Rapport från Arctic Downhill i Abisko

Nysnö, regn och sol. I princip alla väderförhållanden mötte de cirka 25-30 deltagare som tagit sig upp till Abisko för första upplagan av Arctic Downhill i slutet av augusti.

Daniel Olsson njuter av utsikten.
Foto: Jonas Abrahamsson

Eventet, som inte är en tävling utan en cykelsession, arrangerades för första gången och är tänkt att bli en årligt återkommande happening där platserna kommer att variera från år till år.

Daniel Olsson jagar Mats Kero.
Foto: Jonas Abrahamsson

Eventet, som är ett samarbete mellan Abisko STF, Adrenalin i Luleå och Kanis Action Center i Älvsbyn, smygstartade under torsdagen (red. anm. vecka 34) då ett tiotal cyklister dundrade nedför berget allt medan arrangörerna fixade till det sista med de olika nedfarterna. Nedfarterna, som är tre stycken för närvarande, är uteslutande single tracks i skön mix av böljande högfjällsterräng, tight björkskog och stenig, brant och trixigt. Åken är långa och andhämtnings/vätskestoppen kan lätt bli många, särskilt i början då man krampaktigt håller i bromsarna för att inte braka rätt ut i periferin (läs: snårigt vide, stenhårda fjällbjörkar, sten). Från toppstationen till dalstationen så är det längsta åket cirka 3 kilometer.

Under fredag förmiddag var det banrek och finputsning av linjeval, då det under eftermiddagen arrangerades en tävling (väldigt inofficiellt Norrbottniskt DH-mästerskap). När genomgången hölls vid toppstugan satt nitton förväntansfulla cyklister med fjärilar i magen och lyssnade på de enkla reglerna för tävlingen. Fritt linjeval enligt någon av de tre utmärkta cykellederna. Start med tre minuters mellanrum. Snabbaste tiden från topp till botten vinner.

Daniel Olsson tar luft på hällen.
Foto: Jonas Abrahamsson

När starten gick var det många som bet på naglarna, men mest nervös var nog Mattias Hellgren, chef för den cyklande säkerhetspatrullen som placerats ut längs nedfarterna. Det skulle dock visa sig att han oroade sig i onödan, alla klarade sig ner galant utan några allvarligare skavanker trots otaliga krascher och snygga mollbergare, huvudstupa över styret. Nedfarterna är bitvis svåra, desto svårare när tävlingshornen och adrenalinet har vuxit till bristningsgränsen, och man försöker kapa sekunder på fel ställe.

Under lördagen arrangerades en tripp till Narviks downhillbana för den som ville hänga på. Dock så hade ett ihärdigt regn under veckan innan gjort att dom, som kvällen innan (när sportdrycken började verka) vitt och brett pratat om hur dom tog den eller den svängen på tävlingen, snabbt fick släppa tv:n och sätta tungan rätt i munnen och sedan bokstavligen kana nedför fjällsidorna på Narviksfjellet. Banan är vanligtvis ganska så beskedlig men när den blir blöt och geggig så är det inte många banor i Norden som är svårare. Det fick både nybörjare och erfarna cyklister som slutit upp erfara.

Slokörade, blåslagna och med tre nya stygn i ett ansikte var det ändå en munter stämning i bussen på vägen hem till Abisko. Dusch, bastu och middag väntade. Under hela helgen ställde Abisko Turiststation upp hundraprocentigt med god och prisvärd mat trevlig och hjälpsam personal samt ett bra boende allt beroende på plånbok.

Det gäller att undvika fjällbjörkar inne i ”Fängårn forest”. Foto: Jonas Abrahamsson

Varierande utrustning i liften, 45000 kronors hojjar blandat med vandringskäppar. Foto: Jonas Abrahamsson

Under söndagen dök det upp ytterligare personer som var sugna på att prova downhillcykling och KAC och Adrenalin hade som tur var några hyrcyklar kvar som fortfarande var ”fit for fight” efter tre dagars mjölning nedför Nouljas sluttningar.

Allt som allt verkade alla deltagare och arrangörer mycket nöjda med helgen och nu är det bara lite efterarbete kvar för att se om också naturen var nöjd med helgens aktiviteter. Det gäller att se till så att inte alltför stora påfrestningar sker, på framför allt våtmarker, där cyklar och vandrare drar fram. Resultatet av detta arbete får utvisa om Arctic Downhill kommer att anordnas i Abisko även nästa år eller om det blir Riksgränsen, Narvik eller något annat berg någonstans i norr.

Fotnot: För den tävlingsinriktade kan sägas att banrekordet i Abisko (från toppstation till dalstation) ligger på 6 min 43 sek.