Offpistguide Verbier: ”Alpernas mest kompletta skidort”

Mytomspunnet och smått legendariskt, Verbier i västra Schweiz bär på ett stort och lite tungt arv. Vi åkte dit för att åka lite lätt och härlig friåkning. Till vår hjälp tog vi snowboardåkande Christoffer Granbom som har haft orten som bas många säsonger.

– Jag har inte hittat ett system är så komplett som detta. Det finns åk i alla aspekter och terrängen är varierad, berättar fleråriga Verbier-säsongaren Christoffer Granbom när undertecknad efter två dagar i området uttrycker sin förvåning över de fantastiska möjligheterna till att hitta bra åkning.

Orten i fransktalande delen av Schweiz har ett rykte att vara dyr, och ja det stämmer. Vill du åka skidor med en tight budget ska du titta efter alternativ. Men mellan dyra uteluncher och påkostade fikapauser finns det i bergen ovan Verbier terräng som kan tysta den mest kaxiga skidåkaren.

Med den i sammanhanget seniora snowboardåkaren Granbom i spetsen och de något mer juniora åkarna Adam Björk och Cody Bramwell tätt bakom har några av pärlorna till åk betats av. Dessa presenteras nedan för dig som vill utforska mer än den svettiga puckelpisten som leder ned från toppen av Mont Fort. I Bruson åkte vi Grenier de Moay och Cattrack Gap, inne i Verbier huvudssystem körde vi Attelas, Bananen och Dog Leg

Christoffer Granbom har senaste tre säsongerna kört snowboard i finrummet på Freeride World Tour. Cody och Adam tävlar denna vinter på kvaltouren och tillhör skaran av de bättre kvalåkarna. De båda bor i vinter tillsammans med bland annat NM-fyran på skidor från 2017, David Deliv, i en lägenhet i Verbier. Jag får berättat för mig att större delen av det gäng som delar lägenheten tävlar på kvaltouren.

Efter att bilderna till denna artikel sköts knep Cody en förstaplats i Nendazs FWQ-tävling och Adam rundade av säsongen på kvaltouren med en fin andraplats i Obergurgl-Hochgurgl, men tyvärr lyckades ingen av de två kvala in till FWT. Samtidigt som Christoffer Granbom efter en tuff vinter ramlade ut från världstouren innebär detta att vi står utan svensk medverkan i snowboardklassen kommande vinter. Potentialen verkar ändå finns i kommande generation och det är inte omöjligt att vi åter får se svensk snowboardmedverkan på FWT inom en snar framtid.

Att resa till Verbier

Att flyga är, trots att denna artikel skapats år 2018, ett av de mer bekväma sätten att resa från Sverige till Verbier. Bäst landar du med din flight i Genevé varifrån du tar tåget till Martigny. I Martigny byter du sedan tåg och kliver på det mindre lokaltåget som slingrande tar dig upp mot bergen. Tåget du klev på i Martigny stannar i byn Le Chable, 700 höjdmeter nedanför Verbier.

Från Le Chable upp till Verbier reser du antingen med postbussen, som avgår från stationen, eller med gondolbanan som också ligger i tät anslutning till stationen.

Att bo i Le Chable och pendla upp till Verbier över dagen är inga som helst problem. Liften upp tar inte många minutrar. Skulle du välja en längre afterski och råkar missa sista gondolen ned från Verbier avgår det postbussar regelbundet fram till midnatt.

Vill du åka tåg till alporten går det givetvis också bra. Ta sikte på Martigny och byt sedan till lokaltåget mot Le Chable.

Bruson: Grenier de Moay och Cattrack Gap

Första åkdagen möter Granbom upp vid gondolen i Le Chable. Han muttrar på sin göteborgska något om att trafiken på vägen upp från Lausanne är värre än vanligt. Kort där efter dyker Adam Björk upp bakom en av betongpelarna.

Dagens åklag är så samlat. Cody, som jag ryktesvägen har fått veta gillar att gå stort, är i dag tvungen att sitta hemma för att vänta på leveransen av sin nya bräda. Den gamla är uttjänt och vi får klara oss utan Åresonen Cody Bramwell, som troligen har Jämtlands mest anglosaxiskt klingande namn.

De tre västsvenskarna, Granbom med rötter i Kungälv precis norr om Göteborg, Björk som har ett förflutet i Borås och undertecknad med bas i Skövde, enas om att inte åka upp till Verbier. Istället faller valet på att ta gondolen åt rakt motsatt håll och spendera dagen i skogen i Bruson.

Bruson ligger på motsatt sida av dalgången Val de Bagnes. I gondolen upp får jag lära mig att Bruson är stället att åka till dagar som denna. Dagar då molnen ligger lågt eller när dimman ligger tät. Liftkortet gäller för både Verbier och Bruson, vilket gör valet enklare de morgnar du vaknar upp och himlen är allt annat än blå.

