palmer

Häng med på en annorlunda surfresa långt bort från kokosdrinkar och svajande palmer. Freeride har besökt norska Hoddevik för att njuta av svalkande vågor i Nordatlanten. Platsen där  bergen tornar upp sig från det turkosfärgade kalla havet som levererar ett bra beach break medan snöflingorna stundtals svävar i luften.

05.00 ringer klockan. Jag dundrar upp och ringer Pontus, resesällskapet för kommande dagar.
– Är du vaken? Frågar jag entusiastiskt.
– Va? Svarar han sovandes.

05.55 står jag utanför Pontus. Det är snö på träden och det känns för tillfället mer rimligt att vi ska åka på skidsemester.
– 5 minuter tidig? Skrattar han samtidigt som han trycker i sig en frukostmacka.

”Ingen i detta sällskap är känd för att ta klockan på speciellt stort allvar.”

Ingen i detta sällskap är känd för att ta klockan på speciellt stort allvar, men idag är vi kvickt iväg. Tiden är knapp, surfabstinensen är stor och vi ska på surfresa till norska Hoddevik!

Tajmingen på resan, som är planerad sedan flera veckor tillbaka, är oförskämt bra. Prognosen visar fem stjärnor och mellan 2-3 meter höga vågor i västlig riktning tillsammans med ostlig vind. För den oinvigde kan detta kan översättas till en skidrelaterad väderprognos som säger dryga 40 centimeter nysnö på natten följt av solsken och -5 grader under dagtid. Peppen är faktiskt helt okej när vi åker.

Två länder ska korsas på bredden, kust till kust. Ja, bilresan är lång. Riktigt lång. Och i takt med att Norges natur bröstar upp sig med berg, fjordar och annat trevligt som kan pigga upp två trötta förare så faller givetvis mörkret på. Men efter 17 timmars resa, två kvicka matstopp och en enklare felnavigering så ser vi den ikoniska blåvita skylten i novembermörkret, Hoddevik, finally!

Vi packar snabbt ur bilen och installerar oss på Lapoint Surfcamp innan vi går och lägger oss. Vid det här laget är hjärnan lika skruvad som en gammal telefonsladd, den vill somna och vakna på samma gång. Vi är på något sätt både över- och understimulerade på samma gång, kroppen skriker efter sömn men vill bara vakna för att få ta del av havet och bergen som vi nyligen skymtat i månljuset.

”Vid det här laget är hjärnan lika skruvad som en gammal telefonsladd”

Tillslut blir det morgon och vi försöker till en början att avgöra om vi sovit bra eller dåligt? Om vi är pigga eller trötta? Men så fort vi drar upp rullgardinen och skådar det storslagna landskapet så är bagateller som sömn och vila bortblåsta ur våra huvuden. Vi vräker i oss lite frukost, gör i ordningen utrustningen och beger oss ned till stranden illa kvickt.

Atlanten imponerar och vågorna trycker på ordentligt samtidigt som det blåser frisk offshore, det vill säga vind i vågornas motsatta riktning. Bergen tornar upp sig från det turkosfärgade kalla havet och det flyger snö i luften, upplevelsen är sådär underbart bisarr redan innan vi ens kommit i vattnet.

”Bergen tornar upp sig från det turkosfärgade kalla havet och det flyger snö i luften, upplevelsen är sådär underbart bisarr redan innan vi ens kommit i vattnet”

En av oss har storhetsvansinne och paddlar kvickt ut så långt det går från stranden för att möta de tre meter höga gröna monstrerna, ansikte mot ansikte. Efter en knapp timme i centrifugen med dessa bestar så simmar samma person in med svansen mellan benen mot grundare vatten för att surfa det bubblande vitvattnet tillsammans med sin kompanjon. Härligt ändå.
– Kempeflotta bølger idag! Utbrister en glad norsk som plaskar runt bland vågorna.

Och stämningen i viken är faktiskt över alla förväntningar. Mungiporna pekar tillsynes rätt upp mot bergstopparna på de allra flesta som är här. Och trots att det är mycket folk som besöker Hoddevik i höstrusket så blir det inte trångt i den stora viken.

Flera grupper av surfskolor huserar på stranden, och det är faktiskt helt perfekta förhållande för att lära sig att surfa denna kalla novemberdag. Vågorna är riktigt kraftiga, bryter långt ut och skummet som uppstår efter att vågorna brutit ger otroligt bra skjuts. Den som har en stor bräda behöver knappt paddla något alls för att belönas med en lång åktur hela vägen in till stranden.

När vi kommer tillbaka till stranden efter lunch så har det hunnit bli lågvatten. Vågorna är lika kraftiga som tidigare men nu går det helt plötsligt att se tydliga peakar och linjer som går att surfa. Och även om en del tid spenderas under vattnet även denna session så resulterar eftermiddagen stundvis i riktigt fin surf. Slutkörda så avslutas den redan maxade dagen med bastu och middag innan lampan släcks.

