Trysil 1: Familjefavorit i nytt ljus

Trysil har fått ett nytt skimmer över sig i och med aktuella JOSS. Norska familjefavoriten Trysil har alltså mer att ge än plogande danskar, ett kalfjäll med kartongsnö och svindyra luncher. Freeride testade den störst fallhöjden i söder.

– Blir du med till Kanada Skogen?
Bård Strand är en liten man, mäter drygt en och sextio från de illröda pjäxorna på fötterna till den lika rosa mössan på huvudet. Hans 185 centimeter långa offpist-lagg ser ut som ett par överdimensionerade vattenskidor. Bård Strand är en av drygt åttio skidlärare som arbetar för Trysil Guidene, Trysils svenskägda skidskola. Arbetet är ett smart sätt att få tillgång till skidexpertis och utveckling, och samtidigt försörja sig på skidåkning. Men Bård är inte bara piståkare och skidlärare, han är även expert på att tillvarata den friåkning som 1132 meter höga Trysil erbjuder.
– Det finns alltid noe gøy sted o kjøre på här i Trysil.
Vi sätter oss i den gamla fyrstolsliften Knetta för att ta oss upp till Kanada Skogen.

En dag tidigare i veckan står jag på en av Trysilfjällets två toppar. En nedisad radiomast tornar upp sig nära den gamla tvåstolsliften Svart’n, släpliftarna Kanken och Hesten drar upp skidåkare från Fageråsen, respektive Turistsenter-sidan. Min blick sveper runt i en vid cirkel. Trysilfjället ligger i ensamt majestät. De närmaste skidorterna ligger öster ut på andra sidan gränsen, en knapp timmes bilfärd skiljer Trysil från Sälenområdet.

Två unga danska skidåkare kommer med skidorna i händerna gåendens upp mot platån där jag står. De kommer från backe 75. Något på tok?
– Helvete vad brant det var! Hur kan någon ta sig ner där levande?
De är några av de veckoturister som varje vinter glider ner till krönet och starten av den egendariska backe 75, en 45-grader brant preparerad pist även kallad Experten, och därefter tvingas inse sina begränsningar och vända om. Experten är en fröjd för duktiga skidåkare och ett aber för sladdande, medelgoda danska ynglingar. Nybörjare gör sig inget besvär över huvud taget – ett åk i Experten skulle sannolikt kunna bli det sista.
– Ni klämmer Experten nästa år, säger jag.
De två unga danskarna rycker på axlarna och lommar vidare för att finna ett enklare sätta att ta sig ner för fjället.

Vinden biter lite i kinderna på toppen. Drygt sextio nedfarter fylls i Trysil varje vinter av mestadels danska, norska och svenska skidåkare. De danska skidturisterna är den enskilt största gruppen med nära 40 procent. Trenden totalt sett är, sedan Skistars uppköp för fyra år sedan, ett ökat antal skidåkare på Trysilfjället. I år hoppas man på att krypa över miljonstrecket över antalet sålda liftkortsdagar.

Jag knäpper pjäxorna och glider bort mot backe 68 för att komma över till Fageråsen. Till vänster långt upp på kalfjället är sex pistmaskiner i full färd med att skyva ner snö till ett gigantisk hopp. Det är förberedelser för Jon Olsson Super Sessions. Byggmästare är Jon Olsson själv tillsammans med Trysilfjällets parkansvarige shapare Claes Högström från Karlstad. På andra sidan fjället, nere i Parken vid Knetta-liften, står det andra hoppet i princip redan klart för tävlingen. ”The Super Combo Kicker” och ”The Trick Buster” heter elementen i Trysil som bland andra Jon Olsson, Andreas Håtveit, PK Hunder, TJ Schiller och Simon Dumont skall slänga sig ut för. Jon Olssons event är en skarp kontrast mot den i övrigt rådande familjestämningen.

Trysil är en familjefavorit, men själva fjället hamnar ofta i fel familj. Trysil buntas inte sällan ihop med sina betydligt mindre svenska grannar i Dalarna. Trysil är högst i söder med en fallhöjd på 685 meter, största fallhöjden i Sälen finner du i Stöten med 365 meter, Tandådalen/Hundfjället ger sina skidåkare en höjdskillnad på 240 meter. Detta är fascinerande. Förutom prisnivå och, en för tillfället, svag svensk krona är det inte mycket som talar till Trysils nackdel om valet står mellan denna skidort och Sälen.

