En flygtur vi minns: Wille Lindberg
Skidåkning är en sport med mycket myter. Det surras om personer, platser och saker som har skett men få platser är lika upplyfta som denna couloir som leder ner till en återvändsgränd, med en svettig klippa som enda möjliga utväg. Vi snackar så klart om Triffide III. Jesper Rönnbäck satte den på kartan i första Free Radicalsfilmen då han hoppade den i sitt vägverketinspirerade skidställ, på ett par Dynastar G9 han lånat av fotografen, Christoffer Sjöström. Wille Lindberg stängde den förmodligen för gott under säsongen 2011.
Några fler doldisar har dock hoppat besten och en av dem, Erik Mossfeldt, har detta att säga om klippan i La Grave:
– Jag hoppade men det var typ -95. Det var tjockdimma så jag hivade min ryggsäck för att få en referens i landningen.
Triffide består av tre couloirer som Erik Mossfeldt minns väl:
– Ettan är en lätt blåsa på couloir. Tvåan är ju trixigare medan trean slutar med ett dropp. Det är inte läge att klättra tillbaka. När jag åkte var det sjukt fin snö. Det hade kanske kommit 20-30 nytt men det är ganska brant så det kändes som mer. Det var ju helt orört eftersom jag var först. Jag kommer ihåg själva åket som härligt, men det kanske var för att jag kände lite stress för avslutet.
Sedan dess har surret aldrig helt tystnat om Trifiden…
Wille, vad fick dig att göra det?
– Att ha sett Jesper Rönnbäck affisch i sporten i gränsen 10.000 gånger. Jag växte verkligen upp med den bilden. Helt plötsligt var jag i Serre Chevalier och fick höra att det var bra förhållanden i La Grave. Då tänkte jag att nu kanske tillfället skulle ges att testa. Vi åkte dit och jag sa att jag var peppad. Jag var där med Adam Widén, som hade slagit sig och bara myste runt, och Niklas Karlström. Det snöade första dagen, snöade andra, vi tog en fylla den tredje och vilade fjärde. Den femte dagen rekade jag och körde. Det gick snabbt, vilket var skönt. Jag var så fokuserad. Jag hade en vinters filmning i nacken hade hoppat 10, 12, 15 meter. Jag hade liksom trappat upp och kände, det här är 20 jag har det i mig. Hela teamet sa att det var typ 20 meter. Det var bra med snö och såg bra ut. Det var ju grymt stort och efteråt så var det kanske dumdristigt, men då trodde jag att det var 50/50 att jag skulle sätta det och jag gick för stomp. Det var skönt att ”comitta” så mycket som jag gjorde. Jag kommer verkligen ihåg när jag kom igång och skrek bort rädslan. Jag visste vad jag skulle göra. Tre svängar, lina skiers right och ta MYCKET fart.
The triffid is a fictitious, tall, mobile, prolific and highly venomous plant species
– Luftfärden var den skönaste jag haft. Jag föll inte utan tog kontroll över flygturen. Klippan är ju inte som man tror, en vägg, den är ganska lång. Jag hade farten och poppet. Sen landade jag.
Jag vet inte om man ser det på videon men jag var beredd på att backslapa och komma upp, men det blev aldrig så. Jag snappade framåt och fick grymt ont i nacken. Mamma har haft whiplash och första tanken var att nu har jag gjort något riktigt dumt. Jag fick en riktigt nick och knät smällde samtidigt till. Jag har aldrig varit så lågmäld efter något så storartat, inte bedrift, men adrenalinfyllande. Jag åkte ner själv men nacken drog ihop sig. Jag kunde inte röra den efter ett litet tag. Vi åkte till läkaren i Serre Chevalier och det var inget allvarligt fel. Det var en löjligt fin vårdag den dagen..
Nacken blev bättre efter några dagar men då kände jag desto mer i knät. Det visade sig att det blev slutet på min filmsäsong och jag drog hem strax därefter.
Var det värt det?
– Jag skulle säga att det var det, för utan den erfarenheten hade jag inte varit där jag är idag. Jag har stor benägenhet, en stor nyfikenhet att testa mina egna gränser. Den erfarenheten gjorde mig rikare på att förstå mina begränsningar men också konsekvenserna. Jag är väldigt glad att ha gjort det. Man börjar ju när man är liten att hoppa högt. Vill högre högre, men nu för tiden är det landning vs höjd och den kombinationen måste gå ihop. Det roligaste med det där hoppet är nog att jag tror att jag stängde den där klippan där och då. Ingen kommer nog hoppa den igen.
Har du snackat Triffide 3 med Rönnbäck?
– Njae.. Vi snackade på nån NM-bankett men jag kommer inte riktigt ihåg vad som sas. I och med att det visade sig att det var väldigt felbeslutat att hoppa är det inget jag är stolt över. Förutom att jag tagit med mig erfarenheten som gör mig till en bättre storabergsåkare.
Wille Lindberg tar sig an Triffide-trean 3:27 i klippet nedan.
