Almdalen – där vildmarken möter glamping

Du drömmer om att åka skidor mitt ute i den väldiga vildmarken där vidderna är milslånga åt alla håll. Att få uppleva det riktiga äventyret som på film. Men samtidigt så vill du inte riskera livet under resan dit, tälta i snöstorm i 25 minusgrader eller gödsla landskapet bakom en obekvämt gles fjällbjörksskog. Då ska du besöka Almdalen, med sina varma bäddar, duschar och trerätters middag – en oas mitt ute i Hotagens naturreservat och den jämtländska vildmarken.

– Här slutar vägen, nu ska vi bara tio kilometer rakt norrut, säger vår guide, Markus Nyman, och pekar bort mot en skoterled i skogen.

Under tiden vi lastar ur väskor och turskidor ur bilen så dyker en dam upp på en skoter. Iklädd en klassisk skoterhjälm med visir och en signaljacka varm nog att överleva fimbulvintern i, presenterar hon sig som Randi, en av ägarna av Almdalen Fjällgård. Dagen till ära så slipper vi tura de cirka fyra timmarna till Almdalen, utan får bekvämt slänga upp vår packning på skotersläden och tolka de 30 minuterna som denna resa genom landskapet tar. Uppe vid anläggningen, eller den samling hus som utgör Almdalen snarare, möts vi av den entusiastiska hunden, Maja, och ställer in våra saker i vad som heter Nystugan. 

Äventyret börjar

Innan skalstället, touringpjäxor och lavinutrustningen åker på bjuds vi på en överraskande god lunch lagad av Randis andra hälft, Håkan. Då det är tio kilometer till närmsta bilväg och att handla är ett heldagsprojekt här ute, kan jag inte låta bli att både imponeras och fascineras över måltiden och Håkans färdighet i köket, en perfekt mix mellan fine-dining och hemlagat. 

Efter en kortare instruktion och genomgång av lavinutrustning, aktuellt lavinläge och hur touringbindningen funkar för oss gröngölingar, beger vi oss sakta in mellan träden och in djupare i naturreservatet. Vi hinner inte långt innan vi vänder skidspetsarna norrut och går uppåt med mål att passera trädgränsen. Vintern i år har varit riktigt konstig med mer fluktuerande temperaturer än den uråldriga traditionen av bastu och isvaksbad. Helgen innan har det varit närmare tio minusgrader, men lagom till detta besök så har temperaturen klättrat obehagligt nära nollan. Små lätta snöflingor gav dock hopp under den barnsligt roliga tolkningen från bilen in i ingenmansland.

Även om snön inte ligger midjedjup så finns det gott om snöfickor att skratta loss i. Uppvärmningsåket från trädgränsen på Grubbfjället ned till dalen sker i varsin kuperad ränna full med roligheter och skratt. Skratt så högt att antagligen hunden Maja, hela den lokala populationen fjällämlar och det närliggande samelägret, Jijnjevaerie, hörde oss. Och det är just här som Almdalen skiner som starkast och visar vilket unikt ställe det faktiskt är. Inte det lokala djurlivet, men att vägen upp från dalen till trädgränsen går på cirka 30 minuter och ger möjlighet till ett stort antal åk i ränna efter ränna tills benen viker. Det är bara att slänga på stighudarna igen och bege dig uppåt, ta några steg till höger eller vänster och börja skratta igen.

Glamping i sitt esse

Efter en intensiv första dag glider vi ned över lägdan ovanför Almdalen. Skidorna ställs mot väggen, stighudar åker fram redo att torkas och… brasan sprakar redan i stugan när vi anländer. Randi och Håkan visar vad värdskap betyder och vet vad trötta skidåkare behöver. Att komma hem till en varm stuga, få av sig alla blöta skidkläder och slappna av en stund i sprakande värme och sedan kunna gå upp för backen till ”Serveringen” som huset kallas för, för tillhörande tre-rätters middag är en fantastisk mix av ödsligt äventyr och all-inclusive. Bear Grylls mellanmjölk edition.

Och maten sen! Vid första anblick är köket inte större eller mer välutrustat än vilket kök i ett svenskt hem som helst. Lägg sedan logistiken och projektet att åka och handla, där det tar mellan fyra och fem timmar att bara transportera sig till och från Almdalen in till Strömsund och sedan ska det handlas för mer än till nästa middag. Det vill säga det gäller att planera sina chips-cravings. Det Håkan producerar i köket är inget mindre än ren kulinarisk magi i Michelin-anda. Gordon Ramsey skulle inte ha ett ont ord att yttra, om han lyckades ta sig hela vägen hit vill säga. Varje middag består alltid av en förrätt, varmrätt och en efterrätt, allt med så mycket lokal anknytning som möjligt och serveras med historier om björnar, och det allmänna livet i vildmarken.

En tom lekplats för skidåkare

Skidåkningen i Almdalen erbjuder ingen högalpin kultur, men om du vill så kan du ta dig upp ovanför trädgränsen och sedan leta åk ned där det passar, skiers left eller right. Varierande terräng med olika lutningar och svårighetsgrad finns att välja och vraka emellan, det enda som sätter stopp är hur lång tur du vill ha tillbaka till brasan.

När man blickar ut från toppen av Grubbfjället slås man av hur öde området är. Och öde är ju också ett glädjeord för oss skidåkare – särskilt om det har snöat. Dock så hade det inte snöat denna gången när det var dags att göra reportage av Almdalen, utan vädret bjöd som sagt på fluktuerande temperaturer och en skvätt regn. Men det är just vid dessa mardrömslika förhållanden som området kommer till sin rätta (om det inte snöat såklart) då det finns gott om varierande terräng, skog och annat där det ligger snöfickor och skydd från nederbörd. Och det är just detta som vi ser till att utnyttja!

Guide-Markus tar oss till spot efter spot och ränna efter ränna där lite mjuk snö fortfarande går att hitta. Om du läst mina tidigare artiklar här på Freeride, så är repliken “om vi bara hade lite snö”  en plågsamt återkommande sådan, och så även denna gång. Jag kan inte sluta tänka på vilken fantastisk guldklimp Almdalen är med sin lättillgängliga terräng, roliga skidåkning och fantastiska värdskap av Randi och Håkan i form av magisk mat och varma brasor.

Så vill du ut på ett äventyr i vildmarken och plocka fram din inre Bear Grylls men utan att riskera liv och lem, äta frystorkat och sätta upp tältet i 20 vindmeter per sekund, så är Almdalen det perfekta stället – där vildmarken möter glamping.

Jag hoppas bara att du får lite snö.

Text: Johan Ståhlberg