Fredriksson hittar flytet

Mattias Fredriksson är nyss hemkommen från sitt första, stora featurejobb för kulttidningen Powder. Under morgonintervjun upptäcker han massa nysnö på Åreskutan och pratar om skidfotograferandets framtid.

Det spelar ingen roll hur professionell skidfotograf man än må vara, jetlagen är ändå den samma – obarmhärtig och seg. Så det är en aning trött Mattias Fredriksson som svarar hemma i Årelägenheten mitt på förmiddagen i slutet av september. Dagarna innan kom han hem till Åre från Chile.
Men efter ryggradsreflexen som kommer med yrkesrollen att titta ut genom fönstret för att se om det har snöat, piggnar han till, lite överraskad.
– Det har ju snöat ordentligt på Skutan. Snön ligger ända ner till Hummeln. Det var tidigt det, säger Mattias. Man är ändå skidåkare i botten och när den första snön kommer känner man samma sak vare år. Det blir mer benträning på gymmet, peppa med skidfilmer och sätta sig ner med polarna och planera säsongens resor.

I år har hittills bara juli månad varit skidfri för honom. Tröttnar man på all skidåkning till slut? Nej, inte alls, enligt Mattias Fredriksson. Arbetssäsongen börjar vanligtvis i december, ofta i Staterna, där det mest blir att hänga i parkerna. Det är en viktig inledning, dels för att själv få komma igång på skidorna, dels för att spana in nya trick som åkare tränar in.
– Det är inte bra att ställa sig och fota ett nytt trick rakt av. Man måste vänja sig vid luftfärden och hitta de bästa vinklarna.

Kris Ostness filmar Niklas Karlström för Teddybear Crisis i Alta i USA. Foto: Mattias Fredriksson

Mike Douglas, Mica Heli Guides i British Columbia. Foto: Mattias Fredriksson

Vid jul och nyår är jämtlandsljuset magiskt och då kombineras kamerautövningar på hemmaplan med lite lugn och ro med släkt och vänner. Det är i januari som sedan de stora projekten och resorna sätter igång. Inte förrän i slutet av april är Mattias hemma igen lite mer permanent.
– Jag tycker det är viktigt att hålla skidlusten vid liv. Jag tror det märks direkt i mina bilder om jag inte själv är sugen på skidåkning. Man kan faktiskt unna sig något åk då och då när man är ute och jobbar, menar Mattias som åker puder i princip obehindrat med kamerautrustning på. Tio års erfarenhet med fotoryggsäck på ryggen ger resultat även för åktekniken.
– Ja, kanske det. Och fotosäcken har bara blivit tyngre och tyngre. Ofta har jag två kamerahus med mig och objektiven och annan utrustning väger en del.

Året har varit produktivt för Mattias Fredriksson. I och med den amerikanska skidtidningen Freezes begravning har Mattias sedan i våras kommit att utveckla ett allt närmare samarbete med kultiga Powder.
– Powder är en speciell tidning. Om du väl har blivit accepterad av fotoredaktören David Reddick, som har jobbat på tidningen i 13 år nu, så är du inne. Jag fick med min första bild i Powder 1999. I årets oktobernummer har jag omslaget med en railbild på Henrik Windstedt. Och nu har jag precis kommit hem från mitt första riktiga featureuppdrag för tidningen.

Tillsammans med Henke, Erik Hjorleifson, Ingrid Backstrom och Powders senior editor Derek Taylor, skickades Mattias för att göra ett reportage om Santa Rosa-stormen som varje sensommar sveper in över Anderna. Powder lägger bara ut tio featureuppdrag på frilansare varje år och då ofta på mycket meriterade senior photographers.

Mattias sticker inte under stolen med att redaktionella publiceringar och reklamjobb ofta går hand i hand. Under många år har Mattias jobbat frekvent med ett stort antal skidtidningar över hela världen. Det är något som öppnat upp dörrarna för reklamjobb.
– Företagen i skidbranschen vill jobba med de fotografer som regelbundet publicerar bilder i de viktigaste tidningarna. På så vis får teamåkarna och företagen bra exponering i den personfixerade branschen och sedan är det väl ett kvalitetskvitto antar jag, säger Mattias, som den här säsongen bland annat plåtat för Helly Hansen, Salomon, Oakley, Head, Hestra Handsken, Rossignol och Völkl.

Som fotograf ute på många av de plaster där ”det händer” inom skidåkningen blir han via automatik även en god trendkännare. Vilka tendenser ser Mattias som viktiga inom åkningen?
– Jag har insett allt mer hur viktigt det är att jobba med åkare som verkligen behärskar allt på skidorna. Det har talats mycket de senaste åren om att vara allround, men det är fortfarande få som klarar det. Henke är en av dem. Erik Hjorleifson, CR Johnson och Mike Douglas några andra. Jag vill föra över den förmågan till mitt eget fotande och lägger mycket tid på att jobba med både jibbing, stora berg, park och backcountry. Att blanda och ge, oavsett väder är ett bra recept, menar han.
– Skidfotograferingens utveckling de senaste åren har annars handlat mycket om blixfotografering. De som var på tävlingen Jon Olsson Invitational i vintras såg kanske en massa stativ med stora trattar under kicken. Det är starka radiostyrda blixtar som kan slå på flera 100 meters håll. På så sätt kan man få med den fina skymningen och samtidigt se åkaren mer än som siluett. Här är snowboardfotografen Vincent Skoglund Mr Flashmaster som man kan lära sig mycket av.

Henrik Windstedt i Portillo i Chile. Foto: Mattias Fredriksson

Hip of Love, Wasatch Backcountry i Utah, USA. Foto: Mattias Fredriksson

Mattias Fredrikssons arbetade tidigare som journalist och redaktör och tog med sig berättarkonsten in i sitt fotograferande. Han menar att hans bakgrund har gett honom en större förståelse för tidningarnas arbetssätt.
– Det är tråkigt att den svenska skidjournalistiken har blivit sämre med åren. Internationella tidningar som Powder, SBC Skier och tyska Skiing the next level är mycket vassare och roligare. I slutet av 1990-talet när Niklas Sjögren skrev om den nya skidåkningen uppe i Riksgränsen och Free Radicals, då var artiklarna intressanta och journalistiken progressiv. Hoppas det kommer tillbaka, säger Mattias.
Under intervjun har han även hunnit med att äta frukost. Effektivitet!

Text: Dan-Marcus Pethrus