Vi packade för puder och grus – 3 veckor i Ammarfjällen
21 dagar på turskidor med pulka och extra topptursutrustning, utan att gå igenom en dörr eller att få hjälp utifrån. Så löd planen för våran expedition runt Ammarfjällen. Vi är 5 vänner som nu avslutar våran två års utbildning till Fjälledare på Storumans folkhögskola, och det här var våran examinerande tur.
Det här var något vi givetvis sett fram emot under dessa två åren och det enda vi kunde tänka på under de veckorna framför var hur vi skulle få med oss tre veckors mat och även extra topptursutrustning i pulkor som under ”normala” turer brukar bli rätt fulla. Men det gick, med lite noggran packning och kritiskt vald utrustning så kom vi iväg, med pulkor vägandes mellan 50-80 pannor, inte alltför illa!
Vår planering som naturligvis är omfattande för att göra en trygg, säker och rolig tur såg ut som så att vi skulle ta oss upp på Ammarfjället, korsa det och sedan upp till Dalovardo, och sedan därifrån upp på Björkfjället, österut mot kungsleden och sedan tillbaka ner mot Ammarnäs. På den här sträckan har vi på kartan pekat ut ett gäng ”basecamps” där vi stannar ett antal nätter och även de toppar vi vill tura på, inkluderande Rierruogajssie (1612 m ö.h.), och Riehkiere (1382 m ö.h.).
Redan vid start var vi medvetna om kommande oväder som skulle träffa oss första natten på Ammarfjället. Vi bunkrade upp lägret med höga snömurar och noga utvald terräng för att ge så säkert och långvarigt skydd som möjligt.
Med all förberedelse i världen är det dock svårt att förutse hur mycket det kan dreva… det dreva så mycket att det blev en meme. ”Vi måste skotta IGEN”. – ”Drevar du??” Tredje natten var vi uppe varannan timme för att inte tälten bokstavligen skulle försvinna under snön. Det var helt orimligt. Den djupa toaletten och köket vi hade grävt ut var historia efter bara timmar.
Nå, det var givetvis inte slutet, bättre väder fick vi och de kommande dagarna korsade vi Ammarfjället, toppturade Rierruogajssie, den högsta toppen på Ammarfjället. Hittade faktiskt Japan pow i ett annars snöfattigt och isigt vårvinterlandskap och fick även åtminstone en dag med stekande sol nog för att få ordentlig goggle-bränna.
Tre veckor är ändå en stund och lika viktigt är det att kunna hantera potentiella sociala utmaningar som snöstorm. Frågor som ledarskapsrutiner, vägval och andra större beslut är sådant som bör planeras för innan tur så att i skarp situation är det ingen debatt om procedur eller vem som ska göra vad. Det här är sådant vi fick en lite större insikt och lärdom kring under den här turen, och kom samtidigt närmre varandra, något vi är väldigt tacksamma över.
Att bli en bra guide handlar om så mycket mer än den tekniska färidgheten och kunskaper i det yttre. Vi testas i värdskap och riskhantering, övar nitiskt på att vara engagerad med gäster på ett sätt som inger förtroende och trygghet. Att bygga relationer och bemöta människor där de är, och på timmar flytta fram pjäserna, och utveckla på ett sätt som verkligen känns är våran strävan, och det är också sådant som vi övat på under denna 3 veckors tur med inriktning på topptur. Ja – vi har hunnit med mycket.
Med den lite torftiga vintern i bakgrunden var vi väl medvetna om de potentiella svårigheterna med snöläget, och den största risken i våran bedömning var snöbryggor över osynliga vattendrag, och särskilt de som inte är markerade på kartan. Vi hade dock tur och kunde med gott omdöme ta oss över samtliga platser där det fanns potentiella problem, men det känns verkligen att vinterklimatet är i förändring. Rutten snö utan bärighet är inte superkul att dra tung pulka genom, och bristande skare gör slarvsylta av stighudar på rekordtid.
Men så hade vi också helt magiska topptursdagar givetvis. Bägge fjällen Rierruogajssie och ”bowlen” vid Riehkierre visade sig vara långt över förväntan. Det förstnämnda ett riktigt pangåk med go lutning med många fallhöjdsmeter och grym utsikt från toppen. Riehkierrie är på kartan en trevlig bowl men oavsett hur bra man är på att uppskatta så är det en upplevelse att stå på den omslutande kammen. Storleken på den här bowlen är gigantisk, och här fanns det härlig åkning i alla riktningar.
Så hur ska vi sammanfatta? Vi har kokat vatten i drevsnö man blir dyblöt av på fem minuter, spelat yatzy i snöstorm, orienterat oss genom natten i alldeles för många timmar, stått på toppen av Nassa i soluppgången, stått på Rihekierre i solnedgången… listan kan göras lång men överlag har vi haft en riktigt härlig tur med minnen som kommer bli svårt att både glömma och toppa.
Jag tror vi alla är överrens om att det alltid finns förbättringsutrymme i allt man gör. Men det skadar inte att känna sig nöjd då å då. Vi som nya till guidevärlden känner oss vid det här laget bekväma i det obekväma, och nyfikna på det nya, uppskattande av det vi har och förväntansfulla på det som komma skall i branschen, i fjällen och i våran egna utveckling. Jag fick vid ett tillfälle påminna mig om att det inte var en helikopter jag hörde på horisonten, utan bara min vän Filips bensinkök som för 43:e gången bestämt sig för att gå in i sin inre flygmaskin. Det är de stunderna som stannar. Fjällen kan vara underbara att njuta av själv men jag tror det är svårt att ha så roligt som vi kan ha med andra liksinnade galningar.
Med brända näsor, tusentals bilder på minneskortet, skavsår, förbrukade stighudar och lappade skacklar kommer vi ifrån den här turen med humör och hälsa som inte längre förvånar. Expeditioner av det längre slaget kan vi. Men de är andra utmaningar som beskrivet tidigare där utvecklingen verkligen gör skillnad. Även om man förväntar sig att behöva dra pulkor på grus med granris spänt under pulkan så kommer man mycket längre än man tror bara man kliver ut och börjar. Vi välkomnar alla som har äventyrslusten, barnasinnet och modet att doppa tårna utanför komfortzonen att följa med oss ut i det vita där naturen ställer frågorna och vi i grupp söker svaren. Har vi viljan att lära och bibehåller respekten för fjällen så är det fantastiskt att upptäcka hur mycket vi kan växa när vi gör det tillsammans. Tack för oss!
Ammarfjället är ett fjällmassiv i Vindelfjällen, nordväst om Ammarnäs. Ammarfjället avgränsas i norr och öster av Vindelälven och i söder av Tjulån med Lill-Tjulträsket och Stor-Tjulträsket. Det är i sina inre och nordvästra delar ett högfjällsområde. Högsta toppen är Rerrogaise 1 611 m ö.h.
