Trysil: Trollska stigar och tekniska manövrar

“It’s the little things that smoothes people’s roads the most,” konstaterade den fiktive äventyraren Huckleberry Finn 1884. Vi har varit i Trysil Bike Arena och cyklat deras allra första svart leden som döpts till Huckleberry.

När det gäller Trysil Bike Arenas senaste tillskott en svart stig döpt till just Huckleberry är det snarare de stora elementen som sätter ton för dagen. Feta features, snirkliga rockgardens och rejäla hopp varierat med små knixiga svängar och sugande uppförscykling.

Det är en augustimorgon runt tio-snåret. Dimslöjorna som tidigare på morgonen svept in Trysil och de omgivande fjällen har ersatts av en blå, blå himmel och sensommarsol. Trysilguiden Sebastian Yttergren är utrustad med solglasögon men har lämnat shortsen hemma. Någon riktig värmebölja är det inte att tala om. Jag står redo med min tvåfärgade, heldämpade hyrcykel.

Huckleberry: Första svarta leden

Huckleberry, som invigdes i juni i år, är cirka 650 meter lång och ligger innästlad längst inne i Guilla, Trysils mountainbike-område som totalt omfattar 20 kilometer av stigar, graderade från blått till svart. Stigen, som tog runt två-tre veckor att bygga, är Trysil Bike Arenas enda maskinbyggda svarta led.

Däcken behöver inte gnugga grus, eftersom bara dirt har använts till de röda och svarta stigarna, förklarar Yttergren:
–Bättre underlag brukar jag säga, men tål inte lika mycket.
Längs nedförsbackarna har man försökt undvika att tillfoga skador på skogen, fortsätter han. Grävmaskinen har tagit bort det översta organiska lagret och lagt det på sidorna så att det där kan växa skog igen.

Belägen i närheten av vägen, länkar Huckleberry samman med flera andra tekniska stigar. Ofta finns det inte så många nybörjare i området, säger Yttergren. Och vill man, så är det är lätt att parkera i närheten och skippa nybörjarstarten på Guilla helt och hållet. Grannen är den rödgraderade Redneck, som också visar sig vara hans favorit:
– Börjar klara alla hopp. Jäkligt kul! Sådant flyt.

Full fart och högt växeltal

Det som gäller för Trysils svarta debutant är att “få på flytet,” som Yttergren formulerar det. Från stigens inledande drop där fjällskogen öppnar upp sig likt röda mattan innan den efterföljande step-upen tar dig rakt ut i den yviga grönskan.

Kanske har det att göra med att den bakomliggande idén för alla Guillas cykelstigar- och leder, vars design signerats det franska företaget BikeSolutions; att framhäva flytet i cyklingen.

Två table-tops. Trädberm. Stora stenar. Små stenar. Att försöka rulla över någon stenbumling, det är bara att glömma. “Coolt, om du har fart,” konstaterar Yttergren. Vid nästa step-up lyder rådet:
– Trampa inte, full fart. Då går det inte att overshoota.

Överraskningsmoment

– Det som är speciellt med den svarta: inga alternativa linjer vid features, flinar Yttergren.
Efter en lång, men inte jättebrant sväng bestående av en rockgarden kommer det hopp som Yttergren beskriver som, “sketchy.” Gaphoppet har nämligen en blind landning. Ett liknande hopp finns också på röda repan Redneck, dock i mindre skala. Det lönar sig att kliva av cykeln, om så bara för att ta sig en snabbtitt.

Annars är det lätt att man får en mindre chock, säger Yttergren, eftersom det bär rätt in i en berm. Missar man den? Tja, då flyger man rakt ut i skogen. Sätter man landningen däremot är belöningen en rad små knixiga svängar där man kan komma in i ett skönt flyt.

Det är värt att tillägga att inför vissa moment har det byggts in smidiga rastplatser, just för att man ska ta chansen att kika lite extra på terrängen som följer. Många stigcyklare har valt att haka på. Det glädjer Yttergren:
– Världens bästa cyklister är tvungna att tänka efter, inte bara köra.

Skippa downhill-cykeln

Den som stiftat bekantskap med Trysil, vare sig vinter- eller sommartid, vet att kuperad terräng – ja, det är bara början. Något som stigbyggarna tagit fasta på. Det går mycket uppför med idogt klättrande och trampande som följd. Det är mer freeride- än downhillpark menar Yttergren:
– Varje gång jag ser människor med riktiga downhillcyklar så tänker jag ‘stackars folk.’

Ursprungligen Leksandsbo har han de senaste fem åren kallat Trysil sitt hem. Under flera år tränade han cross-country men blev lite lagom less på att ha folk frågandes, ‘vilken tid körde du på?’, ‘hur långt har du cyklat idag?’ Istället blev det stigcykling, och jakten på fina stigar, som drog:
–Roligare att cykla uppåt, tycker jag. Man får helheten, förklarar Yttergren.

I Norge har trenden gått från att ligga och nöta hack-i-häl på asfalt mot att ha det gott och cykla skogsstig:
– Man vill ha flyt. Fullt ös i en minut. Blir lite mer som skidåkning, alpinåking, att ha’re kul. Istället för att harva på en grusväg. Även om det finns en tjusning i det också, filosoferar Yttergren.

Den magiska älgen

Efter att ha spenderat morgonkvisten att träffa rätt på växlarna och ytterligare vässa tekniken, är det dags att byta adrenalinstinna sandstigar mot kittlande höjder. Förförra sommarens nykomling, Magic Moose, kan sälla sig till Europas längsta flytstigar: sju kilometer lång med en höjdskillnad på 375 meter.

Belägen uppe på Trysilfjellet, mitt i skidanläggningen, ståtar stigen med 120 berms. Till det tillkommer rappa hopp, stora, fina trädelement med doserade kurvor och längre stenpartier som tar dig ut på fjället, med vidunderliga vyer, innan det är dags att för nästa berm:
–Det här är ju läskigt!, hojtar en svensk cyklist som swischar förbi på stigens övre del.

Ledens namn ”Magic Moose” kommer från det faktum att Trysil är den kommun i Norge med det största älgbeståndet. Magic Moose är den mest avancerade av Trysils olika blåmarkerade stigar, och nytt för i höst är att den fått en utbredd start:
– Tufft för månge. Trött i armarna, ler Olve Norderhaug, led- och byggansvarig för Trysil Bike Arena.

Liftburen

Enklaste sättet att ta sig upp är Fjellekspressen, vilket tar sex, sju minuter. Liften, som tar en cykel per stol, har nu i sommar forslat mellan 1,300-1,400 cyklister om dagen. Just den här veckan visar sig liften vara stängd. Den dåliga tajmingen får skyllas på undertecknad. Men då går det lika bra att cykla upp till toppen. Och stigen är öppen 24/7.

Något senare hoppar jag av utanför cykeluthyrningen för att lämna tillbaka min trogna vapendragare. Med rikligt med mjölksyra och lite darr i benen. Precis som det ska vara.

Fram till den 30:e september, är Fjellekspressen öppen lördag-söndag mellan kl. 11-16. Under vecka 40 (under höstlovet i Norge) är liften öppen varje dag mellan kl. 11-16. Slutligen, under vecka 41, är det onsdag-söndag mellan kl. 11-16 som gäller.

Text: Malin Dunfors
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
  • Gilla1   Kommentera
  • Bra artikel? Mer av detta? Freeride prioriterar innehåll efter vad ni som läsare vill se på sajten. Sprid och dela med dina vänner så ökar chanserna för fler liknande artiklar!
  • KATEGORIER:
  • TAGGAR: , , , , , ,