Nostalgisk puderjakt i Bad Gastein

Häng med på en nostalgisk skidresa till österrikiska Bad Gastein som lever upp till alla förväntningar. Massvis av lössnö, överpepp och varma bad!

Det är tjugo år sedan jag sist var i Bad Gastein. Mina förväntningar är omedvetet höga då jag har starka minnen från mitt första möte med riktigt puder här. Jag var inte mer än tolv år gammal men minns än idag lössnön som smekte bröstkorgen och de iskalla kallsuparna längs vägen ned under liften när jag besökta min storebror som gjorde säsong här i Österrike kring millenieskiftet.

Men nu äntligen, två decennier senare, anländer jag och mina vänner till Bad Gastein vid lunchtid. Vår självutnämnde reseledare ursäktar sig något då det förväntade gångavståndet från hotellet till liften visar sig vara något underskattat. Vi bor intill kyrkan i Bad Gastein, nära det ikoniska vattenfallet som dundrar ned genom byn, och i teorin bor vi faktiskt rätt så nära liften. Problemet är att hela Bad Gastein lutar rätt kraftigt och antalet höjdmeter som vi måste beta av, i pjäxor… på asfalt, inte känns särskilt inspirerande. Därför faller valet på skidbuss, vilket inte ens är ett problem då den går regelbundet med korta intervaller direkt utanför dörren till vårt hotell.

”Det känns som att tiden stått stilla. Vattenfallet är lika majestätiskt, Haeggbloms Bar står kvar och det är till och med lika mycket snö som för tjugo år sedan.”

Bussresan dröjer inte mer än fem minuter, men ger en nostalgisk upplevelse till trots. Det känns som att tiden stått stilla. Vattenfallet är lika majestätiskt, Haeggbloms Bar står kvar och det är till och med lika mycket snö som för tjugo år sedan. Kanske inte bröstdjupt, men å andra sidan var jag ju inte längre än 150 centimeter sist jag var här.

Nåväl, när vi tagit oss med gondol-liften Stubnerkogel upp till 2251 meters höjd möts vi av var skidåkares drömscenario. Just det. Puder, puder och ännu mera orört puder. Jag lyckas övertala mitt resesällskap att unna oss en snabb lunch innan vi tar första åket. De följer motvilligt med in och vi kastar i oss en macka och en kaffe och försöker få ned pulsen som eskalerar, åksuget är vid det här laget maximalt. 

Vi kollar på varandra och kommer överens om att ta det lugnt, som de mogna skidåkare vi är. Skaderisken finns ju trots allt där, speciellt efter några stela timmar i bilen.

Sen kör vi!

”En av oss tomahawkar redan i första åket, tjugo minuter senare ligger en annan knappt synlig i en snödriva och en tredje kör rätt in i ett träd.”

Men det dröjer inte länge förrän vår tidigare överenskommelse är som bortblåst. En av oss tomahawkar redan i första åket, tjugo minuter senare ligger en annan knappt synlig i en snödriva och en tredje kör rätt in i ett träd.

Vi tar några djupa andetag och inser att vi inte är vana vid så här bra snöförhållanden just under denna vinter. Därefter lossnar det, och vi bokstavligen pumpar puder resten av eftermiddagen. De decimetrarna av orörd fluffig nysnö som ligger har gjort gott och vi inser att tajmingen på resan är perfekt.
– Händer det här!? Utbrister den äldste i sällskapet med en leende som sträcker sig långt över topparna i Bad Gastein.

Under den orörda fluffiga nysnön kan man dock ibland känna botten och vi påminns då genast om hur hård terrängen måste ha varit innan detta snöfall.

”vi behöver inte leta efter orörd snö. Den ligger där mitt framför oss, hela dagen”

Större delen av åkningen sker precis bredvid liftarna på sidan som leder ned till Angertal. Ingen av oss hittar i området, men det gör inget, för vi behöver inte leta efter orörd snö. Den ligger där mitt framför oss, hela dagen, och vi beger oss aldrig längre iväg än att vi på sin höjd korsar skogen mellan två backar. 

Efter några timmar börjar vi bege oss tillbaka ned mot Bad Gastein by. Skippa sista åket sägs det, men det kan omöjligt gälla idag. Sista åket blir faktiskt det bästa på hela dagen, och börjar med ett stort öppet fält (orört givetvis) och avslutas med ett pillow-fält i skogen (behöver jag skriva att det var orört?).

