Snöläget i alperna: Engelberg
Vi skrev tidigare om ”snöläget i alperna” som på många håll lämnar mycket att önska. Artikeln fick folk i kommentarsfält att upprört utbrista: SKANDAL! Det är inte alls så dåligt. En av dom som ställde sig i mobben är FWQ-tävlande Sanne Mona som jobbar på Ski Lodge Engelberg. Respit från Engelberg – talare till stolen.
Även om vi nu alla har offrat vår bästa underställströja i merinoull som vi knappt hade råd med, samt vidare småkrafs som pojkvänner, flickvänner, mormors kattunge osv så har pudergudarna inte återkopplat.
Vi är högst troligt blockerad för inkommande samtal och postnord-kuriren tog kattungen till sin mormor som gav den till nya barnbarnet.
Huruvida vi har försökt eller inte så återstår faktum.
Det är nå djävulskt massa gnäll om den där snön i alperna som inte finns.
Det finns snö. Hela bergmassivet är kanske inte täckt i champagnepuder som böljande sträcker ut sig över en perfekt bas av hård packad oktobersnö. Det kanske inte snöar varje kväll mellan 20:00 till 06:30 dagen efter.
”Nu försöker jobba med det vi egentligen vill vara bra på. Att se jävligt cool ut i pisten.”
Men det finns så att det blir över.
Tidigare artikel med talande bilder visar på en ort i Österrike, med högsta toppen på, i runda slängar, 1996 m ö.h. Denna artikel var absolut befogad och jag sörjer med er, verkligen. MEN VAD F*N HADE NI TÄNKT ER? Toppen av skidsystemet är ju en bättre spottloska i höjd. I sammanhanget knappt motiverad för moppekörkort.
I schweiziska alperna, Engelberg för att vara specifik så har vi skidsystem som börjar från 1800 m.ö.h.
Vänta? Vad? Börjar på..?
Ja precis. Det här berget har lastbilskörkort C klass och är precis klar för uppkörning på pansarvagn.
Jag är helt enig om att det är lite tunt med snö nere i byn och även på de lägre bergmassivet mittemot som för övrigt ligger i solsida och fortfarande ger oss cashback på alla cykelprylar vi köpte i somras, men uppe på berget finns det potential.
Basen är stenhård och stabil, pisterna är välkammade och har ett jobb – att göra oss till bättre skidåkare. Tyvärr kan jag inte riktigt återkoppla i ämnet om huruvida vi byter till pistskidor eftersom vi inte har några.
Än dock förstår jag fenomenet och ställer mig positivt till att vara mångsidig.
I Engelberg har vi istället börjat gå tillbaka till den extremt roliga aktiviteten ”jibblinjer” och försöker jobba med det vi egentligen vill vara bra på. Att se jävligt cool ut i pisten.
Vidare bifogar jag med detta bildbevis på hur vi har det i de schweiziska alperna och vinkar medlidande åt öst nästa gång jag står på 3023 m.ö.h. och ska droppa in på en side-kicker i pisten.
