Fjärilseffekten, identitetskriser och Gandalf Carbon

Jibberisch har anslutit till den mörka sidan. Kärleken till den ljusa vita snön verkar ha förbytts mot passionen för den bruna jorden som för oss andra endast agerar golv för den kommande snön.

”Jaha, jag diggade tydligen att cykla downhill”, är den första tanken som flyger genom mitt huvud medan jag slänger upp hyrcykeln bakpå en omotiverat stor pickup. En oskyldig tanke kan tyckas? Men föga anade jag vad detta lilla vingslag skulle resultera i.

Jag var i Åre, någon gång i anslutning till midsommar och liften hade precis stängt efter min första dag på en downhillcykel någonsin. I skrivandets stund är det oktober i nådens år 2015, löven börjar förstå att motstånd är lönlöst och en enkel mening, en liten tanke, drar fortfarande ner mig i en virvel av funderingar. För mig är nämligen ingenting så vackert som sönderslagna fördomar och Åreskutan har tillsammans med Järvsö bikepark gjort just det. Pajat allt alltså.

Nu när hösten håller på att klä om till vinter kände jag det därför nödvändigt att ställa mitt nyvunna intresse mot skidåkningen, mot skidåkning och allt annat också för den delen. För att försöka rensa luften lite. Liksom stappla upp vad denna sommar betyder i praktiken för en självbedrägerikonstnär som jag själv. Och redan här börjar det bli lite otäckt. Jag får till att börja med ge cykelguiden och ägaren till nämnda pickup rätt i sin utfästelse: ”Förbered dig på smärta och fattigdom”. Så löd nämligen det sista sms:et innan jag satte mig på tåget till Åre. Förbannat rakt på av cykelguiden. Vilket i sammanhanget också är fruktansvärt otäckt.

Att jag skulle hitta ett nytt intresse och att det skulle involvera pedaler och framgafflar? Att det till råga på allt inte stannar vid downhillcykleri utan också involverar att cykla stig? Fan, det är lika oväntat som att Påven skulle börja spela Laserdoom. Speciellt om stigcykling kan jämföras med att åka längdskidor.

Vänta förresten, jag tar tillbaka det där. Att påven skulle gilla Laserdoom känns kanske inte så långsökt när jag tänker efter. Laserdoom och religion är ju trots allt ganska lika. Att jag skulle gilla downhill är ungefär lika oväntat som att påven skulle vilja hänga på upp på Åreskutan. Så där, där är vi. Skönt att ha det utrett.

Men varför är cykelintresset så oväntat? Och vad betyder detta fjärilsvingslag i det stora hela, i det långa loppet? Två frågor som kräver ett svar. Svar som kanske kan betyda någonting. Följ med mig och ta reda på varför. Följ mig och jag skall leda dig till paradiset.

Om vi skulle börja med orsaken till förvåningen – eftersom jag är uppvuxen i en småstad har en cykel egentligen aldrig varit synonymt med någonting roligt. Cykeln var alltid alternativet när morsan och farsan lämpligt nog råkat unna sig ett glas vin vid helt fel tillfälle eller när min syn på verkligheten, ansvar och nedra måsten skilde sig från mina föräldrars. Då fick man cykla, som ett luterskt straff, cykla till träningar, aktiviteter och till polare. Kors och tvärs. I ur och skur. Hela jävla tiden.

Förutom under den korta tiden innan skolan startade och medelålders människor började påpekade vad jag borde anse vara viktigt här i världen, har cykeln således varit synonymt med ett konsekvent lidande. Glädjen kompisgänget upplevde när vi som små parvlar tillsammans gav oss ut på stora BMX-äventyr föll snabbt i glömska. Runt udden! Över stockar och stenar gick färden. Men saker som inte borde falla i glömska, övergick till legend, legenden blev myt och myten blev en treväxlad Crescent som inte gjorde någon glad. Det hör egentligen inte hit, men måste alla sorglösa hobbitar för eller senare stirra det där domedagsberget i eldögat?

Det var ungefär med denna inställning jag något tveksam hoppade på ett tåg och begav mig norrut. (Att en tågresa med SJ allt som oftast känns som en scen ur sagan om ringen ser jag som en slump och lämnar därhän. Ingen mår egentligen bra av för många metaforer.)

Min inställning medan landskapet swischade förbi utanför fönstret var ungefär som den jag hade till surfing – ”Okej, jag testar så jag kan stryka tramset från att-prova-på-listan.” Ska jag vara ärligt ville jag nog också egentligen ha lite argument att kasta på alla min skidåkandevänner som förvandlas till cykeldårar så fort snön smälter. Sjukt, fnyser du. Javisst! Men så ser verkligheten ut ibland. Det är en skev värld vi lever i min vän.