Med glada miner och trötta ben spatserar vi därefter genom den kulliga byn med skidorna på axeln. Det är gott om folk här, och det är gott om folk som likt oss knatar med skidorna på axeln… och vid en närmare analys så visar det sig också vara gott om skidor med ett midjemått under 70 millimeter, vilket i sin tur förklarar att vi fått åka ospårat trots att vi var långt ifrån först upp på berget idag.

”Till och med solbrillorna som vissa besökare har på sig inomhus ser ut att vara bevarade från ett svunnet 90-tal.”

Dagen avslutas på Silver Bullet Bar som ligger strax nedanför ikoniska Hotel Salzburger Hof. Återigen känns det som att tiden stått stilla, här varvas Basket Case av Green Day med österrikiska afterski-klassiker. Till och med solbrillorna som vissa besökare har på sig inomhus ser ut att vara bevarade från ett svunnet 90-tal. Efter en nostalgisk afterski-upplevelse beger vi oss hemåt för en god natts sömn.

Morgonen gryr och regnet har piskat fönstret under natten. Vi inser att vår andra och sista dag i Bad Gastein sannolikt inte kommer att bli lika episk som den första. Med det konstaterat beger vi oss efter morgonkaffet upp på berget. Där vi möter upp vår österrikiske vän Lorenz, som vi träffade på näraliggande skidberget Sportgastein tidigare under denna resa.
– Morning guys. Let’s shred some pow! Säger han med lagom mycket ironi i rösten.

Gårdagens puder har, föga förvånande, regnat bort men Lorenz är fast besluten att hitta orörd kallsnö åt oss. Och det lyckas nästan. Efter att vi tagit oss upp med dubbla sittliftar till Hohe Scharte (2300 m.ö.h), passerat Mauskarkopf, Schlossalm (tävlingsface för Freeride World Qualifier) och därefter traverserat baksidan bort från den sista liften så är snön kall, men hård.

Det pudrar dock till i någon enstaka sväng men tyvärr så har regnet tagit det mesta fluffet ifrån oss. Mungiporna pekar likväl rätt upp mot den klarblåa himmelen och efter ett riktigt långt åk som avslutas med en klassisk kringelkrok-väg som tids nog mynnar ut i närheten av Bad Hofgastein så känner vi oss riktigt nöjda med dagen som varit ett sant äventyr.

”i sann överflöds-anda drar vi på oss badbyxorna och beslutar oss för att avsluta skidresan på Felsentherme”

Bad Gastein är historiskt en kurort, dit kejsare och kungligheter begav sig under 1800-talet för stärka sina kroppar fysiskt och psykiskt genom att bada i byns varma källor. Så i sann överflöds-anda drar vi på oss badbyxorna och beslutar oss för att avsluta skidresan på Felsentherme, som är Bad Gasteins största badhus. 

Här finns stora pooler både inom- och utomhus i varierade temperaturer, med allt från isvak till jacuzzi-varmt. Men även rutschkanor, bastu och barnpooler ryms inom området. Det är inte så genuint och kejserligt som vi hoppats men våra ömma benhinnor mår bättre efter några timmar i vattnet så det är väl värt ett besök.

Vi packar väskorna och förbereder oss för morgondagen då skidäventyret fortsätter till en annan österrikisk skidort. Och kan vi ens komma i närheten den skidåkningen vi fick under vår första dag här, då ska vi vara nöjda. För Bad Gastein var precis lika bra som jag mindes, och jag hoppas det inte behöver dröja tjugo år tills nästa gång!

Tre goda tips när ni är i Bad Gastein:

1. Ski amadé, inte så dumt.
Med liftkortet Ski amadé kan ni åka på 25 olika anläggningar, bland annat Sportgastein, St. Johann och Schladming för att nämna några. Värt att tänka på om ni planerar roadtrip.

2. Inga skidor i gondolerna.
Försök inte ens ta med er skidorna in i gondolen i Bad Gastein. Liftvakterna fullständigt sliter ut dem, oavsett vad.

3. Byn lutar.
Tänk på att hela byn består av branta backar när ni beräknar avstånd. Centrala Bad Gastein är beläget mellan 840 och 1200 meter över havet. Närmare 400 fallhöjdsmeter kan vara värt att ta med i beräkningen, oavsett om det är till liften på morgonen eller på vägen hem från afterskin.

Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera