Skottland – Bland kiltar och säckpipor

2011-04-19 09:38

Följ med Per Jonsson när han tar sig an Skottlands rännor och grytor med löshäll. Men en nypa tur med vädret, en fantastisk duktig fotograf och några whiskey i bagaget. Gruvarbetaren från Kiruna levererar från The Highlands.

Per Jonsson i Skottland
Foto: Fredrik Schenholm

– Sa du Skottland?
Jag trodde han skämtade när han sa att han åkte skidor i Skottland och att det dessutom var bra skidåkning. Jag skrattade lite åt det hela men lade det ändå bakom örat. Jag hade precis träffat Haglöfs återförsäljare i Skottland, Gus Sandman, på besök uppe i Riksgränsen. Vi bytte e-mailadresser och jag lovade att höra av mig om jag ville komma förbi.

Under sommaren var tanken på att åka till Skottland och åka skidor något som ibland kom upp i mina tankar. Till slut tog jag jag beslutet: Jag skulle åka till Skottland för att se om det var så bra som Gus verkligen hade sagt.

Skottland är för de flesta känt för sin whiskey och sina fina golfbanor. Många känner kanske också till att Skottland har många duktiga downhillcyklister och att de har arrangerat world cup-tävlingar i Fort William. Men inte många har hört någon som åkt skidor i detta fina land.

Skottland så som de flesta tänker på.
Foto: Fredrik Schenholm

Skottland tillhör Storbritannien och har cirka fem miljoner invånare. De har en egen flagga och kilt och säckpipa är förekommande bland delar av befolkningen. Skottlands olika skidsytem ligger i landets norra delar och området kallas Highlands, och är likt Norges natur med fjordar, berg och storslagna vyer.

Det finns fem olika skidsystem i Skottland, tre på västsidan och två på östsidan. Vi valde att besöka de tre orterna på västsidan, Nevis range, Glencoe och Avimore. Jag hade under hösten haft kontakt med Gus som vidarebefordrat mig till en kille vid namn Ben Thornburn som jobbade på visitScotland.com. Ben skickade redan i december bilder på hur han och hans kompisar var ute och körde puder i strålande sol. Jag trodde knappt att det var sant. Gus hade verkligen talat sanning när han berättat att Skottland hade bra skidåkning!

Per Jonsson med löshäll.
Foto: Fredrik SchenholmTvå dagar innan vi skulle flyga till Glasgow började det snöa. Lagom till när vi körde in i Fort William med vår högerstyrda bil har det kommit cirka 40 härliga centimeter nysnö. Det kändes overkligt. Vi skulle få åka puder i Skottland.

Ben från visitScotland.com hade tagit ledigt från jobbet för att visa oss runt i Nevis Range. Han slängde upp skidorna på axeln och började gå längs bergsryggen när vi kommit upp med den sista ankarliften. Vyn från toppen var sagolik. Solen sken och bergen såg lite ut som hemma i Riksgränsen, storslagna med lite rundade toppar. Inte så konstigt, förklarade senare vår geologexpert och tillika fotograf Fredrik Schenholm. Bergsskedjan i Skottland uppkom nämligen samtidigt som våra svenska fjäll och tillhör bergskedjan kaledoniderna.

Nevis Range består av åtta liftar och 18 pister. Röda pisterna är mest förekommande och pisterna varierar väldigt i kvalité. Men det var inte piståkningen jag hade tänkt utforska denna fina dag. Ben stannade till vid en ränna vid namn ”Easy gully”. Rännan var inte så lång utan öppnade snart upp sig till en gryta som ledde ner i dalen. På alla de tre orterna som vi besökte skedde offpiståkningen i grytor. Blev den ena spårad var det bara att gå över till nästa. Grejen med skidåkningen i Skottland var bara att de aldrig blev uppspårade.

Under hela vår vistelse i Skottland kunde vi bara välja att åka någon meter från vårt föregående åk och få ospårad snö igen. Visst fanns det människor som åkte offpist men det var inte många till antalet eller duktiga freeriders heller för den delen. De flesta åkte runt i skidkläder från tidigt 90-tal och skidor som var 210 cm långa och spikraka. Men de hade det lika roligt för det. Vi droppade in i rännan och snön var verkligen bra. Tryckte man till i svängen yrde snön över ansiktet och man fick riktiga face shoots. Helt underbart.

Efter några åk träffade vi Doug, en av Bens kompisar. I Skottland var freerideåkarna ännu mindre till antalet än i Sverige och de uppskattade att det kanske var 15-20 stycken som gillade att hoppa klippor och köra stora linjer. Doug är en local från Glencoe och lovade att visa sina ”secret spots” kommande dag.

Glencoes lyxiga skilodge…
Foto: Fredrik Schenholm

Människorna i Skottland var otroligt trevliga och hjälpte till så fort man behövde någont även då det gällde att visa smultronställen på berget. Glencoe är den äldsta anläggningen i Skottland och den första liften som tog oss upp till där skidåkningen börjar gick så sakta att jag nästan hann somna innan vi var uppe. Det var väldigt kallt på mornarna och vi fick ta på oss alla förstärkningsplagg vi hade med för att klara kylan.

Glencoe var ett lite brantare berg och man kunde skråa tillbaka till liften från alla offpiståk. Skidåkningen i Glencoe var minst lika bra som i Nevis Range, med många stora ytor och fin snö. Doug sa att vi hade tur som kom just i år. Förhållanden varierar kraftigt från år till år men att denna säsong nog var den bästa på säkert nio år. Ibland har det varit gräs på toppen i februari för att i år ha förhållanden som kan mäta sig med alperna.
Glencoe är inget jättestort system till ytan men har mycket varierande och rolig terräng. Det finns stora fina ytor och kluriga klippor i varierande höjd.

Brant åkning i Skottland.
Foto: Fredrik Schenholm
Fredrik och jag jobbade hårt med fotograferandet och resultatet blev därefter. Vi fick bilder vi aldrig trodde vi skulle få i Skottland. Vi fick puderbilder med fantastiska bakgrunder och linjebilder i hög fart med långa snösvansar hängandes efter. På olika ställen på berget kunde man se downhillramper sticka fram ur snön och som hängiven downhillåkare kan jag föreställa mig hur bra cyklingen är på sommaren i Glencoe.

I högländerna är man vana vid turister och hela området är uppbyggt kring friluftsaktiviteter. I Fort William finns hela 180 bed and breakfast-inrättningar och staden har ett stort aktivitetsutbud. Gillar man inte skidåkning kan man roa sig med att köra fyrhjuling längs smala skogsvägar, skjuta hagelgevär eller gå på någon snöskotur. I Fort William finns nästan alla aktiviteter du kan tänka dig att göra, sommar som vinter.

När vi sista dagen besökte Avimore Ski Resort förstod vi vad skottarna menade med att vi har haft tur med vädret och förhållanden och att det inte alltid är så bra. När vi kliver ur tåget som tagit oss upp till en mellanstation ser vi inte ens handen framför oss. Det är total white out och det snöar horisontellt. Vi beslutar oss för att ta en morgonkaffe i caféet och sätter oss ner och tittar ut på alla entusiastiska skotska skidåkare som åker upp och ner. Glädjen för snö och skidåkning är något som verkligen fanns på alla de skidorter som vi besökte. Ingen gnällde på att pisten inte var perfekt pistad eller att liften gick för sakta. Alla körde från öppning till stängning och när liften stängde laddade de med några öl på den lokala puben inför morgondagen och sen samma sak dagen efter igen. Skidåkningen var krav- och prestigelös och alla som ville fick vara med.
Vi tog några åk men åkte ganska snabbt ner till staden för att äta en klassisk fish and chips och köra tillbaka de två timmarna till Fort William och vår hyrda stuga.

Skottland tog verkligen mig med storm och överträffade alla mina förväntningar. Vi hade kanske exceptionellt bra skidförhållanden och fint väder under nästan hela vår vistelse men landet hade också så mycket mer. Människorna var trevliga, maten var bra och städerna var mysiga. Jag skulle inte rekommendera någon att åka till Skottland för att åka skidor om det var oerhörda mängder snö och coola linjer de var ute efter men däremot om någon ville ha en annorlunda semester i fin miljö. Jag älskar iallafall Skottland och jag hoppas jag snart kan åka tillbaka för at åka skidor eller varför inte ta med min cykel?

Whiskey-provning är ett bra sätt att avsluta dagen på.
Foto: Fredrik Schenholm