Stryn: RAPPORT FRÅN ÖPPNINGSHELGEN

Öppningshelgen i norska Stryn bjöd på snöstorm, bättre begagnat puder och storslagna vyer. Häng med!

Klockan är sent slagen när vi rullar igenom tunnlarna på fjället som ska ta oss till Hjelledalen och slutdestinationen Stryn, och det är med nöd och näppe som vi över huvudtaget kommer fram. Den nätta resan på cirka hundra mil avslutas med snöstorm, tillika minimal sikt och sommardäcken försöker gång på gång placera oss i snödrivorna längs den vindpinade vägen. Som tur är stöter vi på en generös plogbilschaufför som kan leda oss fram i ovädret och tids nog checkar vi som planerat in på Folven Adventure Camp i Stryn.

Efter en kort men god natts sömn konstateras snabbt att skidcentret håller stängt hela dagen på grund av snö och blåst. Inget mer att göra än att fylla på kaffekoppen och acceptera det välbekanta faktum att vädret i Stryn kan vara riktigt ostabilt.

Vi cirkulerar lite på campingen och snacket går om hur episk skidåkningen varit under första dagarna denna sommarsäsong:
– Puder i maj! Det är inte ofta… säger en av säsongsarbetarna uppe bland husvagnarna på ”Folvenkollen”.

Skidpeppet är stort och växer i takt med att vi försöker planera den skidlösa dagen. Men det är verkligen inget problem att fördriva en dag utan skidåkning i Stryn. Naturen är obeskrivligt vacker, höga berg med snötäckta toppar och djupa dalar med turkosfärgat vatten. Det finns gott om stigar, utsiktsplatser och vattenfall att beundra och gruppen är efter dagen överens om att Stryn är värt ett besök även utan skidåkning.

Lördag morgon, klockan ringer och vi tar oss snabbt upp på fjället efter frukost. Bilen parkeras, pjäxor tas på, solen skiner och… liften står still. Länge. Lite för länge.

Nina Lensebakken, chef på Stryn Sommerski, får stå till svars för många skid- och brädåkares frågor om när liften ska starta igen. Ovissa svar om att liften förhoppningsvis kommer igång snart löper om varandra samtidigt som Stryn-legendaren Tommen håller stämningen vid liv utanför liftkortskassan. Och det är faktiskt inga sura miner bland besökarna, alla har tillsynes förståelse för situationen, och många väljer att dra på stighudarna och bege sig upp för egen hand. Tids nog kommer även liften igång och vi får äntligen ta sommarens första och efterlängtade svängar.

Dimman har nu dragit in och flera decimeter före detta puder, nu lika blöt som en lördagkväll på Folven, resulterar i minimalt glid och en sikt som knappt når ned till skidspetsarna. I ärlighetens namn är förhållandena faktiskt katastrofala, det är så klistrigt före att det knappt går att ta sig ned:
– Haha, det känns som att det är första gången jag åker skidor, vrålar en i sällskapet med oräkneliga skiddagar i benen.

Men stämningen är på topp ändå, glada skidåkare med leende läppar kastar sig ut för berget och många väljer att knata upp den sista biten där resterna av den forna glaciärliften skymtas genom den täta dimman. Ankarliften lär aldrig sättas i drift igen eftersom det inte finns någon is kvar att fästa liftstolparna i, och det finns något sorgligt över det hela som får en att reflektera över koldioxidutsläpp och en glaciär som smälter bort mitt framför ögonen på oss.

Stryn Sommerski består egentligen bara av ett sick-sack format spår som pistmaskinen kört upp samt en tillsynes riktigt fin park bestående av fem hopp, några rails och en drös med corners och diverse småhopp. Tyvärr får vi inte chansen att utnyttja parken i någon större utsträckning då föret inte riktigt tillåter det. Längs ned befinner sig även några entusiastiska åkare i fartdräkt som lyckats få upp en bana i ovädret.

Efter flera timmars åkning i tveksamma förhållanden snirklar vi oss ned till den grönskande dalen för middag och presskaffe. Under kvällen är Folven ovanligt lugn även om det finns de som fortfarande lever rövare på campingen likt för tio år sedan. Puben i källaren ger oss något kallt att dricka innan vi rundar av kvällen och somnar till bruset av alla porlande vattenfall bland bergen som omger oss.

Söndagen bjuder på snarlika förhållanden som gårdagen även om glidet och sikten sakta men säkert blir bättre ju längre dagen går. Några av oss knatar upp på toppen, en hike på dryga halvtimmen, för att ta sig an det klassiska åket ”Björnsson”. Efter utförd offpist-repa liftar Björnsson-gänget tillbaka till skidanläggningen i sann Stryn-anda och möter upp oss andra:
– I branten var det fint, mycket bättre glid nu… mumlar en skäggig Härjedaling till allas förvåning.

Och framåt lunch är det faktiskt så pass bra att det svider lite att byta om och påbörja resan hemåt, vetandes att de som befinner sig i Stryn i skrivandets stund troligtvis åker på lika episk slasksnö som vi är vana vid i denna norska idyll.

Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.