Rehabpepp – att växa som en chili

Sitter du strandad med ett avslitet korsband, söndertrasad axel eller kanske en bruten fot? Attackfriåkaren Peter Nilsson vet exat hur det känns. Han klippte ihop en tvåminuters edit om drivet att ta sig tillbaka.  

Förra vintern 2015/2016 blev inte som skidåkaren Peter Nilsson hade tänkt sig. En skada innebar ett otal regncheckar till alla hans planerade skidresor.

Vad hände egentligen förra säsongen Peter?
– Det var löjligt egentligen. Det var redan år 2015 som denna skadehistoria startar. Av allt dumt och knäppt som jag har gjort genom åren var det efter en lite kass landning på en 360 vid VM-6:an i Åre som det började. Den vårdagen kvart över tre på eftermiddagen fick jag en liten spricka i vänster knäs menisk. På hösten, när jag golfade med min Mamma, så gick menisken sönder helt – en riktig actionskada deluxe! Ha ha!

Blev det operation då, avlägsnande av menisken? 
– Nej, läkaren tycket att det såg ganska bra ut så de försökte sy tillbaka menisken. Det innebär längre rehabilitering, men å andra sidan har man kvar menisken. Då insåg jag att skidåkningen vintern 2015/2016 bara var att glömma.  Eller först tänkte jag ”kanske kan känna lite på det i februari” och typ ”ja, men mars kan jag nog ändå åka lite mer”. Det är klassiskt att tänka lite naivt, att det ska gå snabbt att rehaba och komma tillbaka på berget. Det jag fick förra vintern var några turdagar i Hemavan i april. Allt annat var bara att glömma.

Hur gick din rehabilitering och träning efter operationen?
– Det gick bra, muskler och allt annat kring knäet svarade fint. Det som var svårt var att ta det i rätt takt, sakta och metodiskt. Ibland körde jag på lite hårdare med irritation i knäet som svar, då fick jag backa tre steg och gå tillbaka till grundplanen att skynda långsamt. Det var uthållighet i snigelfart som var mina ledord. Efter 9 månader var knäet ganska bra, jag hade rörlighet och styrka. Då gick menisken sönder igen…

Aj, vad sade läkarna då? Bort med menisken?
– Ja, då var det godbye till den menisken. Grejern var att den bit som de hade sytt tillbaks i operationen hade inte växt fast ordentligt utan satt troligen bara i trådarna. Detta var i mitten av juli förra sommaren 2016. Fick lägga mig under kniven igen, ryggläge och vakenoperation (då fick man tid snabbare). Denna andra operation var en av mina mindre trevliga upplevelser i livet, det är lätt att tro att en operation är finlir och precision, men det kändes lite mer grovhugget när jag var vaken. Och efter operationen blev det en ny period med kryckor och rehabilitering. 

Fick du se den utopererade menisken förresten? 
– Yes! Det kom en sköterska och visade den för mig. Rehabiliteringen efter denna andra operation tog hela hösten 2016, det tog längre tid eftersom jag inte var helt klar med träningen efter den första operationen. Det var bara att kontinuerligt fortsätta bygga styrka och inte ha för bråttom. Uthållighet i snigelfart.  

Hur nära var du att helt ge upp skidåkningen? 
– Alltså, man frågar sig vad man håller på med. Men jag vet inte om jag var nära att släppa det helt, jag hann fundera mycket. Frågor poppar upp. Då var det grymt bra att kunna ha gammalt skidmaterial, klipp att kolla på och påminna sig om varför man håller på. Det är ju så kul när det fungerar på berget! Då är det värt det och man orkar fortsätta sin bitvis sega rehab-träning. 

Har du kommit upp i din vanliga attackerande stil som åkare?
– Jag håller på att hitta dit! Jag nosar lite på det varje dag här nere i Engelberg, som jag är i denna vinter och delar lya med Emelie Eriksson, Kristoffer Turdell, Oskar Björk och bröderna Regnér. Det börjar närma sig för mig rent åkmässigt. Denna vinter har varit lite märklig där januari var snöfattigt, mer pist än offpist. Jag hade tänkt tävla i slutet av januari i Engadin, men det blev inställt. Nu till helgen går en FWQ-tävling i Montafon och den ser ut att bli av och då ställer jag mig på starten. 

Tips för rehab-pepp?
– Försöka ta det för var det är. Det är lätt att låsa sig fast i allt man inte kan göra, plötsligt vill man bara åka skateboard, springa, göra benböj och liknande. Det är faktiskt en hel del andra saker man kan göra medan skadan läker ihop. Åka till Italien och sitta i solen och dricka kaffe. Jag hann under min tid med rehabiliteringen att skriva klart C-uppsatsen i finansiell ekonomi, tog kryckorna till biblioteket och körde på. Odlade också blommor och chili. Chilin tänkte jag ”vi växer oss starka tillsammans”, och det gjorde vi!

Är din edit en del av ett större projekt?
– Jag kallar det ”Stories from a Ski Bag” och detta är den första delen. Tanken är att när du reser som skidåkare är din väska inte bara fylld med tvätt, gamla tågbiljetter och värdelösa utländska mynt, utan även historier och minnen från skidresorna. Dessa gör jag edits av.

Några övriga tillägg angående din korta film?
– Jag hoppas att någon skadad stackare som sliter med gummiband, balansplattor och elände kanske kan bli lite inspirerad och glad!