Fjorton dagar i Juvasshytta

Han hade planerat för resan hela vintern. Efter att suttit inne hela säsongen på grund av en skadad axel så skulle detta bli höjdpunkten på året. Två veckor i Juvass. Följ Jacob Hyllengrens resa till Juvass.

Min Ford Fiesta var fylld till bristningsgränsen med pinaler jag antagligen inte skulle komma att använda. Så nu var det bara att åka! Då händer det, det som händer de allra flesta av oss någon gång i vårt liv. Det händer aldrig lägligt, men sällan mindre lägligt än för mig. Jag låste alltså in mina bilnycklar i bilen lite drygt tre sekunder innan avfärd.

Det tog assistansfirman cirka tre minuter att få upp bilen, detta kostade mig 1116 kronor. Med tanke på att firman låg tio minuter bort så blir den totala tiden för mina inlåsta bilnycklar cirka 23 minuter. Detta ger en timkostnad på ungefär 2910 kronor. Vore jag biltjuv skulle jag bli hederlig, illa kvickt.


På plats på i Juvasshytta
Foto: Jacob Hyllengren

Efter dryga åtta timmars bilkörning var jag äntligen framme. Det hela såg dock inte ut som jag väntat mig. Jag hade beslutat mig för att bo i tält på Juvasshytta, vilket jag trodde var en trevligt camping/hotell/vandrarhem. Juvasshytta visade sig dock bara var ett trevligt hotell/vandrarhem med möjligheter att slå upp ett tält och betala för att använda toaletter, duschar och sällskapsrum. I mina drömmar hade jag suttit i shorts och bar överkropp i solen och lagat mat på mitt spritkök samt knäckt en kall pilsner. I verkligheten låg tältplatsen i ett stenröse som hamnade på den negativa delen av en egenhanda påkommen mysighetsskala, samtidigt som kvicksilvret på termometern hamnade på den negativa delen av Anders Celsius egenhanda påkomna termometerskala.

Första natten var inget vidare alltså. I min förtvivlan tänkte jag åka hem redan dagen därpå, men istället bestämde jag mig för att stå ut i minst sju dagar och köpte således ett sjudagars liftkort. Åkningen första dagen visade sig vara sådär, jag var ensam jibber i ett hav av alpinåkare i hårdträning och med en park med minst sagt måttlig shape och inga rails. Men efter en hel vinters uppehåll så kändes det ändå fruktansvärt roligt att åka.

Dag två förflöt ungefär på samma sätt som dag ett gjort, förutom att jag bestämde mig för att flytta in i ett rum på Juvasshytta då prognosen förnatten visade åtta grader kallt och blåst. Och här kommer Juvasshytta till sin rätt, i ett med norska mått mätt billigt rum, bara ett par stenkast från backen (förutsatt att man har talang för att kasta sten). Det är också den enda platsen man kan bo på utan att behöva betala 85 norska kronor i vägtull varje dag man ska upp till backen.

Överblick över parken sett uppifrån
Foto: Jacob Hyllengren

Jag flyttade sedan ner i byn, eftersom att bo i rummet överskred min budget, och jag ville inte flytta ut i stenröset igen. Då hamnade jag i Bøverdalen som ligger precis när man kommer ner i dalen. Där fanns en liten affär, några hus och en camping. En camping där kiddycamp höll till, vilket betydde att där fanns en jätteliten miniramp, en dålig studsmatta och en slackline. Och inte nog med det, det var samtidigt 25 grader varmt och sol! Drömmen hade infriats! Där satt jag i shorts och bar överkropp, kokade spaghetti och värmde på burkköttfärssås, knäckte en kall och tittade på några kids som åkte skateboard. Bättre än så blev det liksom inte!

I slutet av veckan började det dock att hända grejer, några jibbers trillade in och vänskapsband knöts, Jon Olsson och grabbarna i Field Productions körde jättekicker. Railsen sattes upp och värmen dök upp. Helt plötsligt hade vad som såg ut att bli två ganska tråkiga veckor, utvecklats till vad som skulle bli en fantastiskt rolig sista vecka i Juvass.  När sedan Quicksilvercampet drog igång var stämningen lite spänd, alla spekulerade, alla undrade, någon sa onsdag kväll, någon sade redan på tisdag kväll och vissa sade torsdag. Frågan hängde i luften. När skulle egentligen Tom Wallisch dyka upp? Svaret var onsdag kväll och dagen därpå tog han de första svängarna i Juvass park. Efter sig hade han en svans bestående av ca tjugo unga jibbers vars högsta önskan i livet var att få åka upp i liften med Tom.


Överblick över parken
Foto: Jacob Hyllengren

När svansen mattats av lite på fredagen var det min tur att få den stora äran att åka upp i liften med allas vår stora idol. Jag passade på att fråga honom vad han tyckte om parken och han svarade att han älskade den, mycket rails, mera slask och ännu mera solsken visade sig vara Toms melodi. Och vems melodi är inte det?
  
När jag skulle styra kosan hemåt på fredag kväll och hade en åtta timmars bilfärd framför mig, ensam, så ångrade jag inte en sekund av det hela. Det blev precis som jag tänkt mig till slut och jag levde lycklig i alla mina dagar och allt det där. Men jag tänkte också, att hit ska jag tillbaka, punkt slut.

Text: Jacob Hyllengren
Foto: Jacob Hyllengren
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.