Del 4: Freeride gör Sydamerika

I norra Patagonien ligger staden Bariloche, en stad med en fantastiskt vacker placering inklämd mellan höga berg och en glittrande blå sjö.

En sådan placering borde det gå att locka turister med, och det har Barilocheborna verkligen fattat. Staden är en orgie i olika hotell, ofta döpta efter alporter, och äventyrsföretag. Det hela är inramat av nybyggda hus i grov sten och grova stockar. Säga vad man vill om spektaklet, men staden ligger fint och framför allt vid skidorten Catedral. Och det är därför vi är här.

Catedral ligger ungefär en halvtimmes resa upp i bergen ovanför Bariloche på 1030 meters höjd, och det går lokalbussar hela dagarna. Redan när vi går av bussen inser vi att detta är en ort som skiljer sig

från vad vi hittills har sett i Sydamerika. Här är det inga gamla liftar och små värmestugor, här är det kabinbanor, snabba stoliftar och märkesaffärer i massor, här är det kommers. Nu är det ju inte kommers vi har rest runt halva jorden för att hitta utan fina åk, så utan att shoppa drar vi upp på berget.

Väl på toppen är det lätt att förstå varför detta är Sydamerikas största skidort, utsikten med sjön i centrum är helt fantastisk. Lägg till bra fallhöjd och varierande lutning och du har ett strålande skidberg. För folk som åker en vecka om året och gillar pister i alla fall. Vi räknar oss inte till den gruppen och lämnar pisten för att skråa och gå till La Laguna, längst till vänster i systemet, sett nedifrån. Det är här terrängen ser mest lovande ut, och med mjuk vårsnö under skidorna leker vi oss ner mellan stenpelare, klippor och branta små fält. Lite tidigare på säsongen, med mer snö på klipporna måste detta vara ett riktigt fint område. Åket avslutas med några svängar nere bland träden innan vi tar Del Bosque-liften upp igen.

Innan vi kom till Bariloche blev vi tipsade om en liten stuga skulle ligga bland bergen bakom Catedrals liftsystem. Vi kollar med liftgubbarna, och visst Refugio Frey som den heter finns och det ska ta ungefär tre timmar att komma dit. Klockan är bara fyra och vi har hudar och snöskor med oss så vi bestämmer oss för att sticka dit. Det är bara att snabbt hika upp mot Punta Princesa vid toppen av Del Bosque-liften, åka ner i dalen på andra sidan och slutligen tura upp på motsatt sida av dalen. Två timmar senare står vi vid stugan och tittar på solnedgången, nöjda med att vi tydligen är mer vältränade än vad vi ser ut.

När solen gått ner knackar vi på och möts av stugvärden Carlos, ett riktigt original med en oklar Schweizisk härkomst, trasiga byxor och märkliga glasögon. Nästan var som helst i världen hade vi nog avfärdat honom som en uteliggare, men här mitt i vildmarken känns han helt rätt. Han är dessutom mycket trevlig och svänger ihop en god bolognase med en flaska rött till oss. Imponerande på ett ställe där allt som finns har burits dit. Efter maten socialiserar vi lite med de övriga gästerna innan vi gör en tidig sorti för att kunna påbörja morgondagens projekt tidigt, tidigt.

Tidigt, tidigt blir inte fullt så tidigt, men vad gör det när man vaknar och redan är i backen. Perfekt. Efter frukost börjar vi hika upp längs med kammen bakom stugan och en dryg timma senare står vi på toppen av en lång ränna som leder ner till den dal vi korsade dagen innan. Vädret är inte helt hundra, men det är varmt så vi får ett fint vårsnöåk ner till botten av dalen. Väl där blir det att ta på hudar och snöskor och börja gå igen. På vägen upp får vi sällskap av en hund som springer mellan oss och sina ägare som går en bit längre ner. Det är frustrerande när man sliter för varje steg att ha en hund som glatt springer upp och ner för sluttningen, men samtidigt ganska trevligt.

Nästa dag är vi rätt trötta av allt gående och bestämmer oss för att utforska den lifttillgängliga åkningen lite mer. Det finns framför allt två områden med lättillgänglig
åkning i Catedral. Dels det tidigare nämnda området till vänster sett nedifrån och dels ett område längst till höger. Genom att skråa ut förbi Piedra del Cóndor kan man nå en fin vinddriva, en massa skog och några öppna fält. Det finns inte lika mycket klippor som på andra kanten, men det lutar på bra och finns en hel del att göra. Håller man bara höger i tid kan man dessutom komma tillbaka till dalstationen utan att gå en meter. Om det inte är sent på säsongen och femton grader i dalen, det vill säga. Det är under vårt besök, så det blir att gå lite på en lerig väg istället.

Vi börjar inse att våren håller på att komma ifatt oss och att säsongen för de lågt liggande orterna i södra Argentina börjar ta slut. Vi vänder sålunda norr ut, där det förvisso borde vara varmare, men där bergen är mycket högre och där det fortfarande lär finnas gott om snö. När vi lämnar Catedral är det med förhoppningen om att komma tillbaka någon gång, gärna med mer snö, för detta är en fin ort.
Bland de orter vi besökt i Argentina, är Catedral helt klart den mest mångsidiga, kanske inte bäst på något men bra på det mesta. Om vi skulle tillbringa en längre period på ett och samma ställe får det nog bli här.

Text: och bild: Johan Hellman, www.johanhellman.com