Se upp för: Rebecka Eriksson

Totalseger i Norway Freeride Cup, NM-mästarinna i Riksgränsen och kvalpoäng i Freeride World Tour. Förra säsongen var en sagolik comeback från knäskadan för Rebecka Eriksson. I vinter satsar hon vidare med nytt, stort kontrakt i ryggen.

Rebecka Eriksson är uppväxt i Ullån, Åres kanske mesta skidkvarter. Härifrån kommer världsmästare i extremskidåkning, lagkaptener för norska puckellandslaget, grundare av jämtländska skidmärken, olympiska medaljörer och chefredaktörer som kör italienska sportbilar. Men det bästa med Ullån är att skoterspåret från Rödkulle går ända fram till farstutrappen. Det var den vägen Rebecka snabbt tog hem när backarna hade stängt och man var tvungen att åka hem. Dagarna tillbringades ofta uppe i Rödkulleskogen där Rebecka gjorde egna skogsstigar (som mer åren blev mer och mer extrema) med åkarkompisarna Sofie Windstedt och Kajsa Kling.
– Faktiskt så var det mest längdskidor när jag var liten. Jag tror jag började åka utför när jag var fem år först. Men jag var alltid uppe på fjället från första början; mamma släpade runt på mig i min pulka, minns Rebecka.

Vid åtta års ålder slussade Åres ”autopilot för skidglada kids” in Rebecka i racingen med träningar och tävlingar.
– Men det började bli för mycket när jag blev junior. Plötsligt skulle man ha fem par skidor och en pappa som var bästa vallaexperten. Det blev väldigt mycket liksom. En dag sa Sofie (Windstedt, red anm) att nu kör vi puckel istället. Så då gjorde vi det.

Puckel på schemat i skidgymnasiet i Järpen gav snabbt resultat och våren 2005 körde Rebecka i B-landslaget i Europacupen. Året efter gjorde hon sin första start i världscupen. Det var en överrotation i en bakåtvolt på träningsläger i Zermatt som gjorde en paus i karriären. En paus som gjorde oerhört ont. Främre korsbandet, inre sidoledband och båda meniskerna gick sönder.
– När jag var tillbaka bland pucklarna i Folgefonna förra hösten kände jag direkt att det var slut med puckel. Det var inte lika kul längre. Men jag ville åka skidor och drog till Kanada. Knät höll och jag placerade mig bra i Canadian Open Freeskiing Championships på Mt Roberts i Red Mountain.

Fortsättningen på fjolårssäsongen är storyn om en vacker comeback. Segrar i Lofoten och Hemsedal och en tredjeplats i Röldal gjorde att Rebecka vann Norway Freeride Cup i imponerande stil.
– Jag tycker själv att det kändes tajt i resultatlistorna, särskilt mellan Jana Lindkvist som körde riktigt bra, säger Rebecka.

Placeringen i Röldal, som ingick i kvalserien till Freeride World Tour, gav Rebecka en femtonde plats på FWT:s kvalranking. Det kan öppna möjligheter att få starta i världstouren som reserv.
– Efter en tripp som troligen går till Kanada nu snart blir det mycket Alperna för mig och kvaltävlingarna till världstouren. Jag är givetvis sugen på att köra Norway Freeride Cup igen.

NM krönte förra säsongen för Rebecka. Hon låg trea efter kvalet men kände att det fanns mer att ge. Vilket det fanns. Åket satt som det skulle och säsongen avslutade med titeln nordisk mästarinna. Rebecka åker stort för att inte vara så stor i kroppen. Det är istället puckelpisten som har gett henne rappheten i benen när det blir brant och knixigt och förmågan att parera och stå även i luriga lägen.

Det var flera som la ihop ett och ett. Rebecka är en av de nya skiddrottningarna och Helly Hansen knackade på dörren med ett kontrakt i det internationella teamet.
– De kände att de behövde en ny friåkartjej och stöttar mig nu så jag kan tävla ordentligt och provfilma. På sikt är målet att få sekvenser i en MSP-film. Men innan dess vill jag nog träna lite mer. Jag har ju knappt hunnit friåkt på bergen nere i Alperna ännu, skrattar Rebecka.

Text: Dan-Marcus Pethrus