Carl Regnér rapporterar från Stubai
Snö faller över svenska fjällen. Nere på Alpernas glaciärer snurrar redan liftarna för fullt. Vi kollade av läget i Österrike där Carl Regnér åker pist tillsammans med Olle Regnér och Kristofer Turdell.
Några av de tävlande svenska friåkarna har rest ner till Alperna för att ta sina första svängar för säsongen. Till Stubai i Österrike kom Carl Regnér, brodern Olle och Krisfoter Turdell för ett par dagar sedan. Vi frågade Carl hur förhållandena ser ut och om det verkligen är någon mening med att åka på glaciär på hösten.
”Miserabla snöförhållanden är väl det som fostrat svenska skidåkare genom tiderna?”
Hej Carl! Hur är förhållande i Stubai just nu?
– Prognosen säger strålande sol hela veckan och pisterna är väl preparerade till alla alpinåkare. Det var något hårt på morgonen, men slask på eftermiddagen, egentligen precis så som vi vill ha det. Vi får åka i alla typer av snöförhållanden!
Varför blev det just Stubai som ni åkte till?
– Jag har spanat in en vinddriva som årligen brukar blåsa till sig här, vilken jag länge har varit sugen på att hoppa och fota. Men den verkar inte ha blåst till sig i år tyvärr…
På vilka glaciärer har du varit tidigare under höstarna?
– Eftersom jag i mina yngre dagar åkte alpint så har jag spenderat några höstar på olika glaciärer som Pitztal och Sölden, men också ett par gånger i Juvashytta i Norge.
Vilken är din favorit?
– Sölden!
Vad för någonting kommer ni att kunna göra på skidor nu i oktober? Är det något speciellt som du kommer att träna på?
– Freeride-åkningen är ju en aning begränsad med tanke på snötillgången och stora öppna glaciärsprickor. Men vi är här för att åka gammal hederlig fostrande skidåkning, vilket är sjukt kul! Vi lattjar runt i pisterna och har plockat fram den gamla carvingsvängen och lägger en grund inför vintern. Men vi gör minst fem stycken 360’s om dagen också, det är svårt att inte göra!
”Jag blir inte bra på att hoppa klippor genom att åka offpist, det blir jag genom att ha en stabil grund och den lägger jag i pisten.”
För oss icke betalda proffsåkare på världstouren: Vad är meningen med att åka på glaciär, är det inte bara generellt miserabelt? Får en vanlig dödlig skidåkare någonting ut av det?
– Miserabel åkning är väl det som fostrat svenska skidåkare genom tiderna? Det är ju inte alltid rosa moln man flyger ner på när man tävlar… Jag är i allra högsta grad en dödlig skidåkare och jag får mycket ut av det. Jag blir inte bra på att hoppa klippor genom att åka offpist, det blir jag genom att ha en stabil grund och den lägger man i pisten. Sen så ska jag inte undanhålla att jag trivs bäst i pisten och tycker det är absolut roligast åkning, jag kanske ska börja med alpint igen…
Exempel på Carl Regnérs konster i Stubai anno oktober 2017:
