Whiteout på Höga Jämtlandsleden

Insnöade stugor, köldskador och minimal sikt. Häng med på ett topptursäventyr i riktigt tuffa väderförhållanden på Höga Jämtlandsleden!

Klockan är sex på eftermiddagen. Det ljusnar när det egentligen borde bli mörkare. De kompakta molnen som följt efter oss hela dagen skingrar sig. Några få av solens eftermiddagsstrålar släpps igenom. I väster ser jag hur nedre delen av Östra Bunnerstöten rullar ner från molnen. Dit ska vi imorgon. Men först ska vi glida ner till Stendalsstugorna för en god middag, en kall öl och en skön säng.

Vi har just klarat av första dagen av totalt fyra på den 10 mil långa Höga Jämtlandsleden. Planen är att vi ska, under dessa fyra dagar, ta oss upp för 12 toppar och samtidigt beta av 6000 höjdmeter. Det är en mastig tur som ska ta oss till några av Jämtlands fetaste skidåk. 

Dagen började med en välsmakande frukost på SJ-tåget. Kvällen innan rullade jag mina väskor genom Göteborgs centralstation och nu, 12 timmar senare, kliver jag av sovvagnen i Undersåker, någon mil öster om Åre. Från Undersåker fick jag skjuts till Vålådalen och kom fram samtidigt som de andra gästerna. Vi är totalt fem personer och två guider som nu ska spendera de kommande fyra dagarna i fjällen söder om Åre.

Guiden Christoffer Axelsson hälsar oss välkomna och efter en välkomstfika är det dags att bege sig in mot fjällvärlden. 20 kilometer, 1400 höjdmeter och nästan 7 timmar senare öppnar vi dörren till Stendalsstugan. Det är en av STF:s nyaste stugor, då den gamla brann ner för 10 år sedan. Dagen bjuder på mycket whiteout, några sköna svängar, mycket skare men trots det mycket skratt och goda miner. Det är en bra samling toppturare. Humorn är på topp och gruppen visar sig vara ett gäng riktigt starka individer.

Enda skyddet som finns under dag två är björkarna. Dessa taniga kortväxta träd hjälper föga mycket på denna höjd och vinden biter sig tag i våra ansikten. Efter frukosten är det dags att bege sig ut på turens, enligt pappret, tyngsta dag. På agendan står det 28 kilometer och lite över 2000 höjdmeter. Men vi inser ganska så snart att det inte kommer bli några två kilometer uppåt idag. Det är riktigt busväder. Sikten är dålig och vinden arbetar på högvarv.

Redan efter en timme börjar några ansikten att bli vita. Vi stannar och tar en paus. Värmer oss. Ställer oss med ryggen mot vinden. Tar skydd bakom björkar. Vi gör allt i vår makt för att fly vinden. Men det går inte. Det hade varit förståeligt med sura miner. Men humöret är, som vanligt får man nästan säga nu, på topp.

Christoffer tar oss upp mot Östra Bunnerstöten men vid 1100 meters höjd stannar han. Sikten är i det närmste obefintlig och det är dags att ta av stighudarna för ett åk tillbaka ner mot Östra Bunnerskalet. Snön är otroligt fin. Den nyfallna snön flyger över pjäxorna och genom vinden hörs ett och annat tjoande. Nere i dalen blir det ett gäng med high fives innan hudarna åker på för ytterligare några timmars kämpande mot vinden upp mot Västra Bunnerstöten.

Snön har blivit ännu djupare och vid 1400 meters höjd är det åter dags att vända. Det blir ingen topp idag. Precis som Östra Bunnerstötens topp så slipper även toppen av Västra Bunnerstöten besök av oss idag. Christoffer lägger första spåren ner och snön pumpas upp mot hans lår. Sikten är fortfarande obefintlig och vi åker följa John ner för berget likt en slingrande orm. Från botten av åket tar vi oss ut till kryssleden mellan Stendalsstugorna och Gåsenstugan och kämpar på söderut till den delvis översnöade Gåsenstugan. Ursprungliga tanken var att gå upp på berget Gåsen för att åka skidor ner till stugan, men eftersom vädret bara blivit sämre var det inte ett alternativ.

