FWT: Reine och Haunholder inför finalstart
Freeride tog en pratstund med årets två kometer bland herrarna på världstouren, Mathias Haunholder från Fiberbrunn i Österrike och Reine Barkered från Duved.
Foto: Anders Norin
Ännu en kväll i Verbier där den kalla vinden tar över när mörkret lägger sig. Det har just varit dragning av startnummer och andra jippon på torget mitt i byn. Den viktigaste information är att tävlingen är framskjuten till söndag. Anledningen är att hårda kalla nordliga vindar förutspås på hög höjd imorgon. Det innebär vila för svenskarna och några fredagsöl för fransmännen om man ska generalisera lite.
Freeride passade på att ta en pratstund med årets två kometer bland herrarna på Nissan Freeride World Tour, Mathias Haunholder från Fiberbrunn i Österrike och Reine Barkered från Duved.
Hur kom du in på FWT?
MH: Jag har alltid gillat att åka brant och kvalade in genom att ha bästa kvalresultat av alla åkare förra året.
Idag fick alla åkarna tillträde till Bec De Rosses, trots att det normalt ska rekas endast nerifrån. Arrangörerna ville att åkarna skulle få se hur dåliga och skiftande snöförhållandena är. Hur kändes det att stå på toppen av Bec De Rosses?
MH: Det är brant och jag blev faktiskt lite rädd, det läskiga på tävling är att du måste köra fort också för att kunna vinna och ta mer risk än nödvändigt på en redan riskfylld plats.
Åkare: Mathias Haunholder
Foto: Anders Norin
Hur kommer du över den rädslan när det är tävling?
MH: Jag tittar aldrig ner, bara rakt fram och tänker hur vackert det är. Då blir jag lugn. Min taktik är att välja en tydlig linje med några rejäla riskmoment.
Reine Barkered drog som vanligt ett sent startnummer, förra veckan fick han vänta i timmar på toppen. Hur känner han nu?
RB: Det brukar gå bra när jag startar sent, och nu är jag sist…
Hur är dina känslor inför Bec De Rosses?
RB: Det var bra att vi fick reka på plats idag. Snön är så jävla dålig, sämre än i Tignes. När Ville (Lindberg, svensken som också tävlar på söndag) körde hörde man skidorna hela tiden, det är mycket sten och sockersnö blandat med skare och vindpackat. Men jag tycker faktiskt inte det är så brant, trodde det skulle kännas värre. Man får dela in åket i olika partier, det har jag gjort och linjen känns inte så farlig, men det får man väl se…nu ska jag upp och äta på Mont Fort.
Världsmästare Windstedt är på riktigt gott humör och tänker ta en hel vilodag imorgon, lördag, istället för att reka vidare. Han har startnummer 33 av 40, hur känns det att starta så sent?
HW: Där jag ska åka kommer det nog inte vara så mycket spår…
Det får bli sista ordet från Verbier denna fredag. Over and out.