Trysil – Norges största skidanläggning – bör snarare bör nämnas i samma andetag som Åre och Hemsedal om man tittar på fallhöjd och terräng. Trysil har en bra park, som även är belyst under kvällsåkningen, och välpreparerade pister – Høgegga-området bjuder till exempel på fem branta, långa svarta backar, samt en fin puckelpist. Høgegga är ett fantastiskt pistområde för den som vill åka fort och brant. Att stanna i Sälen istället för att åka vidare till Trysil – som medelgod eller avancerad skidåkare – är lite som att stanna i en förort när en härligare, hippare och häftigare storstad väntar på andra sidan gränsen.

Vad gäller omgivningar lider Trysil av en nackdel gentemot Åre och Hemsedal – det må vara majestätiskt, men är dock ett ensamt berg. Avsaknaden av bergiga omgivningar gör att tur- och offpistmöjligheterna är begränsade. Både Åre och Hemsedal har fler toppar inom systemen lämpliga för kortare hiker, och det finns omkringliggande berg för seriösare strapatser. Men inne bland Trysilfjällets 71 kilometer av preparerade nedfarter finns det fortfarande fina orörda offpistområden, både på kalfjället och i skogen. Och jag har turen att vara bekant med en liten norrman som vet precis var de roligaste åken i Trysil står att finna.

I Knetta-liften skranglar vi med ett stoiskt lugn uppför berget. Ett och annat hinner dryftas under den långsamma liftfärden. Jag drar fram en klassisk norsk blodsocker-booster i form av en Kvikk Lunsj.
– Lite fel att svensken bjuder på norsk choklad, men vill du ha en bit?
– Tusen takk!
Sverige och Norge, två olika nationer. Ibland påminns man om att man är utomlands.

En kort evighet senare är vi uppe vid Knettas bergsstation. Vi står överst i parken, men lämnar de välformade kickarna, railsen och boxarna och viker skidvänster in i den ståtliga granskogen. Bård Strand tar täten och skidar fram under granarna, studsar på snösvampar och sveper tätt förbi träden som om de vore slalomportar. Den norske skidläraren och friåkaren anpassar sin teknik till terrängen på ett effektivt sätt, kalfjällets stora svepande svängar är inte att tänka på här inne i skogen. Några dagar senare visar han återigen prov på fint teknikbyte när vi åker mer öppen offpist vid Svart’n . Då försvinner Bård i enorma svängar och jag har inte chans att hänga med – han käkar höjdmeter som en bulimiker och mitt enda ledljus är hans starkt rosa toppluva.

Inne i Kanada Skogen fortsätter vi ut på en transportsträcka, skär tvärs över den och är lika snabbt inne bland granarna igen. Miljön påminner om andra sidan Atlanten – mängder av fint puder, resliga granar och spridda mindre klippartier. Trysil har två bra snöår i rad. Dessa veckor i början av mars 2009 verkar det aldrig sluta falla vita mjuka kristaller från skyn, mätpinnen visar redan en bit över en och en halv meter snö.

 

Puderalarmet i Trysil ringer så högt att världsjibbern Jon Olsson måste lystra. Vi skrattar gott när Jon Olsson först gnäller lite på sin Videoblogg över femton centimeter nysnö i Trysil. Själva står vi och stampar i liftkön av puderiver på måndagen. Några dagar senare visar det sig att Jon Olsson har gjort samma sak som vi – pumpat puder i Trysil, ”POW POW!!!…” heter inlägget på hans Videblogg och det är en fröjd att se en av världens bästa skidåkare rocka loss i skogen kring Høgegga liften. Hans kameraman Josh har det inte lika lätt.
– This puder stuff is not good for a beginner skier, är hans kommentar.

Kanada Skogen varar, likt långsamma liftfärder, inte för evigt. Vi kommer ut ur skogen vid ett stort indiantält i botten av ett klipparti. Bård Strand har, än en gång, attackerat fjället som en ivrig unge och vridit ur dess friåkningspotential likt wettex-trasa, ner till allra sista droppen. Vi dryper av svett, ångan ryker kring oss. Men jag blir knappt förvånad när han öppnar munnen och frågar:
– Blir du med till Kanada Skogen en tur till?

Fotnot: Missa inte Frerides offpistguide till Trysil.

Text: Anders Wingqvist, Foto: Anders Wingqvist