Bruson erbjuder inte bara skogsåkning. I området finns även med högalpin åkning för dagar med bra sikt och i år stod området värd för en 3* deltävling av Freeride World Qualifier.

Vi inleder åkningen för dagen med att leta upp ett cattrack gap, en klippa stupar rakt ned ovanför en transportslinga och en feature av högre nivå uppenbara sig framför oss. Klippan ligger mer eller mindre mitt i systemet, men en bit från närmsta pist. För att komma dit tar du sittliften till toppen av systemet och skråar sedan ned något till skiers right innan du åker mer eller mindre raka vägen ned i skogen.

Cattrack-offpistrutten i vår Offpist & Toppturs-avdelning

Granbom och Björk åker klippan upprepade gånger. Perfekt ska det bli. Alltid finns något att slipa på. Granbom är den som mäktar med flest försök. Adam avbryter och lånar en kamera för att själv knäppa några bilder. Det ryckte helt enkelt lite för mycket i hans fotonerver. Under säsongen har hans behov att skapa med kameran mynnat ut i webbserien What would Ivan do. I vilken vi bland annat får följa med och se hur det går till att köra kvaltour bakom kuliserna.

Tillslut är landningen nedanför cattrackspåret inte lika perfekt som den var när åkandet inleddes och vi tvingas avbryta och fortsätta jakten på åk i andra delar av Brusonskogen. Att hitta nya åk är inte svårt när de två snowboardåkaren med god lokalkännedom leder sökandet. Jag behöver mer eller mindre bara nicka jakande och vi befinner oss snart vid starten på en ny perfekt linje att åka.

Dagen rundas av genom att vi tar oss till den södra delen av området. Det skjuts några bilder i inledningen av åket. Längre ned har värmen gjort sitt med snön och den är för tung för att vi ska lyckas skjuta några bra bilder. Vi enas om att bara åka för omväxlings skull.

Åket Grenier de Moay offpistdatabasen

Verbier – Attelas, Bananen och Dog Leg

Dagen där på har Cody fått tag på sin bräda och vi möts alla tre på toppen av Medran-liften. Tillsammans kliver vi in i en av gondolerna som utgör liften Funispace. På toppen dyker David Deliv upp, kollegan från kvaltouren är på jakt efter stora klippor att dropa. Vi är också på jakt efter stora klippor att dropa, men också på jakt efter fickor med pudersnö och solbelysta spines att lägga svängar i och på.

Första åket snubblar du nästa över när du kliver ut från liften. Bakom lifthuset finns ett klippigt och stenigt parti som vi ska skida ned för. Med en tung ryggsäck är det svettigt att ta sig ned, men för en råbarkad freerider är det en lekstuga av modell bättre. De tre åkarna tar sig ned lekande lätt till den öppnare och betydligt flackare snöfältet nedanför klipporna.

Attelas

Nästa vända är det dags att ge sig på en sten modell stor. Ingen av åkarna vill vara sämst och de laddar fullt. Nedanför stenen finns sedan fin kallsnö att spåra på väg ned mot lunchrestaurangen. Väl inne i restaurangen visare Granbom på vikten av rutin när han med van hand plockar ihop en väl komponerad räksallad. Resterande får nöja sig med sina medhavda lunchlådor.

På terrassen utanför spikar den yngre delen av skaran att vi ska ta oss upp till ett åk som går under namnet Bananen. Sagt och gjort tar vi efter lunch liften upp till toppen av Mont Gelé varifrån vi sedan skråar oss vidare en halv kilometer för att sedan gå en kortare sträcka uppför med skidorna på axeln och brädorna under armarna.

Bananen-offpistrutten

Åket ned är långt, bra och helt klart värt strapatsen på vägen dit. Snön är kall och lätt, men ganska spårad en bit ned i åket. Halvvägs ned till Nendaz, granorten vars liftsystem hänger ihop med Verbier, är benen trötta och solen har tagit sin beskärda del av vår energi. Men än är inte dagen slut. Det finns en till sten av modell stor som de tre åkarna vill ge sig i kast med. Vi hinner med två vändor vid stenen innan det är dags att runda av och ta oss tillbaka ned till Verbier och avsluta dagen på en av uteserveringarna inte långt från liften Medran.

Bonusspåret för den vågade friåkaren är Dog Leg på Bec des Rosses. Till lookers left på det legendariska friåkningsfacet finns en ränna som är något humanare än övriga delen av bergsväggen. Berget är vanligtvis avstängt fram tills Xtreme Verbier, som brukar äga rum i skiftet mellan mars och april. Efter avslutad tävling går det sedan fint att känna på berget som några av världens bästa åkare tävlar nedför.

Länk till Bec des Rosses Dog Leg
Text: Axel Adolfsson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. Martin_Akesson
    2
    Martin_Akesson | 2018-04-13 11:17          

    Wow, en del riktigt fina bilder!!