En trasslig liftfärd, två spottloskor rakt in i fullfacehjälmen och ett lugnt åk senare kom jag på mig själv med att le väldigt brett. Jag log dock utan att släppa ner garden, vis av erfarenhet vet jag att jag brukar tröttna på saker rätt snabbt. Ungefär lika snabbt som det gå att missa en våg på en surfbräda. Men dagen gick utan en tillstymmelse till den där lilla känslan som kallas håglöshet. Nu har en sommar med flera besök i Åre och Järvsö blommat förbi utan att jag tröttnat. Jag har till och med varit i Nackareservatet och cyklat för guds skull.

Jag har känt mig som en hobbit på äventyr igen.

Så nu sitter jag här. Jag som ändå på något sätt inbillar mig att jag identifierar mig lite grann som skidåkare. (Trots att jag faktiskt pratar mer om skidåkning än faktiskt åker.) Nu sitter jag här och blandar vinterplaner med tankar som likt dataingenjörsfingrar på en sjuksköterskefest desperat trevar mot sommarfantasier – vartåt bär det av för att cykla? Vad ska jag köpa för cyklar? Hur fattig kommer jag att bli och hur ont kommer det att göra när jag drar av nyckelbenet?

Vad yrar den här dåren om undrar du kanske nu? Vad är det jag gnäller över? Något att göra på sommaren är väl svinbra?! Det finns människor som har riktiga problem! Visst och absolut, men lasternas summa är lika konstant som vanligt. Tiden är tiden och ett bankkonto är ett bankkonto. Och det är ändå bara början.

Jag menar, om jag nu tog så förbannat fel på detta cyklande? Vad betyder det i praktiken? Vad mer missar jag? Måste jag ändra inställning till det mesta nu?! Jag var ju helt säker på att det här med att hoja nedför ett berg inte skulle vara någonting för mig alls. Jag var ju lika säker på att jag skulle rata downhill som när jag strök ett stort streck över surfing på den där ”att-prova-på-listan”. Med denna insikt kan jag ens motivera att säga nej när någon vill dra iväg och klättra nu? Åka telemark? Monoski? Splitboard? Segla? Kite-surfa? Dricka en alkoholfri öl? Borde jag prova surfing igen och vad kostar ett par ordentliga turpjäxor egentligen? Spela Laserdoom? Gå på en antikrunda? Vem är jag som människa nu? Blev paradiset jag precis lovade att du skulle få följa med till en förbannelse? Speciellt för mig som inte ens kan gå in på McDonalds utan att få beslutsångest… Det hela är otäckt och bara tiden kan ge mig svar känns det som.

En teori lever dock kvar, kanske starkare nu än någonsin:

Det är ingen lätt och ofarlig sak det här med att rulla utanför dörren Frodo. Du placerar din framgaffel på stigen och om du inte håller koll på dina trampor är det omöjligt att veta vart du hamnar…
En för cykelherren på sin reverb.
ett vingslag för att ifrågasätta allt,
ett tramptag för att hitta titta dit,
en framgaffel för att fånga det,
och i brunt puder binda mig.
I sommarens rike där solen alltid skiner, där allt är grönt och inga laviner glider…

Text: Jibberisch
  • Gilla10   Kommentera (6)
  • Bra artikel? Mer av detta? Freeride prioriterar innehåll efter vad ni som läsare vill se på sajten. Sprid och dela med dina vänner så ökar chanserna för fler liknande artiklar!
  • KATEGORIER: , ,
  • TAGGAR: ,
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. Hawk100
    0
    Hawk100 | 2015-11-06 11:55          

    Verkar farligt att testa!!!!
    Eller i alla fall dyrt och tidskrävande.....

  2. Kookaburra
    0
    Kookaburra | 2015-11-04 14:19          

    Vill slå ett segel för vindsurfing, trevlig (och "relativt" billig) aktivitet för den som vill använda kroppen och känna vinden i håret. Extra plus då det även funkar bra med lite vin i kroppen, och att man kan filosofera en del när man står där och guppar ömsom flyr - rakt in i solen.

  3. rabbit
    0
    rabbit | 2015-11-02 19:45          

    jag klickade på länken i förhoppningen att få läsa att Völkl skall bygga en V-Werks Explosive...
    Disappointed! :D

  4. Mulleson
    1
    Mulleson | 2015-11-02 15:06          

    Du glömmer bort friåkning med skoter samt endurokörning. Fast det här med motorsport kanske inte lockar... Å nää cykel är billigt jämfört med snöskoter.

    Bara se till att prova allt. Mkt är roligt, det är tiden som sätter stopp.

  5. Jockemeister
    0
    Jockemeister | 2015-11-02 14:53          

    Välkommen till den mörka sidan! Ditt bankkonto kommer efter detta nästan alltid stå på minus...

  6. gabstract
    2
    gabstract | 2015-11-02 14:14          

    "du kan aldrig ana vad som hände sen", kan bli otäckt det här!