Den leende legenden Doug Coombs

En legend har gjort sina sista svängar på den här planeten. Skidåkaren, bergsguiden, den dubbla extremvärldsmästaren, heliski-pionjären och glädjespridaren Doug Coombs omkom i en tragisk olycka i La Grave den 3 april tillsammans med vännen Chad Vanderham. Doug Coombs var en av offpistskidåkningens största profiler.

Första gången jag träffade på Doug Coombs var i La Grave i 1998. Jag hade hikat ensam upp till couloiren Pan de Rideau och blev minst sagt förvånad när jag såg vilket gäng som stod där, fem av världens mest kända brantåkare med Doug Coombs i spetsen. Vid den här tiden var storbergsåkningen i kraftig förändring, branterna attackerades med flyt och stora svängar istället för eländiga hoppsvängar, och jag tog efter. Doug var en av förgrundsfigurerna i den nya rörelsen och en av mina allra största förebilder. Och här stod mannen själv och frågade mig om vägen ner, wow! Jag lyckades stamma fram en vettig beskrivning av åket och snart var vi på väg nerför den 52-gradiga branten tillsammans. Ute på den ospårade glaciären vände Doug sig till mig med ett brett leende och räckte fram högernäven:
– By the way, I’m Doug. Wanna ski first?

Historien om skidåkaren Doug Coombs börjar när han flyttade till Jackson Hole i USA i 1986 och började guida heliskiing där. Han blev snabbt erkänd som en av dom allra bästa skidåkarna i delstaten men han var inte känd i dom vida skidkretsarna. Det skulle snart förändras. Det var i Alaska som legenden om Doug Coombs tog ordentlig fart. En av hans sponsorer betalade en flygbiljett till Valdez i Alaska för att han skulle kunna delta i det första världsmästerskapet i extremskidåkning 1991. Haken var bara den att Doug skulle bli tvingad att måla om sponsorns hus om han inte vann tävlingen. Inga problem, Doug åkte brallorna av resten av fältet och första priset var en returbiljett till nästa års tävling. Han återvände året efter och försvarade sin titel. Han kapade också åt sig vinnaren i damklassen som senare skulle bli hans fru och kompanjon, Emily.

Fråga en offpiståkare vad den ultimata drömmen är och 9 av 10 lär säga Alaska snabbt som attan. Doug levde inte bara den drömmen fullt ut, han var med och skapade den. Todd Jones från Teton Gravity Research (TGR) tackade Coombs för att ha lagt grunden till deras filmer.
– Han är allting TGR var, är och kommer att vara. TGR är till för alla som tror på drömmen och Coombs skapade den drömmen, skriver Todd Jones på Teton Gravitys hemsida.
Doug blev helt tagen av Chugachbergen vid sitt första besök där. För att vinna stort måste man chansa. Det var precis vad Doug och Emily gjorde när dom startade Valdez Heli-Ski Guides i 1994 och började guida heliskiing i området. Tidigare fanns det bara oguidad helikopterskidåkning runt Valdez, något som snabbt försvann när paret Coombs drog igång sin verksamhet. Doug har över 220 förstaåk i Alaska på sin meritlista, enligt ryktet fler än alla andra åkare tillsammans. När jag frågade honom om det för några år sedan log han bara lite lurigt och lade till:
– Det bästa med att åka ett förstaåk är att göra det, vänta några år och se att det inte blivit repeterat, sedan åker man dit och gör det igen.

Doug har egna delar i dom tidiga TGR-rullarna med sin otroligt stilrena åkning och en svårslagen känsla för stora linjer. Han har även dykt upp i ett antal andra filmer från Warren Miller med flera, plus otaliga bilder i skidtidningar över hela världen. Hans åkstil var verkligen som gjord för film och foto. Coombs stora förebilder inom skidåkningen var extremskidåkarna Patrick Vallencant och Pierre Tardivel. Plus Ingemar Stenmark. Han attackerade branterna med en kattliknande, mjuk och följsam stil som inte var helt olik alpinkungen från Tärnaby. Att se Doug åka brant var som att se vatten flyta ner för en bergssida, lika obehindrat och enkelt. Hans åkstil var kraftfull och snabb, inga onödiga rörelser eller annat tjafs. Bara ren perfektion, även när det blev riktigt brant, trångt, svårt eller allmänt jävligt. Skiing Magazine utsåg en gång Doug till världens bästa skidåkare, när man har sett honom åka förstår man varför. Någon kallade honom skidåkningens Clark Kent; en helt vanlig man vid sidan av berget men Stålmannen själv när han fick ett par skidor under fötterna.
– If it’s white, Doug can ski it, som vännen Bill Audette sade en gång.

Om brant skidåkning är ditt största intresse så hamnar du förr eller senare i Alperna, så även Doug. I 1998 tog han sina Steep Skiing Camps till La Grave, Chamonix och Verbier. I samma veva blev han avstängd från Jackson Hole för att ha åkt i ett permanent avstängt område och fick ännu en anledning att stanna i Europa. Han och Emily fastnade för La Grave och blev en del av det lilla skidsamhället i byn. Som guide var han lika entusiastisk som när han bara åkte för sin egen skull. En dag med Doug som guide var höjdpunkten i många åkares skidliv. Hans kärlek till skidåkningen smittade av sig på alla som kom i hans väg. Att åka upp med honom i liften var en upplevelse bara det. Doug drog den ena galna historien efter den andra och skrattet hängde hela tiden i luften. Med tanke på allt han upplevt i sitt liv fanns det en källa av historier att ösa ur.

Det är tidigt i april i La Grave, två dagar efter den tragiska olyckan och dagen efter ett snöfall. Jag och TT hikar upp till Pan de Rideau, åtta år efter att jag först mötte Doug på samma ställe. Vi kämpar hårt i den ospårade snön för att sätta in spåret upp. Det har alla förutsättningar att bli ett perfekt åk men våra tankar är långt borta hos våra avlidna vänner. På toppen av åket tar TT fram ett pannband han fått av Doug och hittar en uppstickande sten som han sätter det på med utsikt mot La Meije. Åket är verkligen så bra som vi trodde, eller det är till och med bättre än så med tanke på omständigheterna. En perfekt hyllning till en legend, Pan de Ridau var ett av Dougs favoritåk och vi vet att han hade älskat det. På slutet av åket ser jag Doug framför mig med ett brett leende, precis som efter varje bra åk. När jag tänker efter tror jag aldrig att jag såg honom annat än med ett leende på läpparna.

Text: Tobias Liljeroth