Stuglivet längs med Höga Jämtlandleden är spartanskt men ändå med ett uns av lyx. Stugorna tillhandhåller butiker där det går att köpa mat, godis och dryck. Det är STF:s stugvärdar som ser till att allt fungerar. Ved och vatten både huggs och fylls på av oss besökare. Mat lagas av besökarna själva. Toalettbesök görs på utedassen. Ibland behövs det skottas och även det hjälps man åt med.

Det är den röda tråden i stuglivet. Man hjälps åt. Är det tomt på ved till kaminen så fyller man på. Är det tomt på vatten så går någon ut och fyller på. Även om det är storm. Det är faktiskt en stor del av charmen med att bo i dessa STF-stugor. Det gör att man är trött när man kliver i sitt reselakan och drar täcket över huvudet på kvällen.

Just skottning får vi arbeta hårt med i Gåsenstugan. På morgonen är dörren till stugan helt översnöad. Ett fönster agerar dörr tills vi, en timme senare, kan öppna ytterdörren efter att ha skottat bort tre kubik med snö. Nu är det äntligen dags för skidåkning. Vädret är aningen bättre men i det stora hela fortfarande ganska så kasst.

Christoffer lyckas få upp hela gruppen till toppen av Stora Härjongsstöten på 1626 meters höjd. Sikten är obefintlig, snön som vanligt bra och ned för berget slingrar sig återigen en orm av skidåkare. Vi struntar i nästa topp och siktar på passet väster om Vålåstugorna. Det är långt att gå på platten men tillslut kommer vi dit. Nedanför oss syns Vålåstugan som en prick. Efter ett åk i, hör och häpna, helt okej sikt så kommer vi snart fram till stugans entré och välkomnas av stugvärden.

Höga Jämtlandsleden är en genomtänkt rundtur, vilket vi har fått ett bevis på under dessa dagar. Dåligt väder sätter inte stopp. Istället för att gå på toppar går det att följa krysslederna mellan stugorna. Det finns alltså alltid en möjlighet att gå till nästa stuga oavsett väder. Precis på liknande sätt har Høgruta lagt upp sin rutt. Den korsar Jotunheimen från öst till väst och kan också fullföljas trots dagar med dåligt väder. Det är en rejäl styrka hos dessa två topptursäventyr.

Det är sista kvällen och gruppen samlas i köket och tillagar tillsammans en god middag. Det skrattas, äts och skålas för fullt. Stämningen är på topp och i takt med att solen går ned börjar ljusen att tändas. Det är mysigt. Vinden får stugan att nästan lyfta och morgondagen ska bli än värre. Det blir bestämt att ta kryssleden tillbaka till Vålåstugan. Ett bra beslut som tas emot väl av gruppen.

Det visar sig att Höga Jämtlandsleden, trots det utmanande vädret och bristen på vyer, bjöd in till ett rejält och uppskattat äventyr. De vanliga minnena från en skidresa med feta skidåk byttes på denna resa ut mot kämpande mot vädrets makter, utgrävning av ytterdörr, behandling av köldskador och mycket mer. På tåget hem känner jag trots allt en saknad av att lämna Jämtland utan vyer, men det vägs nästan upp med alla storslagna naturupplevelser som vädret givit mig. Men bara nästan.

Höga Jämtlandsleden

Höga Jämtlandsleden är en 4 dagars rundtur på 10 mil med chansen att bestiga upp till 12 toppar längs med vägen på totalt 6000 höjdmeter. Turen slingrar sig runt i landskapet söder om Åre med utgångspunkt i Vålådalen.

Resa hit

Tåg till Undersåker och vidare till Vålådalen.

Boende

Tre stugor längs med vägen: Stendalsstugan, Gåsenstugan och Vålåstugan. Dessa drivs och ägs av STF och kan bokas på STF:s hemsida.

Utrustning

Det är en lång och mastig tur där man måste vara förberedd på att det är långt, jobbigt och ibland mentalt påfrestande. En stor del av turen sker även på platten. Lätt utrustning är att föredra, men ändå inte ”tävlings”-lätt utrustning. Mat finns i stugorna. I övrigt gäller det att ta med kläder för alla typer av väder, lavinutrustning, första hjälpen med mer. Gör man denna tur på egen hand bör man ha koll på vilken utrustning som behövs.

Guide

Christoffer Axelsson på Lumi Guide erbjuder ett paket med transfer, mat och guidning.

Text: Fredrik Schenholm
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.