Sportlovskollo i Passo Tonale

Tidigare skidrebellen Per Huss har sansat sig. Banbrytande klipphopp i Free Radical-filmernas begynnelse har bytts ut mot barnvänlig skidåkning i Italien. Här delar han med sig av sina bästa tips för en lyckad familjesemester i Alperna.

Äventyr med farsgubben i Passo Tonale.
Foto: Per Huss

När vi var säsongare i Chamonix på 90-talet var sportlovsveckorna inget man såg fram emot. Vi ogillade barn, framför allt i backarna! Att trängas i liftköerna med osnutna småglin som var uppfostrade i konsten franskt köande var enormt enerverande. Sedan bättrade ju inte barnfamiljerna på partylivet i byn.

Femton år senare har perspektiven förändrats. Nu är det med stor längtan och glädje
sportlovet dyker upp samma vecka varje år, så att hela familjen kan göra det vi gillar mest när vintern är som bäst. Det är fortfarande riktig vinter med kall snö men inte för kallt om fötterna.

Sixten Huss njuter till fullo av after skin efter en dag i parken.
Foto: Per Huss
För att vara säkra på att inte frysa på uteserveringarna och hasa omkring i isiga backar väljer vi bort fjällen för alperna. Glömde jag säga att bergen är lite högre och snön brukar vara lite djupare, så att vi vuxna får vårt också?

När skolan börjar kommer snöbollen i rullning och ett glatt gäng tänkta sportlovsfirare på 25-30 skidåkare börjar formeras kring sportlovsplanerna. Vem känner vem? Sigge har gått på dagis med Otto, Felix, Sonja och Hedvig. Rut har surfat med Ellen på Bali. Sixten och Max är oskiljaktiga grannar. Några spelar i samma fotbollslag och några har seglat ihop. Och alla dessa barn får sina föräldrar att boka flyg till Italien redan i augusti. Nu ett halvår senare är vi en ivrig och stimmig busslast på väg från Bergamo upp på en slingrande väg i de italienska alperna.

Vi har valt bort immiga värmestugor, stekt falukorv och isiga pister. Istället för att somna in framför Aktuellt efter disken varvar vi ner i hotellbaren med en grappa till espresson efter den tre rätter långa middagen. Barnen är tillbaka i hotellets lekrum sedan länge. Benvenuti a Passo Tonale in Italia!

Passo Tonale som är en av orterna i Adamello Ski passar alla, inklusive plånboken. De flesta hotellen har halvpension till rimlig peng och lekrum med eller utan lekledare.

Frukosten blir navet i all planering. Barnen trycker i sig sylt och sockerkaka och munnarna är bruna av nutella, medan de svenska föräldrarna förordar en nyttig och fiberrik kost. Havregrynsgröten ersätts av stora kakfat. Det är som ett stort barnkalas varje morgon. Skidgängen för dagen börjar grupperas. Vem ska åka med vem och var? Tjejgänget i tioårsåldern vill åka själva och hålla kontakten med sina walkie talkies. Killarna runt sju år vill hänga i parken och testa sina första rails och 180’s. Småttingarna som inte åkt så mycket åker tryggast ”glasstrut” mellan benen på mor eller far. Några vuxna blir barnfria och hamnar utanför pisterna. Kanske blir det en gemensam lunch någonstans i backen och nya skidpolare på eftermiddagen. Eller så blir det lite ljugande kring en öl och varm choklad i solstolarna.

Lunch på italienskt vis. Långt bort från kalvkorven, medvursten och hushållsosten där hemma.
Foto: Per Huss

Passo Tonale ligger mitt i ett bergspass med skidåkning på båda sidor. De som vill ta det lugnare eller sladda i parken har en stor bred sydsida att njuta på med en grym utsikt över de riktiga bergen. I de riktiga bergen på nordsidan var jag och filmade med Free Radicals två år tidigare. Sverre Liliequist drog en lång framåtvolt och Per Jonsson lät telisbindningarna visa vad de tålde. Från Presenaglaciären på 3050 meter över havet dit liftarna går finns det många lössnövarianter ner på nordsidan. På vägen ner passerar vi stora bowls, en gammal lift och på slutet får vi ta oss genom en uthuggen tunnel innan vi sladdar till vid några oproportionerliga ljusblå höghus i DDR-stil i Passo Tonale på 1800 meter.

Jimmy Ramstedt är redo för sista passagen av offpisten i Val Presena.
Foto: Per Huss
Om busvädret skulle dra in i Val di Sole (Soldalen) och sikten blir usel väntar helt grymma pister nere i Ponte di Legno och Temù. Ponte di Legno är en gammal mysig sömnig italiensk bergsby med ett par tusen invånare på 1258 meter. Med ett bra nätverk av pister knyts Ponte di Legno och Temù ihop. Pisten längst bort i systemet bjuder på brant och varierande åkning ända ner i Temù på 1121 meter. Långa som korta ben får bekänna färg på vägen ner. Även om solen lyser på oss varje dag denna vecka är det helt klart läge att köra några förmiddagar i pisterna och runda av med en lunch på Corno d’Aola. Italiensk mat när den som är som bäst framför öppna brasan eller ute på terrassen.

För att ta sig upp i bergspasset Tonale väntar en gondoltur på 20 minuter för att smälta maten. Uppe i Tonale är kvällsljuset magiskt och det börjar glesa ut tidigt i pisterna på eftermiddagen.
Italienarna är inte lika lutheranska skidåkare som vi skandinaver. Guldkornen med röd nyans i Passo Tonale är pisterna Alpino på sydsidan och Paradiso på nordsidan. De är helt klart de backarna alla talar om. Båda pisterna bjuder på 737 fallhöjdsmeter med varierad åkning och dramatiska miljöer som är perfekt för stora som små.
− Det bästa med resan var att det fanns så många olika kompisar att åka ihop med, säger Rut nio år.
Det var också kul att det fanns så mycket olika ställen att åka på, enligt Rut. Sixten och de andra sjuåringarna tyckte bäst om att hänga i parken och testa de olika hoppen och railen.

 

Glada barn ger glada föräldrar. Att föräldrarna får åka lite puder gör ju allt mycket bättre. Sedan är det ju underbart med halvpension. Att komma till ett bord fullt med ”antipasti” utan att behöva vänta på varmrätten som vi redan beställt vid frukosten.

Att gradera partylivet i Passo Tonale efter en sportlovsvecka och en filmvecka med Free Radicals är helt omöjligt. Men jag tror att man är fel ute i valet av Passo Tonale om det är after ski och partyliv som skidresan kretsar kring. Här är det ”La dolce vita” som styr. En skön blandning av skidåkning, kaffe, sol, långa luncher, spa och långa middagar avrundat med en sträv grappa.

Det är bara att inse att livet har sin gilla gång och har olika faser. Nu har jag lärt mig gilla barn, sportlov och kan trängas i liftköer om det behövs, så nu räknar vi ner dagarna till vecka 9 i Sauze d’Oulx. Flyg och boende bokade vi för fyra månader sedan. Denna gång lyxar vi till det med spa och fyrstjärnigt boende till samma pris som en lägenhet i Åre.

Sixten Huss och William Ramstedt är redo för 1200 fallhöjdsmeter från toppen av glaciären Presena.
Foto: Per Huss

 

Text: Per Huss
Foto: Per Huss