Morgonen gryr och under den här tiden på året gäller det att fånga dagen, eller åtminstone dagsljuset. Våtdräkten är långt ifrån torr när våra vägar skiljs åt mot stranden respektive fjälltoppar. Min reskamrat Pontus har nämligen bestämt sig för att vandra idag, medan jag fortsätter att surfa.

Det finns gott om lättillgänglig vandring i och runtomkring Hoddevik för den som vill bryta av vågsurfandet. På vårt camp ligger kartor och broschyrer utspridda med information om rutter och stigar i området. Det framgår tydligt att Hoddevik är ett ytterst lämpligt område för fjällvandring. Topparna som omringar dalen är drygt 400 meter höga och levererar en förstklassig havsutsikt över den norska kusten.

Nere på stranden råder snarlika förhållanden som dagen innan. Förmiddagen bjuder till största del på svårsurfade bomber men i takt med att högvattnet rinner undan så skapas också någorlunda vapenvila i havet. Under eftermiddagen är det glesare med folk i vattnet och vågorna bryter emellanåt helt perfekt vilken ger alla tappra krigare i skymningen högkvalitativa åkturer.

”Förmiddagen bjuder till största del på svårsurfade bomber, men i takt med att högvattnet rinner undan så skapas också någorlunda vapenvila i havet.”

Känslan att få surfa några riktigt fina vågor efter att ha tumlat runt i vitvattnet en hel förmiddag kan jämföras med känslan att belönas med några episka pudersvängarna efter en lång mödosam topptur uppförs i motvind. När mörkret faller på beger vi oss åter igen upp mot den röda villan som vi bor i för att repetera gårdagens process med bastu och mat.

Under den kilometerlånga färden upp mot den röda Lapoint-villan som vi bor i passerar vi hela byn och det slår en, vilket märkligt fenomen detta är. I en by som endast består av några bondgårdar och ensliga villor har tre stycken surfcamp slagit rot med en världsomfattande vallfärd av surfare som konsekvens.

”Bönderna i overall och surfarna i våtdräkt sneglar besynnerligt på varandra i någon slags gemensam harmoni”

Här möts traktorer och surfbussar på den smala vägen som ringlar genom byn. Bönderna i overall och surfarna i våtdräkt sneglar besynnerligt på varandra i någon slags gemensam harmoni. Här finns inga adresser på husen och den som har tur kan lyckas få till en pinne täckning på telefon på sina ställen. Det är en på många sätt befriande plats att befinna sig på.

Vår sista morgon gryr i Hoddevik och vi spanar i vanlig ordning ut genom fönstret innan frukost och konstaterar snabbt att svallet ser mindre ut idag. Den iskalla våtdräkten åker på som den vore ett svettigt underställ och innan morgonkaffet har svalnat så fångas dagens första vågor. Det är vindstilla och små, men ack så fina, vågor rullar sakta men säkert rullar in mot Hoddevik och bjuder generöst upp alla surfare till dans.

Och så fortsätter det i timmar, våg efter våg. Solen skiner över de snötäckta topparna som omringar oss och det klara vattnet i Hoddevik. Alla borde besöka Hoddevik någon gång i livet tänker jag. Naturupplevelsen är total och det blir en nästintill religös upplevelse att befinna sig mitt i detta magnifika landskap. En känsla som vi tar med under hela den långa bilresan hem till Sverige.

3 enkla tips för en bättre vistelse i Hoddevik

1. Spana ordentligt.
Ta några extra minuter på stranden och försök hitta peakar och referenser. Hoddevik är ett beachbreak med en ständigt föränderlig sandbotten vilket gör att vågorna bryter på olika ställen beroende väder, tidvatten och säsong.

2. Åk till Ervik om det är platt.
Om vågorna inte riktigt orkar hela vägen in till Hoddevik, åk till grannviken Ervik som ligger cirka 40 minuters bilresa bort. Här är vågorna oftast större och det är en något absurd känsla att surfa i skuggan av den intilliggande kyrkogården tillsammans med ett vrak från andra världskriget som sticker upp från botten.

3. Handla mat innan.
Det spar både tid och pengar. I Hoddevik finns ingen affär och det kommer garanterat kännas omotiverat att sätta sig i bilen för att åka och handla i närmsta samhälle på Stadtlandet.

Kolla in avsnittet av ”Freeride testar” som spelades in under samma resa!

 

Kortfakta om Hoddevik

Hoddevik ligger på Stadtlandet i Selje Kommun. Byn består av ett trettiotal hus och här finns varken affär eller bensinmack, närmsta samhälle att tanka och handla i är Leikanger som ligger cirka 20 minuters bilfärd bort. Chansen till en kombinerad skid- och surfresa finns då Stryn Sommerski Senter endast ligger drygt 2 timmars bilresa österut.

Resa hit:
Bil rekommenderas och att resa från Stockholm mäter drygt 100 mil enkel resa. För att flyga krävs vidare transport med buss och taxi, alternativt båt.

Boende:
Lapoint erbjuder två surfcamps i viken, Insikten och Utsikten, som har öppet från mars till november. Vintersurfare hänvisas till Stad Surfing som har öppet året runt.

  • Mer information om boende och Hoddevik som surfdestination finns på lapoint.se
Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera